För exakt 193 dagar sedan kom den första snön hit
Det snöar mycket mer än det som syns på filmen och i skrivande stund börjar marken bli vit
Den 22:a oktober 2010 föll första snön här hemma, jag fotograferade den vita marken och la in på bloggen. Idag är det den 3:e maj och det snöar och är 0 gradigt ute. Men förhoppningsvis snöar det för sista gången för den här vintern nu. Jag hade precis träffat Matz runt den tiden och han sov över hos mig för första gången samma kväll som den första snön föll.
Det betyder att jag har fått vaknat upp brevid älskling i 191 dagar nu (alla förutom två, på julafton och jobb utanför stan)
Den första snön gav tillbaka mitt liv
För 1028 dagar sedan förlorade jag min älskade Samuel och livet med honom, jag trodde aldrig att jag skulle börja tro på livet igen. Men dom senaste 193 dagarna har varit fyllda med en kärlek som kommer att fortsätta växa sig starkare, för under alla våra dagar älskling, under alla våra dagar.. du och jag.. alltid
jag vill uppleva den första snön med dig älskling, för resten av mina andetag
You'll protect me
Jag lyssnar till våra fotspår på isen, fotspåren om oss
Jag går längs en väg med bara kärlek
den första av många kärleksdagar med dig älskling
Du är min hjälte, det har du varit från första dagen du klev innanför dörren. Från första stund fick du mig att skratta och rodna inför dom komplimanger du öste över mig. Fortfarande idag får du mig att skratta, våra skämt och våra skratt får mig att leva. Det går ännu inte en dag utan dina komplimanger och jag tror nog aldrig jag kommer tröttna på dom.
Jag kan om jag blunda se din blick mot mig, ditt speciella leende du får som ger mig sådan trygghet i att det är mig du älskar. Jag ser hur dina ögon ser allt som jag inte ser och jag känner hur dina händer känner det jag annars gömmer. Matz du tog hand om mig från första stund, efter krocken visade du din ömhet, och med möblerna visade du din omtänksamhet. Idag vet jag att det var bara början på vårt liv och inte en dag har gått utan att du gör allt för att jag skall må bra, du finns alltid för mig, i både tårar och skratt, i min sorg och i vår kärlek. Jag önskar ingen annan än just dig, du är det bästa som jag någonsin velat ha och jag kommer aldrig kunna ge tillbaka allt det du givit mig. DU är min hjälte min älskling, du fick mig att andas igen, du fick mig att skratta igen, du fick mig att leva med en längtan till framtiden, du fick mig att älska. Jag har drömmar igen, jag vill en dag ha barn med dig. Jag vill ge Devin ett litet syskon, kanske två. Nej ett blir nog bra förresten, annars blir jag alldeles för gammal. Jag vill flytta till ett fint hus och jag vill ha nya tuttar, en glittrig ring och en hummer, en svart vill jag ha. Visst har vi drömmar men egentligen spelar det ingen roll om om vad som slår in och vad som förblir drömmar, för jag får tillbringa tiden och livet med dig Matz. Jag har lärt mig den hårda vägen att uppskatta dom små sakerna och det gör jag. Vad som än sker vill jag fortsätta skratta med dig, jag vill titta på dig när du ger mig en komplimang, jag vill känna dina händer mot min kropp och jag vill leva med dig, jag vill leva med oss tre som en familj. Jag vill fortsätta drömma och älska med dig.
Jag älskar dig Matz, du är min värld. Jag vill leva varje dag med dig, jag vill uppleva livet med dig, jag vill ligga i dina armar om kvällarna och prata som vi brukar. Jag vill ringa dig när jag står i köer, jag vill prata med dig när du målar. Jag vill kyssa dig när vi ses efter en lång dag ifrån varandra. Jag vill se när du och Devve badar tillsammans, när ni kissar och när ni kramas. Jag vill göra allt för att du skall må bra, jag vill ge dig min kärlek till dig, för tuttar, ringar och bilar betyder ingenting. Matz jag vill bara ha en sak av dig och det är din kärlek, den är min luft, mitt liv och jag skall för resten av min tid på jorden skydda den från allt ont. Jag älskar dig, jag älskar oss och jag uppskattar varje sekund som jag får dela med dig.
Kiss och Familj
Vi är väldigt stolta idag, med ”vi” menar jag mig själv och Matz. Våran lilla kille har varit helt torr nu i två dagar. Det är så typiskt honom att han gör så här, från det att han föddes så har han alltid varit ett sånt barn som bara en dag plötsligt sätter sig upp, innan har han inte ens försökt utan det är som om han sitter och klurar på det för att sedan plötsligt bara göra det. Likadant med att ställa sig upp, krypa och gå, plötsligt händer det bara.
Jag har ju hållit på med den här jäkla pottan sedan i somras, det har funkat lite ibland men han har inte alls varit på humör att vara utan blöja. Men det var som om han plötsligt bara bestämde sig och nu har han inte kissar på sig en enda liten droppe, han säger även till när han vill gå på pottan och han har dessutom lärt sig att dra ner sina kalsonger och upp dom igen efter att han är klar.
Matz och Devin har killtid varje dag på toaletten. Lille följer med och står bredvid med stor spänning inför vad som komma skall. Devin håller andan och tittar intensivt på Matz ”manhood” och utropar plötsligt när förta droppen faller ”NUUUUUUUUUU”, efter att Devin har börjat gått på pottan igen har han också börjat klappa händerna och även klappa mot Matz ben samtidigt som han med en mjuk och rar röst säger ”dutidd, jätte dutidd”, eftersom att han själv får mycket beröm varje gång han har presterat i pottan.
Vi tre lever ett bra liv just nu, helgen har gått åt till att rensa hela förrådet/garderoben i hallen för att jag och Matz skall få plats med alla våra kläder, och att det skall bli lättare att få dit tvätten, istället för garderoben som ligger i Devins rum. Sen skall vi göra om en den garderoben som finns i Devs rum för att kunna förvara lakan, handdukar och lite av mina kläder. Efter Det skall Devin få ny möbelförvaring till sitt rum, Matz skall också måla om då, eller tapetsera. Sedan köper vi också någon byrå för Devins kläder för när han är torr så kastar vi ut skötbordet på toaletten som just nu också är förvaring till hans kläder. Sedan har vi förrådet där ute som skall få hyllor och klädstång för jackor och andra säsongskläder. Hyllor fyllda med lådor för att kunna sortera ännu mer, vi flyttar också ut källsorteringen dit och ett litet gym med min crosstrainer och sedan skall vi få låna någon större grej för att se om det kan vara något för oss.
Känns som att allt kommer att underlätta här hemma, att allt får sin plats, ordning i hemmet ger ordning i livet. Det tror jag på. Som sagt, vi har det bra här hemma, vi tre. Jag och Matz, min kille som älskar mig mer än något annat, sen har vi våran unge som får oss att skratta och som ger varje dag en anledning att leva. Är jag rädd för att det skall ta slut och att jag skall förlora allt igen?
Ja, var eviga sekund, i varje andetag finns rädslan.
Men Matz säger till mig att det är så här det skall vara nu, att vi skall vara med varandra för resten av livet. Vi är en familj och Devin gör oss stolta för varje litet framsteg han tar, och för första gången i hans liv har han inte bara en förälder som är stolt, utan han har två som står och applåderar och bussvisslar för lite kiss i en potta.
Kiss och familj, det är lycka för mig
Jag älskar oss, vår familj
Jag älskar dig Matz
spontanfest
Hon gör mig galen Jag vill ha henne hos mig i natt Hon gör mig galen Hon gör mig galen Hon kan bli min frihet Hon kan ta mig ut härifrån Hon gör mig galen Hon gör mig galen
Vår kärlek är vidunderlig
Med honom och utan honom
Han sjunger för mig, han kan alla låtar som finns, hans röst och hans ord blandas med hans kyssar, han andas mig och jag andas honom. Han städar och jag lagar mat, jag tvättar och han målar. Vi sover i sängen, jag med det tunna täcket och han med det tjocka, vi gillar att ha många kuddar runt oss. Han drar hela min kropp nära hans, hans händer rör min kropp och han får mina ben att skaka. Han säger varje dag hur mycket han känner för mig och han blir för varje dag som går en större del i min sons liv. Han köper 25 röda rosor och gör sånt som jag inte klarar av på egen hand, han bär på matkassarna när vi handlar och han har koll på allt som jag glömmer, han vet vart min mobil är, vart mina nycklar var sist och vad det var jag skulle gör imorgon. Han är orolig när jag inte svarar i telefon, han vill vara vid min sida när vi är ute så att jag inte blir rädd eller ensam, han vill skydda mig från kladdande händer och osmakliga förslag. Han gör allt för att jag skall våga lita på honom och han accepterar mig för den jag är trots min tankar om döden som alltid är som en mörk skugga över livet.
Min kille får mig att leva igen och jag är lycklig för första gången sedan min älskade dog. Det är väldigt stora ord som jag nu skriver och det gör nästan ont när jag inser hur starka dom är. Dock är jag inte rädd för mina känslor för honom, nej för dom är sanna och dom blir starkare för varje sång han sjunger och för varje blick han ger mig. Men jag är så fruktansvärt rädd. Rädd för hur jag kommer hantera den dagen då han lämnar mig. Eller värst är dom tankarna om hur det skulle vara om också han tog samma väg som Samuel. Matz försöker lugna mig och säger att han är kvar hos mig så länge som jag vill att han skall stanna. Jag försöker leva i nuet, jag försöker att inte tänka på att inget gott kan vara. Det är så många människor som har förstört mig och mitt sätt att vara en positiv och glad tjej som ser på livet med glimten i ögat. Den tjejen verkar vara borta för alltid, även nu när jag faktiskt kan säga att jag känner lycka. Men hoppet? Är det borta för all evighet? Hoppet om att en man skall stanna vid min sida, finnas kvar i livet, inte vara otrogen och inte utnyttja mig för sex, känslor, pengar och allt vad det nu kan vara. Är du på riktigt?
Min kille har ett hjärta av guld som slår i takt med mitt hjärta, våra hjärtan andas våra kyssar och jag försöker att inte tänka dom mörka tankarna. Men idag är första dagen och kvällen som jag spenderar själv här hemma med sonen sen han och jag träffades. Idag har det varit fotbollsmatch för Hammarby och sedan krogen. Han har ringt flera gånger under tiden, kanske för att han saknar mig, kanske för att han vill visa att det är bara mig han tänker på. Det uppskattas oavsett men ensamheten drar ändå ett mörkt och djupt andetag och tankarna som så länge har trycks utan kommer som en käftsmäll, ångesten om döden ger ett hårt tryck mot mitt bröst och jag tänker på Samuel, jag har inte dåligt samvete eller något liknande utan jag är rädd för mina känslor som var så fruktansvärt starka för Samuel håller på att kännas igen. Jag känner för en ny kille, för första gången på riktigt sedan hans död och det är svårt att våga ta till sig det. Jag vill inte förlora igen, jag vill inte dö mer, min själ är så sargad efter allt som hänt att jag är orolig för hur mycket mer den klarar.
Jag har träffat en otrolig kille, han sjunger för mig och jag är trygg. Men det är så otroligt tråkigt att så fort jag är själv så kommer verkligheten ikapp mig, jag är inte klar med mina tankar, dom finns alltid där. Min kille är nog det bästa som kunde hända just nu och jag brukar kalla honom för superhjälten men det är inte hans ansvar att läka mig, det finns ingen som kan läka mig. Han kan göra mig lycklig och han kan få mig att leva men min sorg försvinner inte bara för att en ny kille kommer in i mitt liv. Jag måste lära mig att hantera ensamheten för det kommer alltid finnas kvällar då Matz är ute och gör annat och jag är hemma i mörkret. Det var inte så att jag trodde att allt skulle försvinna men jag är ändå chockad över hur hårt ångesten kom över mig, hur jag först inte förstod var det var, att trycket över halsen och bröstet först förväxlades med röksug. Men nu vet jag till nästa gång, mina sår kommer aldrig att läka men jag lever igen, med mina köttsår som kvällar som dessa blöder okontrollerat, dom kommer alltid att finnas, hans död är inget jag kommer "komma över" "gå vidare" ifrån. Men skillnaden är från alla andra kvällar dom senaste två åren, det är att jag vet att min kille snart kommer hem, han kommer lukta sprit och antagligen fumla sig fram till sängen, han kommer kyssa mina läppar och lite hårdhänt röra min kropp, då kommer ångesten att lätta en aning, den kommer inte försvinna, inte idag, inte ikväll, kanske inte ens imorgon men han gör mig lycklig och jag vet att trots rädslan så får han mig att skratta och jag vet att jag kommer få somna i hans famn många nätter framöver.
*1 minut sedan ringde han (igen :D)*
”-Hej, jag ringde bara för att berätta att jag är otroligt kär i dig”
