Nu är det en sådan kväll, när tankarna är fruktansvärda. Jag ser hemska bilder och jag håller hårt händerna för ögonen för att på något sätt förinta dem. Jag stannar upp och ser tillbaka till en gång när jag och Samuel satt på sängkanten, jag hade bara en handduk på mig och jag tror att han grät. Han tog sina händer och rörde hela mitt ansikte, han rörde mina läppar, mina kinder, mina ögon och min hals. Samuel älskade att röra med sina händer men inte på det vanliga-smeka-sättet utan han kände verkligen. Det var som om han sög in varje millimeter av mitt ansikte med sina händer, det var som om han ville ta in varje kontur. Jag minns vad han sa. Jag älskar dig så jävla mycket, du är perfekt för mig och jag älskar att du inte sminkar dig sådär överdrivet mycket, du ser alltid så naturlig och fin ut och din kropp passar mig perfekt, du är inte trådsmal och du är inte för stor heller, du passar mig perfekt hela du, fan jag älskar din kropp. (det här var ju innan jag blev gravid) Jag minns inte varför han grät men jag tror kanske att vi precis hade blivit vänner igen efter ett bråk. Jag minns hans händer och hur mycket kärlek och ömhet han gav mig. Jag kommer aldrig tvivla på han älskade mig vad någon än säger.

 
Jag minns hur vi satt i bilen, det var solnedgång och vi åkte längst bergen i Norge. Det var helt sjukt vackert och jag bara gapade.

– Se Samuel, se hur vackert det är

– Ja det är jätte fint

– Vadå fint, det är ju hur vackert som helst

– Jag har aldrig sätt något vackert i hela mitt liv, vackert är något obeskrivligt och unikt, jag har inte upplevt det

– Men klart du måste ha sätt något vackert, en mamma med sitt barn, din flickvän, ett smycke, en bild eller en solnedgång i Norge

– Nej gumman, jag tycker mycket är fint, du är fin men jag har aldrig sätt något vackert.

– Jag tycker du är vacker älskling, sa jag och log mot honom och jag menade det verkligen

Jag minns att jag ändå blev ledsen över att min pojkvän inte tyckte att jag var vacker, men det handlade inte om det. Samuel ville inte att ordet vacker skulle förlora sin betydelse, vackert var för honom något som få människor får uppleva. Samuel dog innan han fick se någon vackert i sitt liv men jag hoppas att han nu i himlen, som den vackraste ängeln han är har fått uppleva något vidunderligt vackert.

SMS från Samuel: 2008-02-20 kl 16.56

När är du hemma gumman? Jag skiter i att gå ut ikväll och så håller jag om dig hela natten ok?

Vem tror ni håller i kameran?

Min älskade Samuel tog en bild på mig när jag satt och målade naglarna innan vi skulle gå ut. Tänk om jag visste att det var just den här kvällen som skulle betyda så otroligt mycket för mig, då hade jag tagit till vara på den ännu mer. Jag hade inte druckit så mycket så att jag knappt minns hur jag och Samuel i slutet av kvällen låg i en soffa och råhånglade och kysstes trots folk omkring. Dock minns jag dina sms under kvällen.

sms från Samuel 27.10.07 kl 22.27
Mmm gumman, fin du är!

Jag minns hur jag tittade på dig från andra sidan bordet och jag visste till hundra % att det var mig du ville vara med. Jag minns när vi stod i kön för att komma in på krogen, hur du höll min hand hela tiden för att hålla mig trygg. Jag minns när vi dansade, hur våra kroppar rörde sig så otroligt sensuellt och du sa att vi hade samma taktkänsla, våra kroppar dansade som en. Jag har faktiskt inte hittat någon som min kropp har fungerat lika bra med, det är alltid nåt knä i vägen, eller att killens kropp lutar sig för mycket fram eller bak. Jag och Samuel fungerade perfekt. Jag minns hur jag satt i ditt knä och hur du viskade i mitt öra. Men då var vi fulla båda två och romantiken var bortblåst, nu var vi så heta på varandra så viskningarna stannar i mitt minne.

Det är här mitt minne börjar svartna. Vi åker på efterfest och sen även hem. Jag kan bli så förbannat arg på mig själv nu i efterhand.

-HUR FAN KAN DU INTE MINNAS??
-DU VET JU VAD VARJE MINNE ÄR VÄRT!
-DET ÄR FÖRLORAT FÖR ALLTID, BARA FÖR ATT DU SKULLE DRICKA JÄVLA ÖL!

Men jag får inte låt känslorna gå så långt. Jag måste uppskatta det jag har, annars gör jag ju samma misstag igen. Jag uppskattar dom bilderna jag har från den kvällen. Jag uppskattar att jag har kvar hans sms från den kvällen, jag uppskattar dom minnena jag har från den kvällen. För även om inte alla timmar finns så minns jag min känsla den kvällen. Jag kände mig så speciell, jag kände mig så otroligt älskad. Han såg på mig hela tiden, han visade hela tiden att han var galen i mig.

Jag önskar att jag skulle kunna få tillbaka mitt minne, men lika mycket som jag önskar att Samuel skulle komma tillbaka, så vet jag att det aldrig sker. Jag måste se det jag har, uppskatta det jag har. För en dag kan det vara borta...

Älskling samma kväll

I miss you,
I kissed you,
when we layed you in your grave
I need you to believe you


Älskling jag saknar dig varje sekund
Varje sekund jag fick med dig är det mest värdefulla jag har.
Jag skall alltid minnas, jag skall alltid minnas oss och vårat liv.
Du lever vidare genom mig
Genom vår kärlek

På en av våra resor till Norge så promotade Samuel en klubb, vi mötte upp Dennis där. Vi bodde hos killen som ägde klubben, han bodde med sin flickvän i ett jätte fint hus och deras gigantiska hund, alla var så otroligt trevliga, jag och Samuel pratade ofta om att åka tillbaka och hälsa på dom, men så blev det ju aldrig. Jag och Samuel fick sova på övervåningen och hela den resan var helt galen, vi hade grymt jäkla kul. Jag har så mycket minnen och vissa är minnen som bara jag och Samuel vet, och dom minnena är så heta att dom inte lämnar mitt huvud haha.

 

När han promotade klubben så skulle vi inte visa att vi tar tillsammans, antar att det var eftersom att han ”jobbade” och att folk skall känna att dom kan gå fram och prata med honom hur som. Men ändå så tittade han hela tiden på mig, kom fram och kysste mig i smyg. Vart jag än gick så hade jag hans blick på mig. Jag var alltid säker när jag var i hans närhet, han skulle aldrig låta något hända mig. Han skickade sms till mig när det var som mest människor omkring honom

SMS 2007-11-17 kl 23.48

Gumman jag älskar bara dig så du vet det, vill du ha något från baren typ en rapesoda?

Det där med rapesoda var ett internskämt mellan oss två haha

Vi den kvällen

Innan en av kvällarna så var vi och promotade klubben i ett köpcentrum, Dennis var dj så han pumpade musik inne på JC, Samuel delade ut lite reklam om kvällen. Samuel köpte också ett par vantar och en mössa till mig, svarta med en döskalle. Jag har svårt att ha på mig vantarna, jag är så jäkla rädd att jag tappar en. Om jag gör det så kommer jag aldrig förlåta mig själv. Allt som har varit i kontakt med Samuel betyder så otroligt mycket.

Samuel och Dennis "jobbar"

PS Samuel vet mycket vääääl att jag filmar hahaha
 
När jag säger att jag missar och att han skall göra igen, så gör han först ett hjärta med händerna och sen snurra med fingret, från början är det än böggrej som Samuel berättade om, som vi sen gjorde om till våran grej som vi körde på lördgskvällarna hahaa, betyder typ:

 "hjärtat med fingrarna = Jag älskar dig älskling"
"spinn med fingrarna = men nu dansa för mig slyna"

(det var mellan mig och Samuel så läs med med glimten i ögat och tänk SEXY)

En annan kväll under resan så åkte vi på efterfest. Jag blev väldigt full och trött för klockan var så mycket så Samuel frågade killen som bodde där om jag kunde vila någonstans. Jag fick ett rum nere i källaren och Samuel gillade inte att jag skulle ligga där ensam då han inte skulle höra om någon tog sig in. Jag lugnade honom och sa att han skulle gå upp och festa. Men bara för att han sa just så, så blev jag ju rädd. Så fort någon kom in så skrek jag det högsta jag kunde så att Samuel skulle höra. Men det visade sig att det 9 av 10 gånger var Samuel som kom ner hela tiden för att titta till mig. Men en gång var det inte det och personen hann knappt ta sig in i rummet och innan Samuel var bakom honom och fråga vad han gjorde här nere. Killen letade bara efter en toalett så det var ingen fara. Samuel sa sen att vi skulle åka för att han ville ha mig i sängen hemma så att han hade koll och slapp vara orolig, och det fanns ju ingen annan plats jag hellre ville vara än i hans trygga armar.

 
Det skydd Samuel gav mig har jag aldrig varit med om, och jag tror aldrig jag kommer få det igen. Jag tror också att det är just för att han dog som min otrygghet har blivit så mycket värre än det var innan jag träffade honom. Mycket av mina ”psyksaker” blev tio gånger värre efter hans död, jag tror att det satte igång något inom mig som nu är utan kontroll.

minnena när många och varje minne är värt mer än något annat. Så länge jag minns dig, så länge är du en del av mig

---

Samuel var en sån som aldrig sa nej, han gav alltid pengar till behövande barn och människor runt i världen, han hjälpte hemlösa i stockholm. Han var faktiskt helt otrolig med att hjälpa på det sätt som i mina ögon ibland kan vara osjälviskt. Jag tror aldrig att jag sa det till honom, jag sa aldrig att han gjorde det som så många andra inte gör.

Jag skrattade när vi knappt hade pengar till räkningar och han kom fram och berättade om att dom hade ring från någon hjälporganisation igen och att vi nu var 200 spänn fattigare. Jag skrek lite på honom först om att vi måste hjälpa oss själva innan vi kan hjälpa andra, sen skratta jag och sa att han skulle ge mig telefonen nästa gång dom ringde.

Men den här gången så slog det mig så starkt, att jag måste bidra, det kändes nästan som om Samuel puttade mig i ryggen och sa "men Sara gör något"

Jag valde att ge dom i hans minne, just för att hade jag inte träffat Samuel så hade jag säkert inte gett några pengar, han lärde mig om osjälvisk handlande.

Du gjorde mig till en bättre människa min älskade , och dom här pengarna är från dig (läs här)

 

 

Devin är snart 1½ år. Det var alltså väldigt länge sen jag var gravid. Inget jag saknar men det är absolut inte för att det var speciellt jobbigt. Graviditet flöt på som den skulle, hade ont i min ischiasnerv men förutom det så mådde jag som vanligt. Förlossningen tog 2 timmar och 45 minuter från första värk och visst det gjorde förbannat ont att öpnnas så mycket på så kort tid, men det var ändå också rätt lätt. (läs om förlossningen här)

Jag väckte Samuel fem på morgonen med ett graviditetstest i ansiktet. Jag hade egentligen bara tagit det för att jag har väldigt lätt att skjuta upp min mens psykiskt. Så jag tog bara ett test för att bevisa för min kropp att jag inte var gravid. Chocken när strecket kom efter bara någon sekund var helt sjuk. Jag går in till Samuel som ligger i sovrummet, klockan är fem på morgen och jag petar på honom

-Samuel du måste titta på en sak

-mmm sen

-Nej Samuel du måste titta nu

-mmm sen

-SAAAMUEEEL!!

-men JAAA vad är det?

Jag håller fram testen, han tittar och säger ingenting, han tar tag i mig och säger att nu sover vi, han drar ner mig i sängen och jag blundar i hans famn och somnar fort

Samuel köpte senare ett digitalt test för att vara säker

Jag och Samuel pratade mycket i början. Jag ville först göra abort. Jag minns hans ord så väl då:

-Men Sara du kan inte ta bort ett barn bara för pengarna, pengar fixar sig alltid, du jobbar heltid och jag jobbar heltid. Vi kommer att fixa det utan problem, jag har varit med om så mycket värre när det gäller ekonomi, vi har det bra. Sen kostar inte barn så mycket dom första åren, det är sen när dom börjar bli lite större som det kostar.

Samuel ville ha barnet så vi bestämde sen för att behålla, sen ändrar sig Samuel och vill att vi gör abort, han kom då ihåg mina ord som jag hade sagt:

-Men vi behöver inte skaffa barn just nu, jag vet  att vi vill ha barn men om vi vet att vi kommer vara tillsammans då kan vi lika gärna vänta, för vi behöver inte ha brottom om vi vet att det en dag kommer vara vår tid. Det här barnet kanske kommer tillbaka till oss då.

Men jag hade redan ställt in mig på att behålla barnet så nu mådde jag väldigt dåligt, jag grät mycket och vi bråkade. Jag sa sen att jag skulle ta bort barnet, vi bokade tid och var där för att prata. Sen går Samuel ut en kväll och festar. Innan han går säger han:

-Vi försöker okej, vi behåller barnet och så gör vi vårt bästa.

Jag minns hur jag kramade om honom, jag hade ju redan blivit mamma när jag hade gått i dom banorna så att ta bort barnet skulle vara som om jag tog bort en bit av mig själv. Men jag ville inte gå emot Samuel, jag ville inte tvinga på honom ett barn.

Devin 19 veckor

Tiden framöver nu är väldigt upp och ner, vi börjar fundera på ifall vi är tvungna att flytta upp till östersund pga Samuels privata angelägenheter, Samuel börjar må otroligt dåligt och jag kämpar varje dag med att hålla hans livsglöd levande.

Samuel var inte orolig för något när det gällde graviditeten, han höll mig alltid lugn, han berättade om statistiken, till och med den gången när jag började blöda fick han mig lugn. Jag minns den gången som han ringde och sa att vi skulle åka till babyland för att handla saker till bebis. Det var så vi kallade Devin då ”bebis”. Jag hade sms när han skrev ”hur mår du och bebis idag?”. Samuel var faktiskt ändå orolig för första tiden efter födelsen, han ville ta hand om allt det praktiska, mat, städ, tvätt och att jag skulle ta hand om barnet när det skrek.

-Jag har svårt för barnskrik, sa Samuel

Jag pratade en gång med honom om vad det betydde, om det var så att han inte skulle ha något med bebisen att göra. Han skrattade och förklarade att han ville att bebisen skulle få den grund och trygghet i sin mamma, det som han aldrig fick. Han ville att bebis skulle vara med mig när han är ledsen för att Samuel ville att hans barn skulle ha det som han själv aldrig haft. Men han erkände att barnskrik gjorde honom nervös. Men där gick jag in och lugnade honom.

Samuel dog 6 veckor innan bebis kom, jag minns inte dom veckorna. Jag minns knappt första tiden efter Devin kom heller, jag minns BB i detalj, varje sekund minns jag där. Det var en väldigt jobbig upplevelse. Tiden efter när mamma bodde hos mig i ca två veckor, de minns jag också väldigt bra, men efter det är det svart ett bra tag, jag tror att mitt minne kommer tillbaka när Devin är två månader.

Det som fick mig att funder på min graviditet är just att nu är det väldigt många omkring mig som är gravida och väntar bebis. Alla är två, ett par och det är lycka som lyser runt dom. Jag minns min lycka och olycka i graviditeten. Självkart kommer känslor som beskriver min olycka, när jag önskar att jag också kunde få ha min partner i liv, som en del i mitt och sonens liv. Men mest känner jag lycka över att många kommer få uppleva min lycka som jag känner när jag har min son. Det skall bli spännande med fler bebisar, och att Devin får lite fler kompisar. Familjen blir större och det är otroligt spännande.  Grattis till bebisarna!!

Till begravningen: För pappa, från mamma och son.. vår lilla familj
one heart, one spirit, one family

Den här bilden hade Samuel på sin mobil, jag skickade den till honom när Devin såg ut så när han låg i magen. När Samuel låg på sjukhuset efter att han hade sitt allvarligaste självmordsförsök, då han fick opereras efter. Han låg på uppvaket och han fick in mat men frågade istället om jag var hungrig först och höll fram sin tallrik. Jag hade inte fått i mig speciellt mycket dom senaste dagarna efter då Samuel nästan dog. Han visade bilden i mobilen, han hade lagt upp den som bakgrundbild och sa att han trodde att det var meningen att jag skulle bli gravid, för nu skulle det bli ändring, vi skulle bli föräldrar och nu kände han att det här barnet har en mening. Han ville att jag skulle äta hans mat, för att jag var ju tvungen att ta hand om hans son.

Jag minns när jag skulle ta hem Samuel efter att han blivit utskriven, vi fick hans kläder i en påse. Man hade varit tvungen att klippa sönder allt för att det var så kritiskt när han kom in medvetslös efter att jag hade hade hittat honom. Det gjorde ont i mig när jag såg kläderna, dom var sönder och jag minns att jag grät när jag slängde dom, dom var lika trasiga som Samuels själ var. Jag tänkte efter den gången ”tänk om jag inte hade funnit honom, då hade han varit dör nu” jag minns hur jag tittade på hans livlösa kropp när han låg i resperatorn. Jag minns att jag försökte förbereda mig på att det var så han skulle se ut om han var död, om han inte skulle vakna upp.

Idag vet jag att det inte hade spelat någon roll om jag hade hittat honom eller inte, han skulle ha dött senare ändå. Idag vet jag också att det aldrig går att föreställa sig hur den man älskar se ut död, när dom ligger på ett bord med ett vitt skynke över kroppen. Hur händerna ser ut, hur ögonlocken ser ut, hur otroligt liten han plötsligt var, inte den bredaxlade mannen som innan skydda mig som om jag var något som aldrig går att ersätta.

Bilden är ett minne av det liv jag hade kunnat fått, men Samuel sa ju faktiskt att jag var tvungen att ta hand om mig själv och äta för att jag även måste ta hand om hans son. Ja det blev inte som jag hade trott, men idag tar jag hand om din son min älskade Samuel och det är en ära, ditt minne lever vidare, din kärlek skall jag föra vidare. Jag minns, jag saknar och jag älskar… det kommer jag alltid att göra.

 

Jag har tänk mycket på Samuel idag efter att ha pratat om honom med Helge på morgonen. Det var ett tag sen jag drack mig full vilket också bidrar till dagen-efter-ångest, sen är det ju söndag, så kombinationen är absolut inte den bästa. Kvällen spenderades med delar av släkten som var på julmiddag, När Samuel levde var han med, jag minns vart han satt och jag minns hur han älskade pappas köttbullar, han pratade om dom där jäkla köttbullarna i månader och frågade om hemligheten ”det var dom godaste köttbullarna jag någonsin ätit” sa Samuel om och om igen. Själv är jag en sån som äter potatis och prinskorvar så jag är inte sådär jätte imponerad. Så när nyåret kom och vi skulle hem till mina föräldrar igen för nyårsmiddag, då hade jag pratat om vår hummermiddag som vi gör varje år, jag berättade om hur otroligt utsökt denna rätt var och att det kanske skulle vara bland det bästa han någonsin hade ätit, väl därifrån så frågade jag:

-Visst var hummer så god som jag beskrev den

Samuel svarade :

-Jo den var helt okej, men… ja dom där köttbullarna, du vet dom din pappa gjorde vid julen

Jag tittade på honom och sa:

-Ja Samuel, jag VET vilka köttbullar du pratar om .. igen

Han tystnade ett ögonblick och mindes tillbaka:

-Ja dom var så jäkla god, dom godaste jag någonsin ätit, alltså hummern var god men dom där köttbullarna.. mmmm

Hahaha min lilla älskling, ingen fick mig att skratta som du.

Efter middagen så hade jag en ”träff” på Statoil då Marcus jobbade som hade lovat att flyga på mig när jag kom och den kramen var helt priceless! Även MP var där så det blir väldans trevligt. Jag fick även jobba lite och hjälpa till och bära sopor, och svara på en fråga från en kund. MP har länge lovat mig en egen statoilskylt och även om denna inte är ”graverad” som deras så är jag väldans stolt över att jag nu är en i gänget, kan ju tillägga att det var jag som la upp alla smörgåsar på hyllorna igår, så om någon handlade och tyckte det såg lite mer inbjudande ut så vet ni ju vem som får äran för det :D

Statoil-Sara

Så kvällen avslutades väldigt bra med lite behövligt skratt tack vare Marcus och MP, men nu sitter jag här och lyssnar på musik, musik som får mig att minnas, musik som får mig att sakna. Men den här dagen är en sådan dag då Samuel borde ha varit här, han skulle ha suttit med på julmiddagen, han skulle ha pratat med sin vän istället för att han och jag skulle sitta och prata om den tid han levde. Han skulle ha suttit här och sagt ”nää kom nu gumman, nu går vi och lägger oss” . Tänk att en sån enkel grej som att gå och lägga sig med den man älskar inte ens är möjligt. Så därför har jag nu en uppmaning, nästa gång ni går och lägger er för att sova med den ni älskar, en vanlig vardag när skola/jobb drar på som vanligt. Uppskatta den möjligheten, att bara få gå och lägga sig med just den personen som får dig att stiga upp nästa morgon, det finns många av oss som skulle döda för just den möjligheten, om bara för en natt, eller ens för en sekund.


Själv tänker jag uppskatta min fina skylt jag fick idag, mina fina vänner som får mig att skratta, min familj/släkt som håller kvar traditioner i svåra tider, min son som värmer hela min själ. Det uppskattar jag denna kväll och det gör ångesten lite lite lättare.

Minns du alla timmar som vi spenderade i bilen, när vi åkte mot Norge och hem flera gånger om, eller Östersund, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är många timmar som det bara var du, jag och vägen. Jag hade alltid en kudde med mig för att luta mig mot, och sen hade vi alltid gjort i ordning våra mobilen med musik som vi kopplade till stereon. När du körde så var det din musik, och när jag körde så var det min som gällde. Men du körde mest vilket vi båda var rätt nöjda med och jag lärde mig att älska din musik, iaf till viss del. Att sova vid din sida i bilen var en trygghet som är svår att förklara, mitt liv hade du i dina händer, och jag kunde bara slappna av och låta dig styra oss fram. Jag minns en gång när vi skulle starta resan tidigt, jag bestämde redan innan att jag skulle överraska dig med massa smörgåsar att ha i bilen, men när jag vaknade på morgonen så insåg jag att kylskåpet var tomt, jag slängde ihop det som fanns men jag gjorde in missbedömning då jag tog dom stekta äggen och la mellan två skivor bröd med en ostskiva. Brödet, osten och ägget skapade någon kemisk reaktion (joo det måste ha varit så) och smaken som senare visade sig kunde inte alls tänkas ha med varken steka ägg, ost eller bröd att göra. Du tog en tugga när vi hade åkt en bit och sa mmm. Resan gick vidare och senare var det min tur att köra lite. Jag satte mig och såg dig somna långsamt till min rockmusik. Jag tog då upp en smörgås och fick själv känna på smaken, jag kan än idag inte förstå vad som hände med de där smörgåsarna men jag spottade fort ut. Jag tittade på min älskling och förstod att han ätit upp för att vara snäll mot mig haha för ingen människa kunde på allvar tycka om det. Jag nämnde aldrig något men de smörgåsarna som var kvar åts aldrig upp och slängdes när vi kom fram utan att varken jag eller Samuel nämnde något.

Minns du också hur du alltid pratade om hur vi stockholmare tutade i onödan, uppe i östersund var man vänliga och ilsknade inte till för minsta lilla, men oj vad jag skrattade när du för varje gång du körde i stan blev mer och mer som en stockholmare. Du kunde minsann tuta till och skrika på puckon som hittat körkortet i flingpaketet.

Minns du den gången jag vart så kissnödig, panik verkligen. Och aldrig kom det någonstans att köra av, tillslut stannade du bara vid vägkanten vid en motortrafikled. Snön hade börjat falla och låg kvar vid diket och vägkanten. Eftersom att vi var precis vid vägen så var jag tvungen att ta mig ner i diket för att inte alla bilar skulle se min frusna rumpa titta fram. Jag hasade ner och drog ner byxorna och när jag skulle sätta mig ner så glider benen bort under mig och jag faller ner längst kanten i diken som var flera meter djupt. Med byxorna halvt nerdragna och en rumpa som fick känna av vinterns tand lite väl tidigt, hasade jag mig upp för branten. Jag hörde Samuel skratta men vågade inte titta upp utan försökte sitta ner igen och kissa. Denna gång lyckades jag och därefter tog jag mig upp till bilen och fick se Samuel som försökte så hålla sig för skratt. Vi satte oss i bilen och jag hör hur han verkligen försöker undvika att göra situationen mer pinsam. Tillslut frågar han ”blev du våt” och vi båda spricka ut i skratt. Jag beklagar mig sen och han klämde självklart in ”jag sa ju att du skulle ha kissat när vi stanna sist” jajajajaaaaaaaaaaaaaa

 

Ett sista minne, kommer du ihåg när vi sjöng ”pappa kom hem” med lilleman,
Jag hittade låten på en av dina skivor och först sa ingen av oss att vi ens kände igen den.
Men sen blev det andra bullar och vi rappade i takt och du och jag
kunde vartenda ord i hela texten hahaha

Jag och Samuel hade våra egna mackor, varje helg gjorde vi toast i stekpannan med stekt ägg och smält ost emellan, han kallade dom för sara-mackorna

”gumman idag är det din tur att göra sara-mackorna”

I början så gjorde jag alltid dom åt honom men på slutet så lärde han sig också, så då hade vi varannan helg. Jag har inte en enda gång gjort dom åt sen han dog, det var ju vår grej så det tar emot, jag tänker på hur vi satt i sängen och åt en söndagsmorgon, kollade på tv och hade datorn i sängen.  Söndagar är en sån dag då det känns lite extra, ensamheten är påtaglig på ett annat sätt. Jag tänker mycket idag på min älskling vilket gör pluggandet lite svårare då tankarna lätt sticker iväg till något glatt eller sorgset minne.  Men ett minne som kom upp idag var alltså våra frukostmackor som vi åt, hur glad han blev när jag serverade honom på sängen och hur underbart det var när han kom in med ett glas kall o’boy till mig som var perfekt tillblandat då han visste precis hur jag ville ha det och två varma mackor. Jag minns hur han ibland satte på sig förklädet och var naken under när han lagade mackorna, framifrån såg det inte speciellt konstigt ut med bakifrån såg man den mest perfekta underbara rumpa som någonsin skapas på denna jord, haha han var så tokig min älskling, men charmen och humorn var ju hans bästa egenskaper.  

Minnena har en egen plats i mitt hjärta och jag bevarar dom ömt, även om det är smärtsamt att veta att jag aldrig mer kommer kunna skapa nya minnen med min älskling så är jag så glad att jag iaf har dom, han lever vidare i våra minnen och alltid kommer jag att minnas honom, alltid kommer han äga mitt hjärta.

Min tokiga älskling

Vi åkte bil och prata om ingenting, vi kom till rondellen vi Donken, plötsligt frågar Samuel mig om jag älskar honom, jag blev helt ställd, jag frågade varför han plötsligt frågade den frågan. Han svarade att han bara undrade. Jag vred mig lite i stolen, inte kan jag väl säga det ännu, det hade ju inte gått så långt tid, även ifall jag visste att jag självklart redan gjorde det så var det svårt att få ur mig orden. Han frågade igen och jag mumlade fram orden. Samuel skrattade och sa att det kändes så rätt. Nu i efterhand så är det konstigt att jag inte väntade mig något tillbaka, på nåt sätt så räckte det just då, där i rondellen, att han visste att jag älskade honom. Under veckan så fick jag ett sms där han frågade om jag älskade honom, jag svarade att jag gjorde det. Då skrev han att han tyckte att jag kunde faktiskt säga det ibland, för han gillade att höra det. Jag tyckte ju att det räckte med att han visste att jag älskade honom, men han nöjde sig inte, flera gånger vill han höra att jag älskade honom under veckans gång.

Till helgen så skulle jag på fest med jobbet. Jag får då ett mms från Samuel, han hade spelat in en ljudfil och skickat till mig. Jag hörde inte vad han sa så jag gick iväg för att lyssna 

“Det jag vill säga är det Sara, jag tror att jag älskar dig faktiskt och det jag känner för dig just nu, det är väldigt speciellt och jag är väldigt säker på att jag känner rätt, så vi ses sen. Puss Puss, jag älskar dig”

Jag kommer ihåg att jag sa till Cilla, han älskar mig, han älskar mig! Jag var lyckligast på denna jord, Samuel var min och jag var hans, vi älskade varandra, jag kunde inte förstå hur bra allt var, vi hade hittat varandra och vi kände likadant. Att träffa någon man älskar, som älskar en tillbaka får man aldrig ta för givet, kärlek är något som är begränsat och varje dag man får med dom man älskar är en gåva.

Idag har jag fått kärlek från min son, min vänner John och Jill. Det uppskattar jag, jag tar tillvara på det. Men kärleken till en partner är utom alla gränser, det är något jag inte längre har, det är något jag har förlorat, min skyddsängel Samuel älskar jag, men vetskapen av att jag aldrig mer kommer få höra hans röst “jag älskar dig gumman, jag älskar dig verkligen” det gör ont djupt in i själen, och tanken av att kunna hitta en ny partner, som älskar mig tillbaka känns långt borta och nästa oåtkomligt.

Ett minne

En av många resor upp till östersund gjordes av mig och Samuel i början av min graviditet. Vi körde då min dåvarande bil, en liten C1.

När bilen varnade för att tanken snart var slut så sa jag till Samuel att man kunde köra 10 mil (10 liter?) till. Men detta stämde inte riktigt, det gällde visst pappas Volvo, och inte min lilla pärla. Mitt ute i skogen, mitt i natten så lägger bilen av. Det roliga var att vi precis några timmar innan hade pratat det, jag kunde inte förstå hur folk kunde få soppatorsk, för det hade jag då aldrig fått det. GPS’en visade att det fanns en bensinmack ca 3 km bort så vi bestämde oss för att putta bilen dit, Samuel började och slet som ett djur, jag peppade och var livrädd för björnar och vargar som kunde komma och ta honom, efter 1,5 km så sa jag att jag kunde göra lite så att han kunde få vila, först sa han nej men envis som jag är så fick jag min vilja igenom. Jag hann säkert putta 20 meter när det kommer en bil som faktiskt stannar, han tittade på Samuel och undrade vad han var för en man som låter sin tjej putta haha. Han bärgade oss den bit som var kvar till bensinmacken och fasiken va vi skrattade åt att bilen lyckades komma precis när jag puttade, Samuel som var den mest omhändertagande killen såg ut som en riktigt mansslusk sittandes bakom ratten. Samuel berättade denna historia många gånger efter och alltid skrattade vi gott, min fina Samuel, jag saknar ditt skratt, dina skämt, våra skämt…

SMS från min älskade Samuel, från i början av vårat förhållande

Denna flicka börjar med bokstaven S

Hon i mina tankar satte igång en riktig mess

Vi träffades i början och hade väldigt kul, inte känslor utan mer lekfullt som jul.

Efter ett tag märkte jag att spelreglerna blev annorlunda

Hon kom mer och mer närmare meg, och jag utstråla ju, jag vågar inte närma mig deg

Rädd för vad som då kan ske, rädd för att bli lämnad nej ne.

Flickan med stort S, som ställt till med mess

Började sakta men säkert komma in i mitt liv, hon visade med känslor, Samuel du mig giv

Ja det är sant att vi båda börjar på S,

men förknippa det inte mede nazismens soldater som kallades SS

Jag försökte ha alla taggar utåt som en igelkott

För att inte illa som förut mått

Flickan med stort S, hon kände väl att jag känslor för henne hade men var?

Jag närmade mig henne en snabbis, det vill säga dig,

Men fick panik och gick min egen stig.

Du var kvar i alla fall, sen fick du mig på fall

Du vet jag var rädd för att du sårar

Jag vill inte igen brista ut i tårar.

Att du väntade och att du höll kvar, det bevisar din kärlek för mig i många dar.

Jag tycker mycket om dig Sara

Om du ska fara låt mig inte ensam vara

Vi går tillsammans dit vi vill

Sedan det praktiska får komma därtill.

Mina känslor för just dig är väldigt väldigt starka

Ibland känns ruset som att knarka.

Jag menar längtan att få vara med dig efter jobbet och höra ditt snark

Är bättre och starkare än det starkaste knark.

Puss puss min gumma



Jag saknar din trygga famn

Jag och Samuel åkte några gånger till Norge, första gången vi var där var vi och hälsade på hans kompis Marius. Den resan har ett väldigt speciellt värde för mig, det var första gången jag riktigt förstod hur mycket han verkligen brydde sig om mig, hur mycket han ville ta hand om mig. Vi hade varit ute en kväll med alla hans kompisar, jag hade till och med stått på scenen och sjungit något svensk klassiker med Marius, vi fick en speciell presentation om att dom hade finbesök från Sverige. Alla var så otroligt trevliga och jag fick sån uppmärksamhet bara för att jag var svensk (me like)

Efter en helkväll så skulle vi gå hela vägen hem, vi hade tidigare fått skjuts dit med bil. Jag hade högklackat på mig och gick och klagade för mig själv och kom mer och mer på efterkälken, Samuel skrek på mig att jag skulle öka takten. Plötsligt när jag tittar upp ser jag dom inte framför mig, så jag svänger av närmsta stig in mot skogen eftersom att jag trodde dom hade gått åt det hållet. Det låg en fors i skogen så när jag skrek efter Samuel så hördes det dåligt och jag blev mer och mer nervös. Tillslut vände jag om och tog mig tillbaka till vägen igen. Det var sommar men kvällen vare ändå kall, jag hade bara en kort kjol och en tunn långarmad tröja. Jag gick runt bland husen hur länge som helst, mobilen hade jag lämnat kvar i huset eftersom att jag ändå skulle vara med Samuel hela kvällen och att ringa från Norge är så dyrt så det var inget jag skulle göra ändå. Jag gick och gick, jag frös och var om jag skall vara helt ärlig även väldigt rädd. Hela stället var öde, alla hus var mörka och gatorna tomma, jag gick och funderade på om jag skulle vara tvungen att knacka på hos någon eller ställa mig vid vägen och kanske vänta på att en bil skulle komma någon gång under morgonkvisten. Efter ca 1½ timme så kommer det äntligen en kille gående, dum som jag är förklarar jag att jag är vilse, svensk och vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vart jag är på väg eller vart jag kom ifrån. som tur var så var han trevlig och lånade snällt ut sin telefon, Samuels nummer kunde jag inte utantill (kan det fortfarande inte) så jag ringde norska 118118. Jag visste vad Marius hette i efternamn och vad staden hette, det fanns flera nummer så hon skulle skicka dom till numret jag ringde ifrån. Då hör jag plötsligt Samuels stränga röst bakom mig, Han skriker "SARA KOM HIT NU", trevlig som jag är så vill jag ju tacka killen som hjälpt mig och ge tillbaka telefonen men Samuel höjer rösten ännu en gång och ryter "SARA DU KOMMER HIT NUUUU". Fort lägger jag telefonen på marken och säger tack snabbt och springer till Samuel. Han tar mig i sina armar och håller mig hårt, han tar i mig och kollar att jag mår bra. Han känner hur jag skakar för att jag är så kall, tar snabbt av sig sin jacka och slänger den runt mig. Han lägger armen om mig och nästan lyfter mig därifrån. Han ringer Marius och berättar att han har hittat mig och att alla kan gå hem som är ute och letar. Vi går tysta och han släpper inte sitt hårda kräpp om mig. Mina tårar rinner sakna ner av lättnade över att han hittat mig, jag kände hur adrenalinet sakta går ur min kropp och märkte hur rädd jag faktiskt hade varit.

Efter en lång tystnad tittar Samuel åt mig "Vet du hur orolig jag har varit, vet du hur länge jag har letat efter dig, jag trodde du var borta, jag trodde att jag hade förlorat dig, fan jag har aldrig varit så rädd förut, och när jag såg dig i mörkret med en kille så var jag nära att flyga på honom, jag var så rädd att han hade gjort dig illa, eller att någon annan redan hade hunnit före". Min röst darrade av kylan och lättnaden, jag sa förlåt, jag berättade att jag plötsligt inte visste åt vilket håll han hade gått, hur jag hade vandrat runt och letat efter något som verkade bekant, hur jag hade skrikigt hans namn men hur vattnet hade tagit över min röst

När vi kom hem till huset ställde han mig i duschen för att få upp min värme, sen la han mig i sängen och höll mig hårt, han gick ner ibland för att vara trevlig mot alla hans vänner som var där på efterfest, men han var snabbt tillbaka för att se att jag var kvar, att jag mådde bra. Sen höll han om mig hårt hela natten. Sen den kvällen släppte han mig aldrig ur siktet när vi var någonstans. Så fort han såg att jag visade något tecken på ovilja så fanns han snabbt vid min sida för att se vad som stod på. Han skyddade mig alltid och aldrig mer tappade han bort mig, aldrig mer gick jag vilse. Han var min väg hem, min trygga famn, mitt ALLT.

Bilder från Norge

Några dagar innan så fick jag ett sms, Robin och Samuel skulle ha inflyttningsfest i sin nya lägenhet

Inflyttnings FERRE?!! Var? _ _ _ _ _ _ _  När? Den 1 sep. Den galne samuel och den ännu galnare ”Robin the maniac” har äntligen inflyttnings fest. Du är speciellt inbjuden att få inta våra nya fett sköna ytor. Dörrarna öppnas kl 21 och stänger när siste pers lämnar. Musiken står DJ Misterfister (min älskade Samuel smeknamn haha) and DJ Robin Hood för. Ett dansgolv en bar med den fetaste innemusiken. Vi lovar en fullspäckad kväll med galna upptåg, snacks och mingel från kvällens värdar, Robin och Samuel. Visa detta sms i entrén och du kommer in som exklusiv VIP. Med mycket nöje.

Innan festen så förfestade vi hemma hos Tobbe, det var jag, Linda, Tessan, Cicci, John, Tobbe och David. Tillsammans gick vi senare över till Robin och Samuel där det redan var folk, inte jätte mycket med det var helt okej. Vi tjejer gick in i Robins rum där vi gömde alla våra saker så att inget skulle bli snott, fick då reda på att Samuel och Robin skulle dela säng haha. Sedan gick vi ut i vardagsrummet och jag såg Samuel rätt fort. Han stod och drack Corona borta vid köksbordet. Han var väldigt tyst och lugn, jag gick fram till honom och kommenterade att han drack min favorit öl, jag fick smaka och sedan så stod vi och prata ett tag, sen skulle jag gå och röka, men dom hade ingen balkong så jag sa att jag skulle gå ut istället för att stå i fönstret, han följde med och vi gick en sväng, han visade mig sin bil som stod på baksidan av huset, vi fortsatte längre bort där det fanns en bänk, efter ett tag som kom Viktor och satte sig vid oss, han sa sen att han bara skulle in och hämta en öl och sen komma tillbaka, Samuel sa då att vi skulle smita iväg, vi kom ner till tågsåret där vi satte oss i en glänta i gräset , jag vet inte hur länge vi satt där men det var iaf flera timmar, vi pratade om allt mellan himmel och jord, han drack nästan inget men jag blev mer och mer full eftersom att vi hade tagit med oss några öl. Väl tillbaka till festen som nästan var slut så svepte jag två starka drinkar och dom slog rätt hårt, jag skulle nu ta mig hem och det skulle ta högst 5 minuter att gå. Samuel vägrade släppa iväg mig själv utan skulle följa mig hem, halvägs så försökte jag få honom att vända tillbaka, så att inte han skulle behöva gå själv, han tittade på mig, Det regnade och det droppade ner i mitt ansikte från mitt hår, han tog tag i mig, torkade bort regnet och kysste mig. Han var alltid stolt över att vår första kyss var så jäkla romantisk. I den tysta natten, i regnet.
Han följde mig hem. Jag bjöd till och med in honom, men försäkrade att det var sova som gällde. Vi la oss i sängen, och klockan nio nästa morgon gick han hem.

Dagen efter 2007-09-02 kl 21:03 så får jag ett sms från Samuel Tack för igår kram Samuel