Så kan det gå för Devve när pappa målar so...
Så kan det gå för Devve när pappa målar socklar
Dagens nyhet är att trots att Mats har sov...
Dagens nyhet är att trots att Mats har sovit här varje natt (förutom en gång pga av jobb utanför Sthlm) sedan dagen vi träffades, och att hans lägenhet är uthyrd sen flera månader tillbaka så är vi nu officiellt sambos :love:
Nu är jag klar (för idag) lägg till kpa oc...
Nu är jag klar (för idag) lägg till kpa och pensionsmyndigheten på listan över samtal. Nu är det bara att invänta alla papper för att sen gå igenom allt och skicka iväg... Tydligen har ingen hört om samverkan mellan aktörer, så jäkla typiskt!!
Kasta allt åt helvete!!
Jag vill slänga alla papper, kom och ta mig, ta mina pengar, ta mitt hem och min bil. För jag orkar inte kämpa mot sånt här skit, jag har nog med annat.
Jag förstår inte varför vissa är helt inkompetenta och helt socialt handikappade. Det är för mig ett under hur den människan på mitt gamla jobb helt saknar självinsikt, och inte förstår att hela hennes personlighet är lika sunkig som gammal surströmming. Fy fan för dig din jäva kärring! Lär dig hur man uppför sig, min son vet fan mer än dig om hur man behandlar andra människor. Varför vill man inte vara trevlig mot andra människor, varför börja samtalet med att tilltala mig på ett sätt där det bara skriker renblodad BITCH? Vad ger dig rätten att försöka stå över mig? Varför kollar du snett på mig? Hade jag inte fått en bättre uppfostran (betydligt bättre än va din morsa gjorde med dig) jag då hade jag åkt ner och PIIIP PIIIP din PiiiiP PIIIIIP och PPPPIIIIP PIP piiiip då!!
Nu ska fortsätta lyssna "du har plats 66 i kön" (12 minuter in i samtalet hos skatteverket)
Jag vågade inte riktigt tro det (såg på nä...
Jag vågade inte riktigt tro det (såg på nätet först) men idag när jag hämtade ut tentan (inte den jag gjorde sist utan den innan den) så visade det sig vara sant, jag klarade den och jag fick ett bra betyg för att vara jag. Tänkte att jag i mörkret med pengarna, skulderna och myndigheterna ville skriva om lite ljus. Det här betyget är mitt ljus. Jag skrev ju en tenta förra veckan som jag hoppas att jag klarar för att få mer ljus, och sen nästa vecka skriver jag en till. Ja det är mycket pluggångest men just nu är jag glad om jag ens kommer få fortsätta utbildningen.
Pappa Matz största idol inom fotbollen är ...
Pappa Matz största idol inom fotbollen är Zlatan och det syns tydligt på Devve. Sådan pappa - sådan son brukar man ju säga. Det är underbart att få säga dom orden, det är nästan overkligt underbart :love:
You'll protect me
Städa badrummet med ammoniak kräver tydlig...
Städa badrummet med ammoniak kräver tydligen på det ena och det andra, trots handskar så sved det dessutom. Men renare, det blev det. Men vi får nog köra en eller två gånger till innan fogarna börjar återfå en vitare färg
En brinnande fackla i mitt mörker
dålig uppdatering, ja det blir så när allt faller, när jag faller. Brevet från csn fick mig att falla hårt och jag försöker med hjälp av familj och Matz hitta lösningar för att jag ska kunna fortsätta utbildningen ekonomiskt och betala tillbaka allt studielån som stoppas snart. Pensionerna efter Samuel som jag och Devin får skulle ge mig en chans att ställa om mitt liv, göra en omställning, en omställningspension men att studera var tydligen inget som jag hade rätt till.
Har jag studerat i snart två år i onödan? Om jag inte kan avsluta den vad har jag då? Jag började för att jag ville ge Devin en säkrare framtid. Jag kämpade, och jag kämpar än men motgångarna som kommer mot mig är så fruktansvärda och jag skall gång på gång resa mig.
I fredags föll jag, mitt skydd för sorgen rasade, jag kunde inte längre kontrollera och Matz fick se min verklighet, han fick se mig när jag var som mörkast, han fick höra mina innersta tankar som jag inte ens vågar yttra för mig själv i skrivande stund. Alla mina murar föll och jag kunde inte hålla tillbaka. Hur jag egentligen mår och hur allt egentligen påverkar mig dagligen som jag annars stänger inne och trycker undan för att orka, dom kom fram och högg mig gång på gång djupt in i bröstkorgen. Lördagen stängde jag in mig i Robins lägenhet, jag var med Samuel. Jag skrek och jag grät, jag pratade och jag vädjade. Det var han och jag i timmar och jag var helt utmattad och förstörd när jag kom därifrån.
Dagarna som kommer efter har jag bara varit med Devin och Matz, jag har sovit på dagarna för tårarna gör mig utmattad och jag har pratat med banker och csn som kopplar runt mig som en jäkla jojjo. Nätterna är långa och jag vänder och vrider mig med ångest som kryper och kväver min hals
Mia och Cissi lyssnar på mig, jag försöker förklara, en liten del av det jag försöker få fram. Matz kramar mig och mamma och pappa försöker finna lösningar. Linda ringer och förstår inte hur det kan ske och Robin är nog bara förbannad på hur det här kan ske.
Sen tenta i allt, den är imorgon och min vackra Mia har suttit med mig hela dagen för att hjälpa mig att plugga. Tiden som egentligen skulle ha används till plugg togs bort när brevet ramlade in. Mia, Cissi och jag kom på att jag nog aldrig har haft en lugn tentaprocess, det händer alltid något. Allt från magsjuka, hänsynslösa killar, socanmälningar och till ett brev som krossade alla mina framtidsplaner för mig och mitt barn. Det kan alltid bli värre. Men jag fortsätter, gång efter gång, men mer sargad och mer förlorad än gången innan.
Men jag kan inte göra annat än att försöka igen imorgon på tentan och jag kan inte göra annat än att hoppas på att det löser sig. Samuel sa alltid: Gumman, pengar löser sig alltid, om det är något jag vet så är det att pengar inte får vara avgörande. Det komiska eller kanske tragiska är just att så mycket efter hans död har handlat om precis dessa jävla pengar.
jag längtar till livet med vardagsproblem, jag längtar till livet efter utbildningen med ett liv med vänner, familj och kanske ett litet hus med Matz, en ny liten bebis och Devin som jag vet att jag har gjort allt för, han har en framtid, en pappa och ett tryggt liv med sin mamma. Jag längtar men vågar knappt hoppas
Tills dess längtar jag till på fredag, då Jill och John har kalas, John har fyllt 26 och det måste ju firas. John har gått genom livet med mig i 19 år, jag är gudmor till hans barn och det är en mäktig känsla. För det är faktiskt människorna som lever i mitt liv som är ljuset i sorgen, ibland är ljuset mindre och ibland starkare. Men det är människor som ger styrka
jag är inte stark utan jag är faktiskt älskad
Mina finaste presenter när jag fyllde 25
Från John, Jill, Linda, Renate och Claes
Från Nicole
men sedan är det ju faktiskt så att alla underbara kommentarer som jag får här, fina sms från Mia, Cissi, Nicole, Jill och Linda är av precis samma mening, dom ger så otroligt mycket värme och det är då jag vet..
det är dom små sakerna som betyder mest, det är dom orden som kommer från hjärtat som jag håller kvar och kämpar med. Dom små sakerna är min kärlek, mitt ljus
min brinnande fackla i mörkret
Jag älskar er alla för att ni ger mig livet
snart ser jag igen, jag vill hoppas på det och då uppskattar jag varje sekund
Att se text när ögonen fylls med tårar är ...
Att se text när ögonen fylls med tårar är omöjligt. Att plugga var kanske inte meningen för mig att göra helt enkelt. Självömkan är stor nu när man känner att allt är förgäves och att det finns någon eller något någonstans som gång på gång sliter mig i stycken, för att sen med ett hånflin se om jag klarar av att få ihop dom få bitar som ännu är levande. Denna någon eller något ser på mig när jag försöker ställa mig upp på mina ben som knappt bär mig längre. Hånskrattet ekar i mitt inre och jag försöker få fram i en hes och sårbar viskning
-Varför? Vad har jag gjort? Varför straffad jag?
Mina nära försöker finnas och jag gör allt för att andas deras kärlek. Jag kan ju inte ge upp, nej för livet är inte någon jävla dans på rosor. Det är så här det är
Exakt här stod jag och Samuel första gånge...
Exakt här stod jag och Samuel första gången vi pratade, han drack en corona och jag fick smaka för att det var min favorit öl. Resten är historia, en historia som har krossat och dödat så otroligt mycket. Vad hade hänt om jag inte kom hit den kvällen? Hade han levt? Hade jag varit hel? Hade mitt liv inte fallit i bitar? Jag undrar hur många fler bitar som kommer att falla.. VARFÖR KOM JAG HIT DEN KVÄLLEN??
besegrad
jag fick ett brev från csn, sen blev allt svart... Det tar aldrig slut och jag får gång på gång känna av det som krossar den lilla kraft jag har:
Det kan alltid bli värre, för dig ska det alltid blir värre, det ska aldrig bli bra för dig sara
Jag kan inte lösa det den här gången
how long have I been in this storm
Det finns alltid där, hur mycket jag än älskar och skrattar så finns det där. Hela tiden är du den där känslan, den där sekunden när jag skrattar med mina vänner, håller om min son, kysser min kille. Den där sekunden, den där känslan, en högt och gällt skrik
-NÅGOT ÄR FEL!!
Jag blundar, jag tänker i panik, vad är det som är fel, vad har jag glömt, vad är det jag inte har gjort?
Sen kommer det, insikten. Det är ingen fara, allt är som vanligt. Jag mår bra, jag har inte glömt något, inget är fel. Det är du, det är saknaden. Känslan som alltid finns med, sekunden när jag inser att hur bra allt egentligen är så finns det alltid där. Jag har förlorat dig, jag har känt din döda hand mot min, jag har kysst din kalla panna, jag har begravt dig min älskade för att aldrig igen få möjligheten att se dina bruna ögon, dina vackra händer, och se dina rörelser när du går framför mig till bilden (en minnesbild)
Jag försöker hela tiden se dom små sakerna, jag försöker att inte ta något för givet, att leva och älska. Men det finns alltid där, och det kommer alltid att finnas där. Är det okej att efter 2½ år sörja? Om jag var en mamma som fortfarande efter 10 år saknar sitt barn, skulle det vara mer accepterat? Som om ett barn inte går att ersätta men att Samuel gör det?
Det är inte bara Samuel, det är inte bara saknaden efter honom. Det är vad döden har gjort mot mig. Den jag har blivit efter att jag förlorade halva min själ. Jag blir aldrig hel igen.
I alla skratt, i varje kram och kyss finns det där, han fattas mig. Jag har varit med om något som förintade något som jag aldrig kan få tillbaka. Jag lever med sorgen, med betoning på lever. Jag har tagit in sorgen i mitt liv, den är en egen del som både leder och förföljer mig. Jag använder sorgen till att leva med insikt, jag lever med att i första hand se det som finns omkring mig och genom sorgen lär jag andra. Sorgen drar också ner mig, så fort något går emot mig dras jag med full kraft ner i mörkret, något litet kan ta tag i min kropp, hålla mig utför stupet och hota med att släppa taget. Jag är känslig skulle någon kalla det, labil en annan, sårbar skulle jag vilja själv bemöta mig med. Jag är sårbar och döden har skapat så många hinder:
Konstant rädd för bilolyckor, vem ska dö näst? Devin får inte dö utan mig. Det ringer på dörren, vågar inte öppna för det kan vara någon som försöker ta sig in och mörda mig för att lämna Devin ensam på jorden eller döda honom framför mina ögon. Jag vill inte lämna honom på förskolan, han kan sluta andas, sätta något i halsen, ingen kommer se det? Varför svarar inte Matz på telefonen, han är död, vilken låt skall han ha på begravningen? Nej jag vill inte gå ut, jag vill vara hemma för vad som helst kan hända. Varför ringer telefonen nu, någon har dött. Varför ringer han nu, han brukar inte ringa mig, nu har något hänt. Flyga i flygplan, det kommer krascha, hajar kommer äta upp dig, bada inte, överfallna och rånmördare. Jag går till bilen, någon är bakom, kommer mörda mig, lås bilen och sluta hyperventilera. Devin snälla gå inte ut på isen, snälla Matz ta honom inte ut på isen. Det spelar ingen roll om man kan köra bil på isen det kan vara en spricka. Jag måste vara fastspänd i honom så att han inte sjunker för snabbt och att jag inte hittar honom i det mörka vattnet, jag vill ha med mina simglasögon ifall att, då ser jag bättre även om vattnet är svart.
Jag kan fortsätta länge, det är bara ytan av alla tankar om döden som finns hos mig dagligen. Hur dödsångesten hela tiden leker med mina tankar, varje gång jag lämnar på förskolan, varje gång jag åker bil, varje gång jag säger hej då till Matz. Sorgen har gjort mig sjuklig och hur mycket skratt, kramar och kyssar jag än får så blir jag aldrig hel igen, en del av mig är död och känslan av att något alltid är fel, är min verklighet för Samuel skulle inte ha dött.
kärlek på isen
Frillan är tillbaka :D
Frillan är tillbaka :D
Vinnarkillen
Vinnarkillen
Devve är med pappa Matz och hämtar pokalen
Devve är med pappa Matz och hämtar pokalen
Jag lyssnar till våra fotspår på isen, fotspåren om oss
Ikväll tog älsklingens lag guld, Devve och...
Ikväll tog älsklingens lag guld, Devve och jag var självklart med och skrek och hoppade på läktarn. Vi fick dessutom också varsin medaljer som vi bar stolta hela vägen hem. Grattis FC Dykardojan, här har ni vinnarbilden :D
Samuel, Matz och Devin
Devin har en pappa här på jorden, pappa Matz som han just nu sitter i badkaret med, dom två skrattar, häller vatten på snoppen och tvättar håret med hinken. Sedan har Devin en pappa i himlen, pappa Sameul, det finns inget minne dem två emellan. 6 veckor efter Samuels död föddes vår lilla Devin. Jag minns när jag kom och väckte Samuel 5 på morgonen med ett positivt graviditetstest, jag minns när han sa att pengar löser sig alltid, att göra abort för pengar är inte rätt. Jag minns mms'et Samuel skickade när han hade bestämt sig för att han ville behålla barnet:
-hej det är din bebis som talar, tihihi, jag tänkte bara framföra att pappa har bestämt sig för att behålla mig tihihi, så jag kommer om några månader tihi (talandes med Samuels pipröst
Jag mins när han skrek "EN SNOPP!!!!" på ultraljuder och hur Samuels ögon glittrade av lycka när han visste att det skulle bli en killa. Jag minns när Samuel satt i segelbåten, med solen stålande mot hans nakna axlar, i ett svart linne berättade han att han ville att han son skulle heta Devin. Jag minns hur Samuel höll handen mot magen om kvällarna när vi låg i sängen, han skakade och tryckte och det var bara pappa Samuel som fick lilla Devin att sprattla runt där inne. Det är de enda minnena som jag kan koppla mellan Devin och pappa Samuel.
Men förutom alla dessa minnen så ser jag min älskade Samuel varje gång jag ser Devin, han är sin pappa Samuel upp i dagen. Samtidigt ser jag också hur pappa Matz börjar speglas i honom mer för varje dag som går, dom två spelar fotboll varje kväll i köket, Devin försöker sparka som pappa Matz, han slänger sig som honom och han glider på golvet precis som han har lärt sig av pappa Matz. Han pratar som honom också:
-aa sådär, hur är det läget? HAMMARBY!!
Devin får samma tonläge som Matz och jag ser hur dom två har en speciell kontakt, dom skrattar på ett speciellt sätt och Matz börjar dessutom bli mer blödig än jag och får svårt att stå emot Devin när han inte vill gå från bilen utan bara vill vara i pappa Matz famn.
Devin har två pappor, en på jorden som lär honom om fotboll, kärlek och livet. En pappa i himlen som vakar över honom alltid, hans humor lever vidare i Devin, hans charm lika så och utseendet ser vi ju alla vart det kommer ifrån.
Devin har två pappor och jag är så lycklig över att Devin just är den han är, för han är den han är just för att han har dom papporna han har.
Ja det här är min avkomma (stolt morsa)
fyra rader av kärlek
(1) Devin med sin ryggsäck som följer med överallt
(2) Mamma och Devin sitter vid köksbordet, mamma pluggar och Devve ritar
(3) Devin och pappa Matz sover i bilsängen
(4) Dom två, mina kärlekar :love:
baywatch
Devins och mammas plugg- och ritbord. En i...
Devins och mammas plugg- och ritbord. En icapåse skyddar hans sida av bordet och jag har choklad som håller humöret uppe så gott det går i menshelvetet och tentaångesten
Middag på O'learys med mina bästa killar
Middag på O'learys med mina bästa killar
Devve målar med pappa Matz
Devve målar med pappa Matz
Från att ha ätit en till två tuggor vid mi...
Från att ha ätit en till två tuggor vid middagen i två veckor nu bestämde sig lillskiten plötsligt för att äta upp tre hela korvar och äggröra gjord på två ägg och grädde. Helt makalöst, men det var inte slut där inte. Plötsligt säger han "jag tött". Klockan är inte ens sju och aldrig någonsin har han själv erkänt att han vill sova. Mamma har en skitdag men min älskade unge har tydligen en jag-växer-nu-dag. Men det blir inget med sovandet nu, vi vill nog inte gå upp 06.00 imorgon, det passar en sömnlös mamma på
Jag sitter hemma och läser, kvällen och na...
Jag sitter hemma och läser, kvällen och natten var vedervärdig. Min ångest gick upp i halsen som den gör när den är som värst och jag vill bara slita och klösa ur allt jag har inom mig, vad som helst för att bli av med den fasansfulla smärtan. Ångesten brukar alltid vara bättre nästa dag, men den sitter ännu kvar i halsen vilket känns konstant påfrestande i varje sekund. Matz tog Devin till förskolan idag, så att jag skulle få lite tid att plugga. Annars har jag honom hemma för att slippa gå ut och att bara få vara med min älskade son. Men så sitter jag här, läser om makt och hjälp. Jag läser om psykiatrins skräckexempel och plötsligt kommer ett minne till mig. Det är hans sista tid i livet, han har kontakt med psykiatrin och han kommer hem och vill prata om att dom har pratat om elchocker, vilket kallas för något annat idag, minns inte vad dock. Vi bråkade och jag var så rädd för att förlora honom, till döden eller elchocker. Jag minns hur jag grät den natten, över att han inte hittade vägen ut ur hans mörker. Han sa att han älskade mig, han la sina skyddande händer på min mage där vår vilande son låg skyddad. Hur kunde allt förstöras? Varför gjorde jag så och inte så.
I min låda, min Samuel-låda där jag har allt samlat ligger hans journaler från psykiatrin. Han tog ut dom bara veckan innan han dog eftersom att vi ville göra en anmälan mot en av läkarna som hade hand om honom efter att han blev inlagd efter ett av sina självmordsförsök. Det uppstod komplikationer pga medicinen dom gav honom och Samuel togs med ambulans för operation. Vi fick aldrig tid att anmäla någon. Jag vill läsa i hans journaler igen, han nämner mig där, han nämner Devin men det är fruktansvärt påfrestande att läsa om hans mående, jag kan höra när han ljuger till dom och jag kan höra när hans sanningar är för mörka, så mörka att inte ens psykologen kan hantera dom. Hans liv skulle jag kunna skriva en bok om. Men det kommer jag aldrig att göra, för dom luckor som finns, dom delarna jag saknar, är borta för alltid.
Ajuste plugga var det, min koncentration är precis som vanligt och tårarna gör var 10:e sida blöt, sen läser jag ungefär 10 sidor till innan ångesten och sorgen tar tag i mig och stänger in mig i mörkret för ibland sekunder, ibland minuterar och ibland till och med dagar.
Journaler eller plugg? Ångesten kommer snart att bestämma det åt mig
ser du mina tårar?
Kala väggar runt min kropp
Det som en gång var
Finns inte längre kvar
Och tomheten äter mig
Som gamarna i natten
Jag stiger upp och tittar ut
På vintern som tagit slut
Ja, nu står våren där
Men du är inte här
Det enda som finns kvar
Är ekon efter skratten
Och som vi har kämpat du och jag
Vi har aldrig släppt taget
Vi har alltid hållit kvar
Men nu finns det bara ekon
Från våra dar
Vad händer nu, vad händer sen?
Du var min älskling, min bästa vän
Trots all skit som var
Finns all min kärlek kvar
Den finns där som havet, som solen och som stranden
Jag vet vår tid är slut, men säg
Kan jag leva utan dig?
Finns det nåt att se
När inte du är med?
Och ringen som du gav mig
Jag ser den där på handen
Och som vi har älskat du och jag
Jag har inte släppt taget
Jag vill bara hålla kvar
Jag ropar ditt namn nu
Men jag har ingen röst
Det är något annat som skriker
Där inne i mitt bröst
Det som nu finns kvar
Det enda som jag har
Är ekon från
Från våra dar
FAILURE
Efter att endast ha pluggat kvällen innan så gick ju självklart senaste tentan käpp-rätt-åt-helvete! Nästa vecka är en ny tenta, sen omtenta den 23:e och ännu en ny den 5:e.
Eftersom att den här terminen inte började bra har jag svårt att tänka positivt nu. Jag blir direkt mörk, misslyckad och vill inte vara nära någon.
Jag tänker på alla gånger som jag har försökt plugga men hur min koncentration aldrig klarar något längre. Jag kanske ger upp tillslut och helt enkelt slutar försöka. Det är bara Samuel, död, Samuel, död, skulle ha gjort så och inte så, tänk om det va så. Ajuste plugga var det, och så håller jag på. Om och om igen, fortsätter gärna tills morgonen gryr genom fönstret i dörren som jag ser från sovrummet.
Jag blir arg på mig själv som inte är duktigare och som ger upp och kämpar inte, jag blir arg på döden och att jag inte kan koppla bort den. Min mask som jag många gånger håller upp rasar idag och mina innersta känslor blottas, för mig själv. Ärligheten och sanningen gör ont och jag är rädd, så rädd att jag knappt kan röra mig för då känner jag mer. Allt kommer samtidigt; skolan, sviniga killar, gamla vänner och nära som inte ställer upp. Men mest av allt så kommer döden.
Det är så mörkt att jag knappt ser er, mina fina vänner, min lilla son och min underbara kille.
Jag ser er inte nu..
Jag borde inte ju inte plugga, jag är för labil för det. Säg inte åt mig att sluta whina, ni lever inte med min halva själ. Jag vill inte höra några uppmuntrande ord för det är så här det är. Ni går inte i mina skor, det går inte att jämföra. Ingen skall behövas jämföras. Ingen vet, ingen kan förstå. Mitt eget helvete, felaktiga val, orkeslös, viljelös, för många hinder.
Misslyckat och mörkt (period)
Du lever inom mig
Min lilla sjukling och jag ligger i sängen och tittar på lejonkungen 2. Vi ligger nära varandra och jag får inte gå någonstans för honom. Jag ser på min Lille när han är ynklig och kramig. Jag ser och mina ögon lovar honom min närhet, mina ögon lovar honom min trygghet. Vi kan aldrig veta hur länge mina löften kan hållas men just idag, just nu i den mysiga sängen lovar jag min son att finnas honom nära, hålla mina skyddande armar om honom och då och då viska i hans öra "jag älskar dig mitt lilla hjärta".
Jag lovar dig idag, för det är så vi lever. Vi ser dom små sakerna i livet. Det är dom vi minns när mörkret slår till.
Den där timman i sängen tittandes på film, mitt lilla hjärta och jag. Det är den timman som kommer leva vidare, den är den timman som kärleken lever vidare genom, så därför tar jag vara på det redan nu, och jag tar vara på det ordentligt. Mitt lilla hjärta mamma älskar dig!!
There's no mountain too great
Hear the words and have faith
He lives in you
He lives in me
He watches over
Everything we see
Into the water
Into the truth
In your reflection
He lives in you
Samuel.. sitter du med och tittar med oss? Jag saknar dig och tänker på dig..
speciellt när jag hör den här låten
Du fortsätter leva inom mig, i vår kärlek och genom vår son
