Jag har egentligen inte firat jul sedan du dog, jag har legat i hög feber varje år. Det här är första gången. Det är tungt med dagar som handlar om familjen, dagar jag hade kunnat dela med dig och det känns i hela kroppen att saknaden bubblar inom mig och försöker gräva sig upp genom ytan.

När jag stänger in mig i sovrummet för att få lite egen tid tänker jag på dig, jag minns allt så dåligt. Jag ser en bild framför mig när du sjunger snappsvisor hemma hos mina föräldrar och släkten var där, haha jag ser hur du skrattar åt något väldigt roligt, du har det där leendet jag älskar. Du tyckte om pappas köttbullar, vi var hemma hos din pappa och jag var gravid men vi höll det ännu hemligt, jag minns inget mer, såg vi på Kalle? Jag minns att vi åkte upp till Östersund med julklappar i bilen förresten, va det på julafton? Jag är rädd för att jag håller på och glömmer. Jag tror aldrig att julen kommer kännas helt rätt. Du är ju inte här, du är och kommer alltid att vara en del i min familj och det är ju det julen handlar om.

Du fattas mig min älskade och jag vill önska dig en god jul... från din son också och hans pappa på jorden också