hjälp...
Mycket har jag upplevt dom senaste två åren, döden är dödlig och kan göra en väldigt sjuk.
Bloggen kommer av olika omständigheter inte uppdateras dom närmsta dagarna och kanske längre, jag har ingen mer information än det.
I will fight
bedöva mig
Håll för mina öron så att jag slipper höra mitt eget skrik av förtvivlan och sorg, håll för mina öron så jag inte längre hör vad som egentligen är fel.
Håll för mina ögon så att jag slipper se det mörka, se mig själv och vad som har hänt med mitt liv, håll för mina ögon så att jag slipper se alla minnen och min älskade. Håll för mina ögon så att tårarna inte kan tränga sig igenom dina starka händer
Kyss mina läppar så att jag slutar upprepa hans namn, kyss mina läppar så att jag inte kan be honom komma tillbaka, kyss mig så att mina tankar endast rör dina läppar för jag orkar inte längre tänka på hans död och det jag förlorat.
Håll mig hårt så att jag slipper känna mig ensam utan honom, jag vill inte tänka på det som hänt mig, jag vill inte tänka på det som kan hända. Jag vill bara vara stilla, snälla ta bort allt och låt mig bara få vara hos dig.
Bara en natt kan du vara min drog, en drog som tar mig bort från verkligheten
Snälla låt mig få gömma mig hos dig?
Lille & mamma
Tack familj och vänner för en fin dag
Ballong
Äntligen fick Devve sin ballong
Måttligt road
Måttligt road
Ericsson bjuder in till Grönan
Idag är Grönalund öppet för alla Ericssonsfamiljer så Devin skall få åka karusell för första gången idag :D
sad girl
Her friends call her a sad girl
'coz her man went away
and he ain't never comin' back
So cry a another tattoo
Sad girl livin' on the east side of the city
Proud woman boy, she don't want none of your pity
Sad girl got no one to rely on
Proud woman don't need your shoulder to cry on
I seen her at the market she was pushin' a stroller
Smokin' on a cigarette, drinkin' a soda
Laughin' at a joke that somebody just told her
Got her baby's name tattooed on the back of her shoulder
She looks like an angel
She talks like the devil
She feels like a stranger
She lives like a rebel
I seen her at the post office mailin' a letter
She couldn't send no money but she made him a sweater
She's talkin' on the pay phone and somethin' upset her
I really wanna hold her but I only just met her
But I could tell she'd been crying
She said she felt like dyin'
She never been so alone, no
She gotta make it on her own now
Once upon a time.... I was loved
Om du bara vore här hos mig...
men jag ger inte upp min älskade
Det var länge sen jag stängde in mig, men ...
Det var länge sen jag stängde in mig, men det är inge bra just nu och det är därför jag har varit dålig på att svara i telefon på er som har ringt. Devin är vaken på nätterna och jag har ingen ork kvar. Jag grinar varje gång Aslan syns i bild (Devve tittar på Narnia), jag är helt enkelt labil och vill bara stänga in mig. Dev är hos mormor och morfar just nu så att jag kunde få komma ut i luften och i mörkret. Jag har inte sprungit på flera år och plötsligt sprang jag i en halvtimme i sträck, jag sprang till alla Samuels låtar dunkandes mot min tinning. Nu ligger jag på en bänk och lyssnar på mina tunga andetag och ser upp mot den svarta himlen. Jag kämpar mot allt känns det som, jag kämpar och jag springer för att få mig ur den här svackan. Det är mörkt, det är tyst, det är ensamt och kallt men jag försöker iaf. Nu ska jag gå hem till min lilla son igen, mina sista krafter går till honom.
Mitt straff och min belöning
Nu skall jag försöka att sova, mitt barn håller jag nära intill mig och jag viskar då och då i tystnaden
"jag älskar dig"
Inom mig skriker jag
"TA HONOM INTE IFRÅN MIG"
Varje sekund som jag får andas med dig mitt älskade barn är det enda som betyder något, ditt liv är värt allt och ditt liv kommer alltid först.
Rädslan över att du skall bli dödligt sjuk lever jag med dagligen, rädslan över att du skall dö i en bilolycka eller att någon skall ta dig ifrån mig sprider skräck i min själ För jag vet att det värsta kan hända, det har redan hänt. Jag har förlorat en gång innan, jag vet hur döden känns. Jag kommer aldrig igen se liv utan att se död. Mitt straff efter allt som har hänt är att jag aldrig lever i nuet utan att jag alltid oroar mig för allt hemskt som kan hända. Min belöning efter allt som hänt är att jag aldrig tar nätter som dessa för givet. Nätter när jag har mitt älskade barn nära, när jag kan viska min kärlek till honom, när han ligger här frisk med en framtid av hopp och drömmar. Jag uppskattar dig min lilla kille, jag älskar dig.
Du har aldrig vandrat här
Jag går runt här hemma, det är mörkt, inget ljus från lamporna men trots det kan jag känna vart någonstans jag är då jag har röt mig längs varje vrå i detta hem under fyra år. Men nu börjar det förändras, ett rum som tidigare aldrig funnits, en vägg som har rivits, ett nytt golv som är lika svart som mina tankar. Det förändras här hemma. Minnet av dig då?
Dina fötter har aldrig rört dessa golv, dina händer har aldrig rört dom nya väggarna, dina ögon har aldrig tittat in på mig genom den nya dörröppningen.
Vi pratade mycket om att göra om, vi hade planer och drömmar. Men det är bara jag som fortsätter, det är jag som bestämmer allt, hur det ska se ut. Dina beslut, dina planer och drömmar finns ingenstans.
Jag ser dig inte här, dina händer har aldrig rört dessa väggar, dina fötter har aldrig vandrat på det mörka golvet. Den nya soffan har du aldrig suttit i, jag har ingen minnen av dig i den. Jag har inga minnen av att du sitter vid det nya köksbordet. Byrån som du byggde ihop har jag slängt. Slänger jag en del av dig? Är det bra för mig att jag slänger det som påminner om dig, eller är det förödande att jag slänger det sista jag har kvar av dig.
Ditt bord står i någons annans hem, byrån du byggde ligger på tippen. Du har aldrig vandrat på dom här golven, du finns inte i dom. Så om jag lägger mig ner så känner jag dig inte, jag hör inte dina fotsteg.
Ditt minne finns inte i dom här golven, men finns du i de saker du rört vid eller håller du på att försvinna helt?
Nej materiella saker är inte ditt minne, jag är ditt minne, så länge jag finns, så länge jag lever så lever du genom mig i mitt minne, trots att vår byrå ligger på tippen.
I köket och i hallen, under det nya golvet så vilar vårt gamla golv, det syns inte och ingen vet om det men jag vet att under dom här mörka och svarta golven så finns dom gamla… våra… och där har du vandrat många många gånger.
VI
Då vet du att jag finns, att jag finns kvar hos dig
Trots att jag alltid springer, är jag där du hör mig
Om du inte hör mig, om du inte gör
Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör
Jag, jag älskar dig
Så högt så du hör
Lilla Leia
Grattis Sandra (och Robin) till din lilla Leia, idag kom solstrålen i en rasande fart, allt har gått bra och hon är så otroligt söt. Från att Devin bara hade Dexter som kompis så kommer det fler och fler bebisar till världen. Det skall bli så spännande att se dom alla växa upp.
Älskar dig!
Här är Sandra och hennes rockgroda Devve (6 månader)
Inne i rummet är det hur mysigt som helst ...
Inne i rummet är det hur mysigt som helst med dubbelsängen och det ska blir så underbart att få sova i den för första gången på veckor (har sovit på madrasserna och i 90 säng)
Väggarna är inte klara men nu är den snygg...
Väggarna är inte klara men nu är den snygga skjutdörren med spegelglas på plats :D
Mitt älskade barn
idag önskar jag att vi var två, då hade du kunnat haft Devve i två timmar, nu vet jag inte hur vi gör och alla jobbar. Dev är iaf världens underbaraste nu, våra mornar är helt underbara, han får mig att skratta och det gör nästan ont när jag känner efter hur mycket jag älskar honom. Jag är så otroligt lyckligt lottat över att ha den här ungen till son, han är något alldeles speciellt och jag undrar hur mycket du har och göra med det min älskade..
Idag hade det varit underbart om du hade varit här med oss på jorden.. Idag hade jag behövt din hjälp..
Se vart vi är!!!
Se vart vi är!!!
Nu kör vi!!!
Nu kör vi!!!
Vi firar vackra Lirie, snart utgång :D
Så här ser våra lördagskvällar ut :p Vi firar vackra Lirie, snart utgång :D
Så här ser våra fredagskvällar ut, ungar o...
Så här ser våra fredagskvällar ut, ungar och idol :D
Tvbänk, garderob, byrå och lite småsaker =...
Tvbänk, garderob, byrå och lite småsaker = 3 ikeavagnar och 1 bugaboo bee
Bord från stalands som kan bli 120 cm lång...
Bord från stalands som kan bli 120 cm långt men också endast 80 cm. Sedan 4 stolar i svart konstläder som är lite tåligare!! Grymt nöjd!!
Mot shopping med Devve och hans mormor
Mot shopping med Devve och hans mormor
en present av ren kärlek
När jag fyllde 25 fick jag ta emot något så rent och vackert, mina vänner som alltid finns vid min sida men framför allt, dom finns även vid Devins sida och ger honom kärlek som om han var deras egen. Vi är en familj och jag älskar er mer än livet.
Jag, Jill och Linda fyllde år ungefär samtidigt så vi skulle alla tre skriva en önskelista, jag var länge motvillig och framförde tydligt mina klagomål om att jag inte vill ha något som är kul att köpa, jag behövde färg, spackel, möbler och bla bla bla
men så en dag kom det till mig, städning. Jag ringde med glädje i rösten och kläckte ur mig min önskan. Dom visste väl inte vad dom först skulle säga, en städerska för en dag kanske inte är en av dom vanligaste födelsedagspresenterna.
När renoveringen är klar så vill jag att det kommer hit en städerska som städar varje liten vrå i hela mitt hem.
Jag önskade mig en nystart, och bara för att dom är dom
och bara för att dom älskar mig
så blev min önskan deras lag
När John läste upp detta tårades mina ögon, min känsla om att jag är värd något instämmer sig i takt med hans mörka och manliga ton.
Dom älskar mig
dom ser mig...
tack för att ni älskar mig
(PS vill du läsa hur det egentligen gick till mellan mig och John så klicka
HÄR)
Så var det bara Devins barnstol kvar, vårt...
Så var det bara Devins barnstol kvar, vårt ekbord med tillhörande 6 stolar blev precis sålt. Det är med blandade känslor som jag säljer dom, det var när jag och Samuel flyttade ihop som han fixade dom, egentligen så är det hans. Men när han kom hem med dom så gjorde vi en deal, då vi gav bort mitt bord med tillhörande stolar till statsmissionen (Samuel slängde aldrig, han gav alltid till där det gjorde nytta och behövdes), så sa han att om vi skulle flytta isär så skulle jag få behålla det, på ett sätt så var det så det blev också...
Det är också vid det bordet som vi har haft mysiga middagar och andra heta minnen :p Men nu är dom borta, bordet var alldeles för stort och 6 stolar hade vi verkligen ingen nytta av. Imorgon åker vi och köper nytt matbord (mycket mindre), nya stolar (4st), en ny byrå, och en liten garderob för ytterkläderna. Jag har hittat allt på nätet (ikea och stalands) så jag vet redan vad jag ska ha, dock har jag inte hittat någon TV-bänk så det får vänta om jag inte springer på någon imorgon. Sen är det väggarna kvar som ni ser på bilden, och sist lister (tydligen heter det socklar). Skjutdörren till mitt rum kom idag till bauhous så jag måste försöka få hem den imorgon på något sätt, soffan, soffbordet och mattan kommer om 1-2 veckor tror jag
Bara för att det regnar så tar hela Stockh...
Bara för att det regnar så tar hela Stockholm bilen in till stan.. Färskingar!!!
förväntar mig absolut inget annat av livet, SKITLIV!!
Igår gick hela kvällen och hela natten till jävla iphonen, hela skitprogrammet itunes raderade allt på min mobil, nummer, bilder, musik, apps pga av
error (6)
Det blev droppen på något sätt, jag har inte varit så här förbannad på länge, jag har inte varit så här negativ på riktigt länge, jag vill kasta allt åt helvete för det känns som om det inte spelar någon roll hur mycket jag kämpar, allt går bara fel ändå!! Jag har inga nummer så om någon av mina vänner läser det här får ni gärna skicka ett sms med ert namn. Mobilen fungerar igen men är som den var när jag köpte den, total jävla återställd.
Jag är helt död, har inte sovit på flera nätten och igår var jag riktigt trött och ville sova tidigt, allt slutade med att jag satt uppe hela natten och somnade 2 timmar innan klockan ringde.
Jag vill bara slå sönder allt!! (jag skall inte slå Devin så ingen behöver ringa soc)
Jag har ingen kraft, jag har värdens sämsta inställning just nu, det här var droppen!!
"det spelar ingen roll vad jag gör, det händer bara mer skit ändå och det kan ALLTID ALLTID bli värre"
Om jag inte hade haft Devin nu hade jag tagit bilen och dragit, lååångt bort utan den där jävla telefonen, eller det är itunesskitens fel.
Nej nu skall vi fortsätta göra oss klara för ännu en skitdag
H**F****!!!!!!!!!
Min bror har ett hjärta av guld
Den lilla jävla skruven kostar mig 2200 spänn
Den lilla jävla skruven kostar mig 2200 spänn
Underbart... Fuck!
Underbart... Fuck!
Gravid
Jag sitter och gör en backup på datorns alla filer, jag tror den kommer ge upp snart då den blir överhettad och stänger av sig själv, plus att fläkten (gissar jag) låter konstigt och högt varje gång jag startar upp den, kanske går det att laga men ifall att så var det tid nog att göra detta då det var några månader sedan sist. Bilder är för mig så som man säger
priceless, dels förlorade jag väldigt många bilder när jag var kanske 16 år då en dator hemma kraschade, sedan tog jag och Samuel alldeles för lite bilder, han ville ta men jag sa nästan alltid nej vilket jag ångrar nästan mest av allt. När jag och Samuel flyttade ihop så hade han en extern hårddisk som stod på golvet, jag kom åt den en dag med foten och den föll bara åt sidan mot golvet, inte alls något farligt trodde jag och Samuel. Det visade sig att alla hans bilder också försvann, det enda han hade kvar var dom viktigaste bilderna på barnen och sig själv som han sparat på ett minneskort. Men det försvann så otroligt mycket bilder och filmer på honom själv som jag idag hade gått genom eld och vatten för att få tillbaka. Jag har ännu kvar den trasiga hårddisken som vi har haft inne en gång på lagning utan att dom kunnat rädda något. Jag har kvar den för att jag en dag väntar på någon värstingteknik som kan rädda allt. Fotografier är något som jag har förlorat, gått miste om och det skapar en otrolig ilska som jag nog aldrig kommer komma över. VARFÖR TOG JAG INTE FLER BILDER TILLSAMMANS MED DEN MAN JAG ÄLSKAR????
När Devin föddes gjorde jag tvärtom allt jag gjort tidigare, jag förstod hur viktiga fotografier var och jag ville om något skulle hända mig att Devin skulle få allt det jag inte har. Bloggen har också blivit en del av detta, jag kommer en dag göra om den kategori som handlar om Devin och göra det till en bok. Där vi har minnen och fotografier. Det är väldigt synd att det skall gå så långt, att man måste förlora för att inse hur viktigt dom små sakerna är, ett litet fotografi där jag och Samuel bara tittar på varandra hade varit värt mer än någonting. Jag har några få och dom skyddar jag med mitt liv!
Det här med fotografier är viktigt, se till att ha en backup på allt, upprepa ofta, fotografera och skriv om minnen och kärlek. Det kommer en dag vara den enda vägen för att förflytta sig genom tid och rum till känsla och plats man då befann sig. Uppskatta fotografier, alla har inte haft turen att ha några.
När jag höll på att spara mina bilder kom jag in i min gravidmapp där jag fann en bild på mig, tagen på den dagen vi begravde min älskade Samuel, tolv dagar senare födde jag vår son...
Bilden ger så många minnen, dagen då den togs, tiden den togs och hur livet såg ut när den togs. Det här är den första bilden som är tagen på magen efter att Samuel dör, varje vecka har jag ett kort på magen fram tills han dör, sedan är det ett gap på 5 veckor då jag inte tar någon bild på magen. Som jag nämnt tidigare har jag nästan inget minne av den tiden mer än tårar och känslan "det kan inte vara sant, nej det är inte sant, det måste var en dröm". Jag var i total chock en längre tid och den släppte inte förrän Devin var runt två-tre månader då mitt minne börjar komma tillbaka som vanligt. Bilderna som fattas under dom veckorna är ett tecken på hur livet stannade upp. Jag höll andan i säkert 4 månader innan jag andades igen. Den här bilden betyder mer än att jag är gravid och bär på mitt lilla barn, det är kärlek, smärta, sorg och saknad.
En bild i total chock
Var och röstade tidigare idag på maxi
Var och röstade tidigare idag på maxi
I'm fine... just fine :)
Natten var hård, veckan har varit hård, vilket resulterade i ett inte så glatt inlägg om det mörka och ångest. Idag är det en ny dag och jag tar nya tag och hoppas på det bästa.
Jag mår bra och det viktigaste av allt är att Devve mår hur bra som helst och märkte inte alls att mamma hade det tungt på natten. Jag skulle aldrig låta det mörka gå ut över mitt barn, det är honom jag lever för och hela mitt liv handlar om att han skall må bra trots det svarta öde som redan väntade honom innan hans första andetag var taget.
Men Dev mår bra, jag låter aldrig det gå ut över honom... ALDRIG! Dessutom var han hos sin mormor och morfar under natten då mina krafter var slut. När jag får tid själv, det är då jag känner, det är då allt bli påtaglig, det är då jag sörjer min älskade...
En natt i det svarta mörkret
Det svarta mörkret är här och håller fast min armar mot kroppen och dunkar våldsamt mitt huvud mot det hårda cementgolvet samtidigt som dess skrik ekar i själens alla rum
-HAN KOMMER ALDRIG TILLBAKA!
-HAN ÄR DÖD!
-KÄRLEKEN EXISTERAR INTE LÄNGRE!
-DU ÄR FÖRLORAD!
-DU ÄR ENSAM!
det gör ont
Devins leende håller mig kvar
Hans liv är mitt liv
Så länge han mår bra kan du inte förgöra mig, men du kan skada mig...
det gör ont..
snälla låt mig få somna snart..
There's just too much that time cannot erase
Älskling kan du ta Dev en stund??
Dom första tre veckorna efter Devins födelse brukar jag jämföra med ett helvete, förutom att han var min älskade unge så var det bara kaos dom veckorna med gråt, magont, bajs, pump, kopp, bad, sova, skrik osv osv. Denna natt kan jag nog jämföra åt samma håll. Mitt lilla barn har gråtit, skrikit, skakat och hulkat från tolv på natten fram till morgonens timmar någon gång vid 5-6. Det har inte en enda gång framkommit om vad som är fel. Han han velat legat på mig, sparkat bort mig, stoppar fingrarna i halsen när han försöker kväva gråten, han skriker åt sig själv, han hostar och snoret rinner, han sätter sig upp, lägger sig ner, vänder sig på rygg och på mage, upp ur sängen, ner ur sängen. Han vill bli kliad han vill kolla film, han vill att jag ligger i sängen, han vill att jag går. Han gråter på ett sätt där han knappt får luft och han andas häftigt, jag hör hur han verkligen är ledsen och det gör ont på ställen inom mig jag inte visste fanns innan jag blev mamma. Jag fanns vid hans sida i sängen hela natten och när vi nu har vaknat, med lite mindre feber båda två så är min Lille på strålande humör medan jag är helt förstörd, förtvivlad och känner mig helt enkelt totalt golvad av min ledsna son.
Det är dessa tillfällen som inte bara min själ skriker efter Samuel, utan hela min kropp. Jag känner hur en hjälplöshet som får min ensamhet att påbörja sin förgörande resa genom min sargade själ. Jag är rädd för tanken hur lätt allt hade kunnat vara
-Älskling kan du ta honom en stund nu? Jag är helt slut
- Självklart gumman, jag skall bara göra klart en sak på datorn så kommer jag
-Älskling kan du hämta lite näsdukar? Han får panik om jag lämnar honom i sängen, dom står inne i vardagsrummet.
-Ja jag fixar det gumman
-Älskling jag börjar bli rädd, han är helt hysterisk, nåt är fel för aldrig har han varit så här förut
-Gumman det är ingen fara, han har feber och känner det nog i hela kroppen, om det blir värre så går jag och hämtar och kör fram bilen så åker vi in med honom till akuten.
-Älskling kan du komma ett tag, jag måste gå på toaletten och dricka lite vatten?
-Men gumman, sätt dig vid tv så tar jag honom ett tag nu.
-gumman vakna *viskar*... han sover nu, kom och lägg dig i vår säng istället så ska jag hålla om dig tills morgonen gryr.
Så hade det kunnat vara, istället ligger hela ansvaret på mig och hela hans välmående ligger på mig. Jag vet att jag klarar det, jag måste klara det men det är då jag känner mörkret som försöker ta sig in i rummet, det försöker kräla sig upp längs sängkanten och ta tag i mina armar, hålla ner mig och våldsamt göra illa varje liten del av min själ. Jag är utmattad och sårbar, jag är rädd för mörkret som gång på gång överfaller mig och vinner med ett hånflin. Han njuter och jag kämpar.
Fan jag är trött, jag är slut, jag är utmattad och jag vill att det skall vara över, vi har varit sjuka sedan i söndags nu. Jag är rädd för den kommande natten och jag vill bara hjälpa mitt lilla barn vars tårar inte får falla, hans tårar är värda mer är guld, jag vårdar hans tårar och jag gör allt bara för att tårarna skall hållas och skrattets ljuva ton skall leva i detta hem.
Idag lever jag inte, idag är det tankarna som lever, det är bara Samuel, jag skrattar med min son, jag leker med honom men egentligen är jag någon helt annanstans. Samuel, Samuel, Samuel och åter Samuel. Jag känner vad som närmar sig, jag känner igen det så väl. En tid av mörker närmar sig och jag vet hur det förlamar mig, det finns inget jag kan göra, men att ha min älskade son nära är det bästa.
Älskling skydda mig från det svarta mörkret, det tar över mig,
stänger in mig, jag är ensam och han gör mig illa
Just gonna stand there and watch me burn?
Just gonna stand there and hear me cry?
you can save me from this... so why don't you only try?.. just try?
Två febriga sjuklingar som tittar på film ...
Två febriga sjuklingar som tittar på film i bilsäng, det kan inte bli mycket mysigare än det här!! Mamma älskar sin finaste Devve.
Prinsessa av september
det räckte
rör mig igen
..
Min egen död
febern håller i sig och det påverkar mina nätter, drömmarna är så påtagliga, så nära och så fruktansvärt verkliga..
Jag dog inatt
Jag skulle bli avrättad, jag vet inte om jag hade gjort något fel men jag satt inte i fängelse och det var ingen omkring mig som ville se mig död, men det var inte frivilligt. förberedelserna var många, jag var nära Devin hela tiden och sa inte mycket annat än att jag älskade honom, jag luktande på hans huvud och drog in hans doft som det sista jag någonsin skulle känna. Jag försökte skoja bort allt och när mina vänner föreslog något svarade jag "det spelar ju ingen roll jag ska ju dö imorgon så det är bara att köra", alla hade en min där dom försökte skratta och skämta samtidigt som orden smärtade.
dagen var kommen och jag skulle ta en tablett i en stor sal, denna tablett skulle ta till natten att verka, jag skulle få åka hem men jag skulle aldrig vakna upp. Jag hade varit stark hela tiden men det var nu tårarna kom. Det var precis som den gången jag åkte till min älskades begravning. Jag var stark innan och hela resan dit, jag trodde inte att jag skulle gråta och att jag hade stängt in allt. Men så fort jag satte mig närmast hans kista, när jag kunde förstå att hans kropp låg där inne det kunde jag plötsligt inte kontrollerna mig och tårarna föll i mängder under hela ceremonin. Det var som om det var så det kändes igen i drömmen. Min familj satt längre upp och jag skulle få säga mina sista ord. Jag föll in i pappas armar, jag grät och grät för att det skulle vara sista gången jag såg honom. Jag ville att han skulle rädda mig som han alltid annars lyckas göra men han var tyst, han grät men han hade den minen som jag hade när Samuel dött. Hjälplöshet.. Min bror tittade inte på mig och jag viskade att han aldrig skulle vara någon annan än sig själv och att jag var så otroligt stolt över honom. Mamma log, jag kunde inte förstå hur hon kunde le. Men när jag närmade mig förstörde hennes vackra leende av panik och smärta. Jag försökte få fram mellan hennes skrik att hon måste ta hand om Devin (det var samma skrik som när hon fick reda på att Samuel var död), att hon skulle uppfostra honom som jag hade tänkt. men jag inser att det aldrig kommer kunna ske. Ingen kan uppfostra min son som jag, hans mamma, och ingen känner honom som jag, hans mamma. Någon drar bort mig från mig familj, mina armar vänds bakom mig och det gör ont.
jag går ner mot stolen och en kvinna som är lång och senig i en grå kostymdräkt ger mig ett piller, jag ser på det i min hand och jag känner trots allt ingen rädsla för min egen del. Jag kan inte förstå hur någon kan göra så här mot mig, tvinga mig till att lämna mitt barn själv på jorden. Men jag var inte alls rädd för döden och jag visste att det inte fanns någon att frukta, antingen blir allt tyst och jag försvinner. Vilket betyder att jag skulle slippa den eviga saknaden jag annars har som förstör hela min vardag, eller så får jag kommer hem till min älskade Samuel. Jag svalde pillret och den känslan går inte beskriva, att veta att jag endast har några timmar kvar att leva och att allt sen skulle vara över, bara några timmer kvar. Pillret påverkade mig och jag blev väldigt trött och svag. Mina vänner och gamla vänner var samlade i någons hem. Jag hade planerat att en likbil skulle komma på morgonen så ingen av dom skulle behöva flytta min kropp. Jag får hjälp att ta mig upp för trappan, en vän håller i min svaga kropp, han håller sina starka armar om mig och jag känner att jag kommer sakna honom. Han lägger mig i sängen och jag har svårt att fokusera. Vi försöker prata om alldagliga saker trots att vi alla vet att det inte är långt kvar nu.
Jag vet att om jag somnar så är det slut, men tabletten har gjort mig så fruktansvärt trött att jag snart inte ens kan prata. Många frågar hur dom skall veta när jag är död. Jag kunde inte svara men jag mindes hur Samuels kropp var, hur det kändes som ett skal, det går inte att ta miste om när någon är död. Kroppen visar inget tecken på den människa som en gång levat. Jag känner kramar om min kropp, kyssar mot mina läppar, någon ångrar det den gjorde mot mig, men det är försent att ångra, det är försent och han glömde att se dom små sakerna, han glömde att ta tillvara på det som fanns framför honom.
Snart dör jag och jag vet att min pappa kommer att hjälpa till med min kropp på morgonen. Jag är så ledsen över att Devin kommer få växa upp med att mamma ville leva kvar med fick inte... men, det är BARA hos honom jag känner sorg. Jag känner sån fruktansvärd ilska över att någon tar min sons mamma ifrån honom, HAR HAN INTE FÖRLORAT TILLRÄCKLIGT???
Mina vänner har varandra, min familj har varandra. Dom var inte som mig och stod ensam med ett barn, deras liv faller inte på samma sätt som mitt gjorde när Samuel dog. Jag är ingens andra hälft, jag har inte den platsen i någons liv. Att förlora livskamrat, en partner, sin älskade är en död som jag tror tar ut sig på den som lämnas kvar på ett annat sätt. Tex en förälders död känns inte mindre men man kan fortfarande skapa en egen familj. Men min familj, min partner är borta och jag förlorade hela min tillhörighet och liv. Jag visste att alla skulle känna sorg men jag visste också att alla skulle skapa nya vägar och att mitt liv en dag endast skulle vara ett minne, en känsla men aldrig skulle det vara "allt" för någon. Jag är ingens älskade...
Jag stänger mina ögon och jag slutar andas, min kropp dör och jag försvinner. Nästa gång jag tittar upp är jag någon annanstans, jag kliver upp på mina ostadiga ben och ser förtvivlat efter Samuel, jag viskar hans namn och väntar på att få känna hans kropp nära min. Jag säger det igen och plötsligt hör jag något... Det är Devin som vaknar av att jag skriker. Samuel är inte här, jag är inte död och livet ser precis ut som vanligt. Samuel är inte här och jag skall fortsätta, Samuel är inte här och jag tillhör inget, Samuel är inte här och jag är halv tills den tiden jag är hos dig igen.
Jag lever
Jag har inte tid med det här!!
3 dagar under förra veckan spenderades på förskolan och skolan för mor och son, resultatet av detta är nu feber och förkylning för dem båda. Fan Fan Fan!!!
Notera att vi gick en hela sommar utan sjukdom
Ett budskap till en vän
Igår firade vi vänner den vackra Christin som fyller 20 + på tisdag (plötsligt har vi alla glöm bort vår ålder), hela kvällen var klockren och jag måste säga att jag tror att vi alla håller på att bli vuxna (läs gamla), våra liv har förändrats med barn, jobb, hem, drömmar, insikter och ansvar. Vi pratar om den tiden som var, och vi skrattar tillsammans till minnet av när John sprang naken varje fest. Det var en tid inte allt för längesen, men det är också ett annat liv. Men vi går åt rätt håll, vi börjar förstå vad som kommer att räknas i slutändan. Att ge upp fylla, bråk och dumheter för någon man älskar, ett barn som snart kommer till världen, någon som alltid ställde upp och var egentligen precis det man behövde. Det är värt det, och vi förstår det för vi har vandra längre på denna stig.
Stanna inte kvar där du är nu, det är inte det du kommer minnas när du står själv kvar. Du förstår inte vad döden kan göra mot dig, du vet inte vad som kan ske, MEN DET VET JAG! Du kommer aldrig förlåta dig själv om du inte väljer rätt nu. Du har något jag har förlorat för alltid, så jag frågar dig: hur kan du se på det med sådan vårdslöshet när du har det framför dig med öppna armar, hur kan du ens fundera på att kasta bort det? Se på mig, när jag står med det svarta hål i brösten och skriker upp mot himlen, se på mig då och fråga dig själv hur du kan göra som du gör. Jag har förlorat med det har inte du!
snälla ta det inte för givet, för jag skulle döda för att få det tillbaka det om så bara för en sekund.
En pappa, kan du förstå vad det ordet betyder för mig, kan du förstå att jag skulle döda för det ordet...
Följ nu mina spår, följa mina vänners fotsteg, för vi har kommer längre än dina vänner på den väg du nu skall vandra. Jag kommer att hålla dig i handen när du kommer upp på min stig, men tills dess ser jag på dig med ilska och hat, HUR KAN DU HA DET JAG VILL HA UTAN ATT DU ENS TAR VARA PÅ DET????
Det är tid nu att växa upp och bli en man, jag lovar dig att du kommer få känna något som är mer värt än något annat, du kommer att få se hur det är dom små sakerna som i slutändan betyder något. Någon kommer att bli stolt över dina val, väljer du fel så sviker du fler än bara dig själv.
Det är dags att ta ut skilsmässa nu, hon är värd mer än att vara din älskarinna, ditt barn är värt mer...
Tänk att du skall bli pappa, snälla ta vara på det nu
Kör Martin Köööör!!!!!!
Kör Martin Köööör!!!!!!
Devve sitter på O'learys, väntar på maten ...
Devve sitter på O'learys, väntar på maten och kollar på sporten på den stora TV. Ibland känns han lite äldre än sin ålder haha
Fiskarna är lycka för Devin
Fiskarna är lycka för Devin
Sä här tidigt har vi inte varit utanför dö...
Sä här tidigt har vi inte varit utanför dörren på över 3 månader. Det känns tycker nog både Devve och jag
Fullt ös här hemma
Fullt ös här hemma
Sara, Jill, Linda, sol, cocktail och massa...
Sara, Jill, Linda, sol, cocktail och massa skvaller (MP är barnvakt)
Samuels och hans sons dag
Idag är det Samuels namnsdag, det är också Devves namnsdag då han också heter Samuel i andranamn. Grattis på din dag min älskade, och grattis till vår älskade son på hans dag... Er egna dag!
