Innan du fanns min älskade unge, innan jag träffade din pappa. Jag skall berätta för dig vem jag var då. Jag försöker tänka tillbaka under den tiden då jag flyttade hemifrån, började jobba, köpte bil och började leva mitt eget liv efter ett långt och jobbigt förhållande på 5 år, jag var 21 år gammal. Det är svårt att förstå att det bara är 4 år sedan eftersom att det känns som ett helt annat liv. Jag trodde då att det förhållande jag nyss gått vidare ifrån innehöll den värsta tiden i mitt liv, jag trodde aldrig att jag skulle kunna lida mer än vad jag gjorde då. Nu hånskrattar jag nästan åt hur jag kunde tänka den tanken.

Sen en dag höll jag på att spricka, det var som om något inom skrek och jag var tvungen att göra något, jag var tvungen att lämna mitt gamla liv bakom mig, lämna det förhållandet och mitt tonårsliv. Jag minns hur jag bad Sandra att klippa av det, hon fråga mig flera gånger om ”Sara är du säker, ska jag verkligen klippa av allt hår, fattar du vad du gör?” osv osv. Men jag var tvärsäker, jag visste att håret var en stor del av lösningen. Hon satte upp det i en tofs och jag kunde höra hur varje hårstrå skars sönder med den vassa saxen. Det var som om jag fick en ny chans, en ny början. Jag började få tillbaka mitt självförtroende. Det var 2006.

Precis innan jag klippte mig

2007 träffar jag Samuel, jag träffade honom när jag själv mådde bra. Jag jobbade och hängde med världens bästa arbetskamrater, Cilla och Elin. Jag umgicks med mina vänner och sen träffar jag honom med stort H. Redan första kvällen tror jag att han fick mig på fall, hur vi satt i gläntan i skogen och pratade i timmar, hur han tog sina händer mot mitt ansikte och kysste mig i regnet när han följde mig hem på natten. Dom första månaderna var helt vilda, det var så mycket kärlek och vi gjorde saker som jag aldrig kan tänka mig göra med någon annan, vi skrattade, vi älskade och vi levde. Sen kom depressionen, sen kom graviditeten, sen kom livet tillbaka igen och det var som om vi började något nytt, det var familjeliv och det var framtidsplaner, tills han blev dålig igen. Tills den dagen då allt föll till bitar.

Du mitt älskade barn kom till världen och jag levde med sorg, sorgen var min partner och jag levde i början med Samuel som om han fanns hos mig alltid. Tills en dag då jag insåg att det var sjukligt, jag insåg att jag var tvungen att släppa honom, att han inte sitter och tittar på mig när jag går på toaletten. Du växte och jag börjar tillslut skolan igen och du börjar på förskola.

Det året som jag går i skolan förändras jag otroligt mycket, inte pga skolan utan jag tar in människor i mitt liv som under det året sviker, förnedrar och lämnar. Människor som blir som substitut för Samuel, så när dom lämnar, är det som om Samuel lämnar mig igen.

Nu står jag här, 4 år senare. Jag har flyttat hemifrån och jag har klippt av mig håret. Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra för att bli av med det som förföljer mig?

Det är en otroligt smärta när jag inser att allt som har hänt det senaste året bara har fått mig att gå flera steg tillbaka i mitt sorgearbete, jag bryr mig inte egentligen om dom här personerna, jag klarar mig så mycket bättre utan dom. Men aldrig var det någon som tänkte tanken att det kanske kan skada mig på ett sätt där konsekvenserna blir värre när det just gäller sorgearbetet, sorgen som upptar otroligt stora delar av mitt liv, jag andas sorg, jag andas Devin, jag andas Samuel.

Jag kan aldrig klippa av mig håret och slippa saknaden av Samuel, jag kommer aldrig kunna flytta någonstans och gömma mig från hans minne. Han är en del av mig.

Så hur ser mitt liv ut om 4 år? Hade något berättat för mig om framtiden då, när jag stod där och skulle börja mitt nya liv, så hade jag avslutat det direkt, aldrig hade jag valt att gå igenom det jag har känt efter hans död. Så vill jag veta hur mitt liv ser ut om 4 år nu? Om den möjligheten skulle finnas?

…Nej jag hade aldrig valt att se min egen framtid, tänk om det ser mörk ut, tänk om det är mörkare än det redan är nu.

Jag tror inte på några under eller mirakel, förutom det jag har framför mig. Devin är ett under, Devin är ett mirakel och jag tar en dag i taget, och jag försöker varje dag att få min son att känna sig älskad, för han har förlorat så mycket trots sina unga och oskyldiga år. Så länge jag vaknar upp med hans leende så kan livet slänga hur mycket skit som helst på mig, jag bryr mig inte om att jag mår dåligt eller om folk behandlar mig som skit, livet handlar inte om mig och jag kan med glädje lida och grina varje jävla dag… bara mitt barn mår bra.

Någon berättade för mig om ett barn på en förskola som hade förlorat sin pappa:

”- Jag älskar att gunga, jag älskar att gunga med den högsta farten jag kan, för då är jag närmast himlen och då är jag också närmast pappa”

Jag skall ge din son den högsta farten som finns Samuel, så att han varje dag kan se upp mot himlen och le, så som du ler ner mot oss. Vi saknar, men vi älskar… vi älskar mer än vad många andra nånsin kommer få göra. Jag levde när jag var med dig.

Min älskade unge, jag har haft en underbar dag med dig, jag pratade med din pappa när vi gick på stigen, du gick några meter framför mig så du hörde inte att jag och din pappa skrattade åt din gångstil.

-Hahaha Samuel ser du, han går som dig, du vet så där med hälarna

-Hahaha Ja det gör han faktiskt, men kolla armarna, ser ut som mig när jag springer och är full

-Ja han är sin pappa upp i dagen älskling

- mmm tack gumman, du vet att du gör ett otroligt jobb, han är världens finaste son, jag är så stolt över er båda..

-Jag älskar dig Samuel

*tystnad*

-Samuel?

SARA SLUTA PRATA MED DIG SJÄLV!!

<3

Ja det blev all-in igår

Hur kom jag hem förresten? :P

Plötsligt kommer Devve in från balkongen och lyfter på axlarna och säger "LUUUUT", jag svarar: "vad är det som är slut menar du?" Då ger han mig denna i handen



åååh nej blir min fösta tanke, alla post-its till juridiken.. helt slut
men nästa tanke kom strax därefter, men vart är dom då?

jag följer min son ut mot balkongen och det fösta jag ser när jag närmar mig är



jag funderar för mig själv om var  dssa spår leder och började förstå vad min son har haft för sig



jag kommer ut och märker att det inte ser så farligt ut, en bara
men sedan vände jag mig om



och fann 2 till
sen tittade jag upp




Jag kunde inte annat än skratta men försökte säga lite arg iaf att det var mammas och så får man inte göra

När Devin var mindre så blev han dagligen härdad av MP, dom två satt ihop och var bästa kompisar. MP lekte en lek med honom som kom från Ice age, där den sabel tandade tigern leker tittut med barnet. Diego säger "Where's the baby?... There he is!... Where's the baby?... THERE HE IS!!
och barnet skriker av rädsla



Devin var kanske 10 månader när MP började skrämma/härda honom, vilket ofta resulterade i att jag hoppade högre än Dev. Men idag när vi satt och kollade på filmen ice age (Devin är sjuk), så hör jag hur Devin morrar som en tiger och plötsligt skriker. Jag tittar på honom och ser hur han gör rörelse med händerna som han sätter framför ögonen när han morrar lite, sen slänger han ut händerna och håller fram sina klor om han hade några och skriker med en röst som låter som en tigers. Då inser jag att Devin leker precis samma lek som han har lekt för länge sedan med MP, och han är inte alls rädd och han fattar att tigern leker.

Where's the baby?... There he is!... Where's the baby?... THERE HE IS!!





tack för att du var med och härdade min unge
han är inte rädd för tigern

Jaha vad ska jag göra nu då? Antikdeckarna går på TV, kvällssolen syns ännu lite av på balkongen och ungen ligger och sover sött. Sista skoldagen är slut och jag har inge mer plugg. Jag gjorde en omtenta idag, och trots att jag knappt hunnit repetera så satt iaf lite kvar i minnet sen gången innnan, så jag hoppas att det räcker. Den stora tenta som var i tisdags blev katastrof, men det förstod jag sedan innan då jag inte fixade att plugga alls tiden innan, men jag gjorde den ändå, fick iaf känsla av hur den var uppbyggd, försöker intala mig de ;)

Men nu har jag inget att göra, huvudvärk och febern är ännu kvar, orkar inte ta mer febernedsättande, känns som om jag äter hundra tabletter om dagen. Men har två till att ta under kvällen av dom medicinerna jag fick idag. Imorgon börjar jag jobba igen. Har dåligt med ork men det skall bli kul att träffa lite nytt folk då jag inte kommer vara på mitt gamla jobb, utan behövdes på ett annat ställe.

Men nu ska jag titta på antikdeckarna igen innan huvudvärken slår till ordentligt för då blir det sängen

Hahaha läste igenom det jag skrivit nyss,  jäkla negativ ton i allt, men jag hoppas helgen blir bättre för då jävlar är jag heeeelt ledig!