Kvällens bästa = Martin "i would like to pay"

natten var hemsk med hög feber och hemska drömmar, jag vaknade av att jag grät och hade svårt att få klarhet i vad som var verklighet och inte.

i några sekunder tänkte jag "ååh gud vilken tur, jag drömde att Samuel var död, helt sjukt var det, jag var helt förstörd och jag hade förlorat all livsglädje"

- Älskling jag drömde att du... älskling?... Samuel? SAAAMUEEEEL?

Jag letar förtvivlat efter hans kropp i sängen, och är på väg för att leta efter honom när Devin vaknar av att jag skriker, jag inser då att det mest overkliga och det som egentligen inte går att inse är att han är död, han kommer inte svara.

Idag är febern lite lägre, Devin sover och jag försöker få energi till att gå ut och fira en vän ikväll som fyller år.

Jag saknar att kunna prata med dig, att bara kunna slå ditt nummer och fråga hur du har det på jobbet, läsa dina sms och sitta bredvid dig på kvällarna och prata om något på tv. På nätterna saknar jag att höra dina andetag och se din kropp i mörkret, känna dina armar om mig, jag saknar det. Men känslan sitter i efter det som hände på vägen, det känns som om jag har pratat med dig, som om du vakar över mig från himlen. Det är en varm känsla och jag kommer leva på den så länge jag bara kan.

Såg nu att mobilbloggningen inte kom fram på morgonen som den skulle, men efter en timme var jag loss och sitter nu i skolan.

Hjälpen är här, tack pappa och bror!

Men mamma va fjantig du är, jag har ju tagit med en spade som du kan skotta med, vi är ute på nolltid!

I 20 minuter kämpade jag, jag slet och skrek. Men bilhelvetet rör sig inte en meter. Jag och Devin sitter nu i baksätet, jag grinar för att jag inte klarar mig själv och Dev börjar bli otålig och tycker nog att jag är riktigt elak som sa att vi skulle till dagis när vi nu bara sitter här och hänger istället.
Jag som hade gjort matlåda också, fan!

Det känns just nu som om jag förlorar tid med dig mitt hjärta, du vaknar på morgonen med ett leende och dricker två flaskor välling, för första natten utan välling var igår och gick över förväntan, sen på med overallen och skorna som du hämtar själv, jag frågar dig ”ska vi gå till dagis”, ”Guum” svarar du glatt eftersom att det är ditt ord för dagis. Du står tåligt och väntar tills jag har fått på mig kläder och sätter i nyckeln i låset, då sträcker du dina söta armar efter mig och när vi närmas oss bilen säger du ”Bill”, ”jag hjärtat vi skall åka bilen” svara jag med ett stolt leende. När jag sätter dig i stolen ser du dig själv i spegeln som sitter så att jag kan se dig när jag kör, du gör tokiga miner till dig själv och jag skrattar och vill nästan inte stänga dörren. Bilen skall skrapas och jag sätter på musik i bilen som jag vet att du tycker om. Väl framme vid dagis säger du ”Guum” igen, ”ja hjärtat vi ska gå till dagis” svarar jag. Jag öppnar dörren och ställer ner dig på golvet och du rusar direkt bort till grinden och säger högt ”HEEEJ” och du fortsätter högljutt tills någon fröken kommer fram och svarar. Sen blir du irriterad över att det tar sådan himla tid att få av alla kläder, ”mamma öka takten, jag har mycket och göra idag på dagis, jag måste hinna med massa lekar”. ”ja ja mitt hjärta, mamma gör så fort hon kan” Devin springer in på avdelningen medan jag hänger upp ytterkläderna som hamnade i en hög på golvet eftersom att det skulle gå så fort. Jag går efter dig och ser hur du redan är igång med något. Jag säger med en len och varm röst ”Devin hjärtat nu går mamma, Devin? Deeeevin?” men du tittar inte ens åt mitt håll. ”men mamma gå nu, du stööör mig faktiskt”. Min älskade unge, vad jag är glad att du trivs. Jag sänker tonläget och säger med en starkare röst ”DEV!!” du vänder dig om snabbt, tittar knappt på mig och fortsätter. ”så nu har jag sagt hej då faktiskt”. Dina pedagoger skrattar åt din tokighet och vi önskar varandra en trevlig dag.

Jag springer ut till bilen och gasar iväg mot skolan. Stormen som skulle komma visar sig inte men trafiken tätnar på ändå. Det tar lite mer än en timme så står jag utanför Cissi, hon kommer springande med ett leende som bara hon har. Väl i skolan står Mia redan vid borden, hon skrattar och jag tänker hur underbara dessa tjejer är. Jag får sitta i mitten av dom båda, Cissi har tagit med en banan åt mig, och Mia bjuder på morötter. Jag tänker ”det är verkligen dom små sakerna som betyder något” Sen kommer Nicole in med sitt långa blonda hår och berättar att Chicken Junior minsann finns på nätterna och jag skrattar. Jag öppnar senare upp min almanacka som jag fick av Samuels pappa och Kajsa. På dom sista bladen där man kan anteckna så har någon skrivit något. ”Cissi hjärtar Sara” står det med rosa färg och ”Mia hjärtar Sara” med svart färg. Jag ser på mina vänner som på så kort tid har kommit mig så otroligt nära, jag kan nästa inte ens komma ihåg hur det var utan dom. Jag längtar efter dom när jag inte är i skolan och blir glad varje morgon när vi ses. Men tiden som jag spenderar i skolan, är tid jag förlorar med min son.

Devs morfar hämtade på dagis vid tre då jag hade sen dag. Dock slutar vi lite tidigare så jag peppar mig själv hela vägen att jag måste åka och handla. Jag skall nu erkänna en sak som jag egentligen skäms över. Men om ni kommer ihåg så skrev jag för ett tag sen om när jag var och handla, hur allt gick fel och hur jag skrek ut mina tårar. Det var alltså över två veckor sen sist  jag handlade (läs här). Jag har rensat skafferiet rent och allt som går att äta, köpt färdig mat eller ätit ute. Jag klarade verkligen inte att handla och känna det mörka igen. Så jag sköt upp det till det sista. Men nu hade Devins mat tagit slut och när det gäller mitt barn så kan jag inte låta mörkret ta över. Stormen var i full gång och jag körde på motorvägen, jag fantiserar om en bilolycka och märker hur jag nästan önskar att det plötsligt skall bli svart, slippa allt. All denna sorg, all denna smärta och den där jävla handlingen på maxi. Men jag tvingar bort tankarna och tänker på tjejerna i klassen, jag tänker på Devin som inte får bli föräldralös, jag tänker på min familj och vänner, jag fortsätter att peppa mig själv istället. Vagnen är tung och jag tar i för att få den fram i snökaoset, snön blåser hårt mot ansiktet och jag känner redan hur tårarna kommer. Väl inne tar jag scanningen och tar mig igenom maxi, jag köper filmer för att belöna mig själv, Devin får sin första barnfilm (Nalle Puh). Jag köper massor med mat och köper sådant som Samuel brukar köpa, som gul currypasta. Jag betalar och tar mig ut till bilen. Jag är glad att inte Devin sitter på vagnen för jag kom knappt fram. Jag kör fram bilen till huset och bär upp alla kassar, sen bär jag ner sopporna och lägger dom i bilen. Slänger sopporna och kör hem till mina föräldrar där min Lille väntar. Jag andas ut och gråter nästan lyckotårar för att det gick bra, jag klarade det.

Dev är glad och tokig när jag kommer, vi leker och äter innan vi kommer hem. Han får en välling och ligger i soffan och äter, sen tar jag honom i min famn och frågar om vi ska sova ”mm” svarar min älskade unge och jag lägger honom medan han för tummen mot munnen. Jag stannar kvar och tittar på honom, jag sörjer varje sekund jag förlorar men jag gör allt för att han skall få ett bra liv, men när jag vet att han har det så bra om dagarna både på dagis och hemma hos mormor och morfar, då kan jag inte göra annat än att tacka för att vi har det så bra. För det har vi. Vi har det bra du och jag mitt hjärta, vi har det bra…

Jag och Jessica har upplevt väldigt mycket tillsammans
grundskolan, tonårsfylla, sena nätter åkandes på en buss, övernattningar, student, möhippa, bröllop, föräldraskap, graviditet och barn.

Men även sorgen skulle vi uppleva tillsammans
En mor och en sambo som försvann från jorden
självmord och jävla cancer

Jag tänker på dig och finns här, även när det är mörkt


Birgitta... vila i frid, du är saknad...

Ett mönster är dömt att upprepas
En krigare jag har blivit och till döden skall jag kämpa
Men ett mönster som alltid jagar mig
Som kommer ifatt och slänger sig över mig med all sin kraft
Han drar i mina armar och tvingar ner mig till marken
Jag fösöker skrika och fäktas för att komma loss
Men han håller lugnt fast sitt grepp om min kropp
Hans styrka trycker ner mig till marken och han hånler och viskar i mitt öra

”du kommer aldrig undan mig, du kommer få känna min makt om och
om igen, ett mönster är dömt att upprepas.. och du är förlorad”

Många gånger har jag hört ”men Sara varför har inte du någon tatuering”, jag är ju en sån tjej som borde ha flera. Tycker dom är vackra och det är på något sätt så ”Sara”, men just för att jag har en sådan otrolig respekt för tatueringar så har jag i flera flera år letat och letat efter något jag vill ha på min kropp resten av livet. Jag kan inte nöja mig med något jag bara "gillar", jag vill att det skall kännas rätt ända in i själen.

Jag har suttit senaste tiden och letat och funnit flera stilar och detaljer jag gillar för iaf tre av mina tatueringar. När jag är klar kommer det att var 6 st (bröst, övre ryggen, båda överarmarna och underarmarna) En av dom har jag velat ha sen jag typ var tio år eller något, men jag har bara idéer och ingen exakt.

Samuels minne kommer att vara en av mina tatueringar. En minnestatuering för min älskade. Han kommer alltid att var en del av mig, han kommer alltid att vara Devs pappa och jag tror att en tatuering kan hjälpa mig i sorgen.

Jag tror att jag snart kommer att boka en tid med en tatuerade för att få lite perspektiv i alla mina idéer. För nu känner jag att hela min kropp skriker efter tatueringar och jag måste börja om jag ska bli klar. Men jag måste veta vart och vem, för så långt har jag inte kommit ännu.

Det har inget med hennes tatueringar att göra utan det är så här mina kommer att vara placerade

Från det att Dev var 2½ månad så sov han hela nätter, men för ca ett halvår sedan vände allt, och han har sedan dess vaknat 2-4 gånger varje natt, han vill ha en välling och somnar om när han har druckit upp. Med min dåliga sömn så är det ingen bra kombination, om jag sover 6 timmar så vaknar jag också 2 gånger dom 6 timmarna. Dålig sömn = Jobbiga tankar

Men nu har jag tagit ett beslut, Devin fyller 1 ½ år snart och barn har egentligen inget behov av mat under natten efter 6 månaders ålder, det som har hänt Devin är att det har blivit en vana, en dlig vana som itne handlar om hans behov. Han är inte hungrig utan det är som om han går upp i natten och äter något gott ur kylskåpet. Det är inte heller bra för hans tänder som aldrig får vila.

Nu tänker jag ta ett bar jobbiga nätter här, och försöka vänja av honom vällingen under natten, han kommer då inse att han inte får välling och kommer då också sluta upp med att vakna under nätter. Det är vårt mål iaf, jag började redan denna natt och gav honom bara en flaska istället för 3, men dom andra två gångerna som han vaknade, då var han ingen mysig unge och jag var ingen glad mamma. När jag vaknade idag så tog vi ledig från dagis då jag egentligen skulle haft pluggdag. Men brist på sömn ger mig alltid huvudverk så hela morgonen har vi haft mörkt och tyst i lägenheten, jag hade ingen kraft att ta mig till dagis. Pluggandet kommer få lida, och även mitt måendet men jag hoppas att det ger resultat för det här blir bara värre och värre för varje natt, snart är han uppe i 5 flaskor och då kan vi lika gärna sluta vara vakna på dagarnar.

Nu lyssnar du min lilla skitunge, nu är det mamma som bestämmer!

Vissa låtar får man en kick av, jag känner otroligt mycket för den här låten, både som har med Samuel och annat att göra. Det är volbeats låt garden's tale, på motorvägen dånade den ur högtalarna och jag sjöng som en riktigt rockstar, och dessutom sjunger jag ju även danska som är med i två partier i låten. Men jag insåg att jag faktiskt enbart hittade på alla dessa danska ord, och så kan vi ju inte ha det.

Hem och googla och översätt, så nu står jag på vardagsrumsbordet, rockar och sjunger danska

jäkla hett!!

Imens står solen over højen
Han mindes den sommer hvor hun strålede
Forsvandt i haven grøn, og træernes sang hun fandt

Betyder:

Samtidigt solen över backen
Han mindes sommaren där hon lyste
Försvann i trädgården grönt och träden sjöng hon hittade

Imens står solen over højen
Hans skygge kastes ud i haven grøn
Forsvandt for evigt og uden en note
Hoping the angels will carry him home

Betyder:

Samtidigt solen över backen
Hans skugga kastas ut i trädgården grön
Försvann för alltid utan en anteckning
Hoppas att änglarna kommer att bära honom hem

När han promotade klubben så skulle vi inte visa att vi tar tillsammans, antar att det var eftersom att han ”jobbade” och att folk skall känna att dom kan gå fram och prata med honom hur som. Men ändå så tittade han hela tiden på mig, kom fram och kysste mig i smyg. Vart jag än gick så hade jag hans blick på mig. Jag var alltid säker när jag var i hans närhet, han skulle aldrig låta något hända mig. Han skickade sms till mig när det var som mest människor omkring honom

SMS 2007-11-17 kl 23.48

Gumman jag älskar bara dig så du vet det, vill du ha något från baren typ en rapesoda?

Det där med rapesoda var ett internskämt mellan oss två haha

Vi den kvällen

Samuel och Dennis "jobbar"

PS Samuel vet mycket vääääl att jag filmar hahaha
 
När jag säger att jag missar och att han skall göra igen, så gör han först ett hjärta med händerna och sen snurra med fingret, från början är det än böggrej som Samuel berättade om, som vi sen gjorde om till våran grej som vi körde på lördgskvällarna hahaa, betyder typ:

 "hjärtat med fingrarna = Jag älskar dig älskling"
"spinn med fingrarna = men nu dansa för mig slyna"

(det var mellan mig och Samuel så läs med med glimten i ögat och tänk SEXY)

 
Det skydd Samuel gav mig har jag aldrig varit med om, och jag tror aldrig jag kommer få det igen. Jag tror också att det är just för att han dog som min otrygghet har blivit så mycket värre än det var innan jag träffade honom. Mycket av mina ”psyksaker” blev tio gånger värre efter hans död, jag tror att det satte igång något inom mig som nu är utan kontroll.

minnena när många och varje minne är värt mer än något annat. Så länge jag minns dig, så länge är du en del av mig

Jag la mig direkt i soffan med kudde och tecke när jag kom hem



Medan Dev satte sig och läste en bok



Vi har det ändå rätt bra vi två, så länge det är luuuugnt och tyyyyst
längtar tills kvällen då jag kommer somna snabbt, inga tankar, inget ältandet...
bara försvinna bort
men nu skakar och darrar mina händer av trötthet och Devin har hittat bilarna

slut på lugnet haha min underbara unge, vad skulle jag göra utan dig?

Jag kör vaken natt denna natt, har inte fått så mycket sömn dom senaste dagarna så somnar jag nu, så vet jag att jag inte kommer komma upp till skolan. Så om jag inte går och lägger mig kan jag ju inte komma sent. Sen om jag lär mig något är ju en annan femma, men det är rätt frigörande att inte behöva oroa sig för hur många timmar jag kommer ligga innan sömnen infinner sig.

Men jag är ändå så pass trött att jag inte orkar läsa, eller göra någon annan nytta. Så timmarna går långsamt och tankarna svävar lätt iväg till en plats där allt handlar om Samuel, ibland är denna plats mörk och ibland är den ljus, man vet aldrig innan hur det kommer se ut men just nu spelar det ingen roll, bara jag håller mig vaken tills i morgon kväll och då hoppas jag på att få somna snabbt och slippa allt ältande.

Jessica: "Jag körde bil, med min ärta sovande där bak, när de spelade Beautiful Nightmare och mina tankar vandrade till dig..."

Every night I rush to my bed
With hopes that maybe I'll get a chance to see you
When I close my eyes I'm going out of my head
Lost in a fairytale, can you hold my hands and be my guide?

Clouds filled with stars cover the skies
And I hope it rains, you're the perfect lullaby
What kinda dream is this?

You could be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you


Sweet dream or a beautiful nightmare
Somebody pinch me, your love's too good to be true


My guilty pleasure, I ain't going no where
Baby long as you're here I'll be floating on air
'Cause you're my

You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you


I mention you when I say my prayers
I wrap you around all of my thoughts
Boy you're my temporary high

I wish that when I wake up you're there
To wrap your arms around me for real
And tell me you'll stay by side

Clouds filled with stars cover the skies
And I hope it rains, you're the perfect lullaby
What kinda dream is this?

You could be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you


Sweet dream or a beautiful nightmare
Somebody pinch me, your love's too good to be true


My guilty pleasure, I ain't going no where
Baby long as you're here I'll be floating on air
'Cause you're my

You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you


Tattoo your name across my heart so it will remain
Not even death can make us part
What kind of dream is this?

You could be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you


Sweet dream or a beautiful nightmare
Somebody pinch me, your love's too good to be true


My guilty pleasure, I ain't going no where
Baby long as you're here I'll be floating on air
'Cause you're my

You can be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I don't wanna wake up from you
(Turn the lights on)
Either way I don't wanna wake up from you

I spent my time just thinkin thinkin thinkin bout you
Every single day, yes I'm really missin missin you

I love you alway... way
Can you meet me half way
Right at the boarderline
That's where I'm gonna wait, for you
I'll be lookin out, night n'day
Took my heart to the limit, and this is where I'll stay

jag tänker ofta på dig nu, tror att ledigheten från skolan sätter sina spår, idag drog en ny kurs igång och det kändes skönt trots att jag nästan är hundra på att jag kommer få göra om juridiktentan då jag har hittat alldeles för många fel nu i efterhand för ett godkänt (jag tänker faktiskt skylla en del på tidspress, en del på kuggfrågor och resten ligger hos mig) Men mina tankar vandrar väldigt lätt till dig, jag pratade med David igår och vi kom in på något som fick mig att minnas en sak jag helt glömt bort, hela jag fylldes med lycka över att kunna vandra runt i det minne som så länge varit borta, det kändes som om jag fick tillbaka en del som jag trodde var förlorad. Tänk vad ett litet obetydligt minne kan ha sådan otrolig betydelse.

Men tankarna vandrar också till första tiden efter din död, hur jag hela tiden levde som om du fortfarande var kvar. Jag levde som om du satt bredvid mig i soffan och kunde läsa det jag skrev, jag minns hur jag inte vågade säga saker för jag ville inte att du skulle höra, jag ville inte gråta för att du kunde då se hur ledsen jag var, jag pratade med dig konstant, hela kvällarna och nätterna gick jag runt och pratade högt med dig, jag undrade om du kunde titta på mig när jag satt på toaletten och undrade vad har man för regler där uppe i himlen? Till slut orkade jag inte mer, jag var helt utmattad för jag kunde inte röra mig. Jag gick in i något som inte var riktigt, jag kände mig kvävd av saknad men också kvävd av att du såg allt jag gjorde. Jag fick hjälp på olika plan därefter. En kväll släppte jag dig, jag förklarade att du alltid kunde finnas vid mig men att jag måste släppa dig nu, jag älskar dig alltid men jag måste släppa dig nu, jag vill alltid att du skall finnas hos mig med du har funnit frid nu och jag släpper dig nu. Vaka över mig men jag släpper dig nu. Jag har släppt dig nu min älskade... efter den kvällen kunde jag andas igen.

Jag grät för varje ord, varje ord var som om jag svek dig. Jag ville inte släppa dig men jag var tvungen för jag kunde inte andas, jag kunde inte röra mig, jag kunde inte prata. Jag var tvungen att leva ett liv där du inte finns, där du faktiskt var död, inte ett liv där jag trodde att du egentligen fanns, att du inte riktigt är död. Jag var tvungen att acceptera att du gått över till andra sidan. Det går inte en dag sen dess som jag frågar dig, Ser du mig? Väntar du på mig? Varje dag tror jag, det måste jag. För om du inte finns någonstans, då finns inte jag heller. Du är jag och jag är du, vi är ett. Om ett minne kan komma åter så måste även vi det, en tid då det är sagt måste det vara då vi ses åter. Vår kärlek var något speciellt, den var vidunderlig som David säger när något är helt över denna värld. Allt kan inte bara försvinna, du måste finnas, någonstans. För jag kommer alltid att vänta på dig…

När du fann mig satt jag hjälplös vid ett bord
Jag som nyss föll till en obegriplig jord
Du blev min räddning så obegripligt stort

Jag hade aldrig innan känt kärlek som din Samuel, du läkte mina tidigare sår, du visade mig hur kärlek egentligen kunde vara. Jag kommer alltid förundras över din otroliga inverkan på mig, hur du så perfekt passade mig, hur du var allt jag nånsin önskat. Du var allt jag letat efter. Jag ser varje dag jag fick med dig som en gåva, och jag kommer alltid att vara så lycklig över att just du älska mig...


Jag kan fortfarande höra din röst och din kärlek i ord...

Saknaden finns alltid men jag försöker minnas och uppskatta det vi hade, så länge jag minns finns det kvar, så länge det finns kvar kan jag fortsätta!

Jag väckte Samuel fem på morgonen med ett graviditetstest i ansiktet. Jag hade egentligen bara tagit det för att jag har väldigt lätt att skjuta upp min mens psykiskt. Så jag tog bara ett test för att bevisa för min kropp att jag inte var gravid. Chocken när strecket kom efter bara någon sekund var helt sjuk. Jag går in till Samuel som ligger i sovrummet, klockan är fem på morgen och jag petar på honom

-Samuel du måste titta på en sak

-mmm sen

-Nej Samuel du måste titta nu

-mmm sen

-SAAAMUEEEL!!

-men JAAA vad är det?

Jag håller fram testen, han tittar och säger ingenting, han tar tag i mig och säger att nu sover vi, han drar ner mig i sängen och jag blundar i hans famn och somnar fort

Samuel köpte senare ett digitalt test för att vara säker

Jag och Samuel pratade mycket i början. Jag ville först göra abort. Jag minns hans ord så väl då:

-Men Sara du kan inte ta bort ett barn bara för pengarna, pengar fixar sig alltid, du jobbar heltid och jag jobbar heltid. Vi kommer att fixa det utan problem, jag har varit med om så mycket värre när det gäller ekonomi, vi har det bra. Sen kostar inte barn så mycket dom första åren, det är sen när dom börjar bli lite större som det kostar.

Samuel ville ha barnet så vi bestämde sen för att behålla, sen ändrar sig Samuel och vill att vi gör abort, han kom då ihåg mina ord som jag hade sagt:

-Men vi behöver inte skaffa barn just nu, jag vet  att vi vill ha barn men om vi vet att vi kommer vara tillsammans då kan vi lika gärna vänta, för vi behöver inte ha brottom om vi vet att det en dag kommer vara vår tid. Det här barnet kanske kommer tillbaka till oss då.

Men jag hade redan ställt in mig på att behålla barnet så nu mådde jag väldigt dåligt, jag grät mycket och vi bråkade. Jag sa sen att jag skulle ta bort barnet, vi bokade tid och var där för att prata. Sen går Samuel ut en kväll och festar. Innan han går säger han:

-Vi försöker okej, vi behåller barnet och så gör vi vårt bästa.

Jag minns hur jag kramade om honom, jag hade ju redan blivit mamma när jag hade gått i dom banorna så att ta bort barnet skulle vara som om jag tog bort en bit av mig själv. Men jag ville inte gå emot Samuel, jag ville inte tvinga på honom ett barn.

Devin 19 veckor

Tiden framöver nu är väldigt upp och ner, vi börjar fundera på ifall vi är tvungna att flytta upp till östersund pga Samuels privata angelägenheter, Samuel börjar må otroligt dåligt och jag kämpar varje dag med att hålla hans livsglöd levande.

Samuel var inte orolig för något när det gällde graviditeten, han höll mig alltid lugn, han berättade om statistiken, till och med den gången när jag började blöda fick han mig lugn. Jag minns den gången som han ringde och sa att vi skulle åka till babyland för att handla saker till bebis. Det var så vi kallade Devin då ”bebis”. Jag hade sms när han skrev ”hur mår du och bebis idag?”. Samuel var faktiskt ändå orolig för första tiden efter födelsen, han ville ta hand om allt det praktiska, mat, städ, tvätt och att jag skulle ta hand om barnet när det skrek.

-Jag har svårt för barnskrik, sa Samuel

Jag pratade en gång med honom om vad det betydde, om det var så att han inte skulle ha något med bebisen att göra. Han skrattade och förklarade att han ville att bebisen skulle få den grund och trygghet i sin mamma, det som han aldrig fick. Han ville att bebis skulle vara med mig när han är ledsen för att Samuel ville att hans barn skulle ha det som han själv aldrig haft. Men han erkände att barnskrik gjorde honom nervös. Men där gick jag in och lugnade honom.

Samuel dog 6 veckor innan bebis kom, jag minns inte dom veckorna. Jag minns knappt första tiden efter Devin kom heller, jag minns BB i detalj, varje sekund minns jag där. Det var en väldigt jobbig upplevelse. Tiden efter när mamma bodde hos mig i ca två veckor, de minns jag också väldigt bra, men efter det är det svart ett bra tag, jag tror att mitt minne kommer tillbaka när Devin är två månader.

Det som fick mig att funder på min graviditet är just att nu är det väldigt många omkring mig som är gravida och väntar bebis. Alla är två, ett par och det är lycka som lyser runt dom. Jag minns min lycka och olycka i graviditeten. Självkart kommer känslor som beskriver min olycka, när jag önskar att jag också kunde få ha min partner i liv, som en del i mitt och sonens liv. Men mest känner jag lycka över att många kommer få uppleva min lycka som jag känner när jag har min son. Det skall bli spännande med fler bebisar, och att Devin får lite fler kompisar. Familjen blir större och det är otroligt spännande.  Grattis till bebisarna!!

Till begravningen: För pappa, från mamma och son.. vår lilla familj
one heart, one spirit, one family

Då var det dags igen för kalas hemma hos Elin, Staffan hade lagat underbar mat (Elins sallad var också god haha:P), Cilla var självklart också med, och jag känner hur mycket jag saknar dom två. När vi jobbade tillsammans alla tre så sågs vi varje dag, jag bryr mig otroligt mycket om dom båda. Det är lite som att komma bort från allt när jag träffar dom, Cilla säger alltid något som får en att se allt på ett helt nytt sätt, hon gör det bättre. Elin som är den raraste människar utstrålar sån kärlek att man blir helt varm inombords.

Deras skratt kan jag plocka fram, våra minnen är många, kärleken är stor och jag är glad att jag har er två!

Sabbe, Sara, Cilla, Elin & Cissi

spela fram till 0:33

John, Linda, Robin, Kim, Devin, Marie, Jill och PV

Oj oj oj vad jag har drömt, det är bara juridiken, bara paragrafer och jag är helt slut efter nattens arbeten som advokat uppe i östersund, innan jag somnade så låg jag och tänkte på tentan och jag hittade fler och fler fel. Tentan handlar inte om man kan svara på frågorna, det handlar om att inte bli lurad av dom. Det handlar inte enbart om kunskap utan också hur alert man är och lättlurad man är

Jag har redan hittat flera fel där jag helt enkelt har blivit lurad av dessa jävla kuggfrågor och jag fruktar det värsta. Omtenta i juridik i mars, fy fan vad jag inte orkar det känns det som.

Ååååh va den här juridiken påverkar, det var den värsta och hemskaste tentan jag har gjort i hela mitt liv, och nu ska måste jag antagligen gå igenom det här snart igen.

Devin visar hur det skall gå till

Tentan är över och från att ha levt i en värld med bara studier så är jag tillbaka i den vanliga världen där Jill sitter och fixar mina naglar och Devin dammsuger golven under tiden, it's good to be back MFs!
Nu kom John hem, alltså Devins riktiga mamma hahaha

Tentan är imorgon och jag sitter här med tre andra juridikbrudar och bläddrar i den här jävla lagboken! Det jag kan, det kan jag ytligt men det försvinner nästan när jag stänger boken. Men det är bara att köra galet och hoppas på det bästa!

Den här bilden hade Samuel på sin mobil, jag skickade den till honom när Devin såg ut så när han låg i magen. När Samuel låg på sjukhuset efter att han hade sitt allvarligaste självmordsförsök, då han fick opereras efter. Han låg på uppvaket och han fick in mat men frågade istället om jag var hungrig först och höll fram sin tallrik. Jag hade inte fått i mig speciellt mycket dom senaste dagarna efter då Samuel nästan dog. Han visade bilden i mobilen, han hade lagt upp den som bakgrundbild och sa att han trodde att det var meningen att jag skulle bli gravid, för nu skulle det bli ändring, vi skulle bli föräldrar och nu kände han att det här barnet har en mening. Han ville att jag skulle äta hans mat, för att jag var ju tvungen att ta hand om hans son.

Jag minns när jag skulle ta hem Samuel efter att han blivit utskriven, vi fick hans kläder i en påse. Man hade varit tvungen att klippa sönder allt för att det var så kritiskt när han kom in medvetslös efter att jag hade hade hittat honom. Det gjorde ont i mig när jag såg kläderna, dom var sönder och jag minns att jag grät när jag slängde dom, dom var lika trasiga som Samuels själ var. Jag tänkte efter den gången ”tänk om jag inte hade funnit honom, då hade han varit dör nu” jag minns hur jag tittade på hans livlösa kropp när han låg i resperatorn. Jag minns att jag försökte förbereda mig på att det var så han skulle se ut om han var död, om han inte skulle vakna upp.

Idag vet jag att det inte hade spelat någon roll om jag hade hittat honom eller inte, han skulle ha dött senare ändå. Idag vet jag också att det aldrig går att föreställa sig hur den man älskar se ut död, när dom ligger på ett bord med ett vitt skynke över kroppen. Hur händerna ser ut, hur ögonlocken ser ut, hur otroligt liten han plötsligt var, inte den bredaxlade mannen som innan skydda mig som om jag var något som aldrig går att ersätta.

Bilden är ett minne av det liv jag hade kunnat fått, men Samuel sa ju faktiskt att jag var tvungen att ta hand om mig själv och äta för att jag även måste ta hand om hans son. Ja det blev inte som jag hade trott, men idag tar jag hand om din son min älskade Samuel och det är en ära, ditt minne lever vidare, din kärlek skall jag föra vidare. Jag minns, jag saknar och jag älskar… det kommer jag alltid att göra.

Jag sover inte längre, eller jo men mindre än vanligt, känns på ett sätt som ett steg tillbaka, nätterna blir svarta och tankarna blir djupa.
Det som hände idag fick mitt skydd att falla, det känslokalla tillståndet verkar vara borta..
För jag känner, Åh helvete vad jag känner, hur varje sekund som går saknar dig, varje andetag utan dig får min själ att blöda
Det var inte så här det skulle vara...

Sara: -SVARA MIG!! 

Tomheten: ………

Sara: Men svara för i helvete!

Tomheten: ………

Sara: …………

Sara: -Snälla?

Tomheten: ………

Sara: -Jag gör vad som helst, och jag menar det bokstavligen…

Tomheten: ………

Sara: -Men hur länge skall jag orka, hur länge skall du fattas mig?

Tomheten: ………

Sara: -Jag älskar dig.. Varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund

Tomheten: ………

Sara: -MEN KAN DU KOMMA TILLBAKA!!!

Tomheten: ………

Sara: -Älskling, jag klarar mig inte utan dig, jag vet inte hur man lever utan dig

Tomheten: ………

Sara: -Ser du mig? Hör du mig?

Tomheten: ………

Sara: -Men ge mig något! Ge mig vad fan som helst!

Tomheten: ………

Sara: -Jag… orkar .. in…t.. MEN FAN SAMUEL! HUR LÄNGE?

Tomheten: …… 

Sara: -Jag minns dig min älskade, jag saknar dig min älskade, du fattas mig min älskade

Tomheten: ………

Sara: -Jag kan inte ens sova längre…

Tomheten: ………

Sara: -Jag saknar dina händer

Tomheten: ………

Sara: -Snälla vänta på mig, jag måste tro att du väntar på mig, din tystande är outhärdlig

Tomheten: ………

Sara: - Jag har inte hört din röst på 1½ år

Tomheten: ………

Sara: -Jag älskar dig.. Ses vi snart?

Tomheten: ………

Sara: -Jag längar varje dag, tills den stund jag är hos dig

Tomheten: ………

Sara: -Älskar du mig fortfarande?

Tomheten: ………

Sara: …………

Sara: -Samuel?

Sara: -SAAAAAAAMUEL!

Jag blev så förbannad att jag skrek och grinade samtidigt idag, jag kände mig så jävla liten och orättvis behandlad. Jag åkte med Devin för att storhandla efter skolan. Ni som har följt bloggen vet hur mycket jag hatar att handla (läs här och här), det var något som Samuel och jag alltid gjorde tillsammans, det var organiserat och vi hjälptes åt, han kunde handla ekonomisk och varierat. Han bar tunga kassar och allt gick snabbt och smärtfritt. Sen hans död har handlandet varit som ett hån, jag blir alltid förbannad och hatar att känna hur kassarna skär in i mina händer, jag vill bara slänga skiten åt helvete och sätta mig på marken tills all smärta försvinner. Men idag så var allt slut hemma så jag var tvungen att åka, allt gick jätte bra och jag fick den där styrkan jag får när jag klarar saker själv.

Sen händer väldigt mycket på en gång, jag hade frågat om hjälp av en kompis med Devin under den tid jag har tenta  på torsdag då pappa är bortrest och mamma har bokslut. Jag fick ett svar som var rätt kallt och jag kände avvisandet, det började då bubbla i mig och ilskan vänds mot mig själv ”varför försöker jag ens be om hjälp, varför skall jag behöva be om hjälp, Samuel borde vara här med mig så jag slapp den här skiten”

Sen kommer jag fram till bommen här hemma som alltid tar fram min ilska, hur jag måste gå ur bilen, öppna bommen, sätta mig i bilen, köra fram, gå ur, stänga bommen och sen in i bilen. Detta tar sån onödigt lång tid och jag hatar det, för när Samuel levde så tog det hälften av tiden, vi var två som hjälptes åt. Men sen när jag börjar köra så märker jag att bilen inte får plats i den gång som är skottad. Då har puckohelvetena som har hand om skottningen enbart gjort en liten jävla gång som min bil inte får plats igenom, jag hör hur den hårda och isiga snön skrapar mot bilen och till slut kommer jag inte fram längre, jag får då BACKA tillbaka till bommen. Jag kommer alltså inte fram med bilen och alla jävla kassar till huset.

Hur har puckona tänkt att en ensamstående med ett litet barn ska kunna få hem maten? Jag kan ju inte lämna Devin i bilen själv på parkeringen. Jag kan inte ha med honom för han kan inte gå i min takt och jag kan inte bära honom om jag skall bära varor. Till slut fick jag ställa bilen ute på vägen och gå mellan husen. Devin fick sitta kvar själv medan jag gick fram och tillbaka flera gången för att få in allt. Varje påse skar in i händerna som dom alltid gör, och också ilskan kom som den alltid gör. Men den här gången var jag ännu mer förbannad på att något så jävla enkelt skall bli så jävla svårt och jävla ångestladdat.

Devin grät sista gången jag kom tillbaka och jag önskade inte så vackra tankar om den person som har ansvaret för skottningen på gården som fick mitt barn att gråta av ensamheten i bilen. Är det meningen att jag inte ska kunna storhandla på vinterhalvåret bara för att jag inte har någon hemma som kan stanna med mitt barn? Jag slängde in kassarna, bar in mitt lilla barn. Första gången på länge gråter jag inte av sorg, jag gråter av ilska. Jag svär åt allt som går emot mig, jag svär åt allt som har hänt sen 1½ år tillbaka, hela min kropp skakar av denna ilska som väller ur mig. Jag vänder ilskan mot mig själv som är så dum och frågar om hjälp, jag vänder ilskan mot dom som inte kan hjälpa mig, jag vänder ilskan mot allt omkring mig, även det som kanske inte förtjänar det.

Jag ser ner på Devin som försöker få av sig sina små vanar själv, sen börjar han gråta för hans strumpa har åkt av från halva foten. Ungen är helt förstörd över att hans strumpa inte sitter rätt, han försöker få på den med det går inte, han tittar förtvivlat på mig och jag förundras över hans oskyldighet. Det värsta i hans liv är denna strumpa, det är så otroligt besvärande att han skriker och gråter. Jag skrattar åt min underbara unge och hjälper honom på med strumpan. Jag ler och känner lycka över att trots all ilska jag har, trots all sorg jag har. Så har inte mitt barn det, han är oskyldig och glad över små saker som en toalettrulle. Så länge Devins svårigheter i livet handlar om strumpor så kan jag inte vara missnöjd. Ilskan rinner av mig och jag börjar packa upp matkassarna, Devin hjälper mig och tar varje vara och ger till mig. Han är duktigt min son, han hjälper sin mamma, men jag tänker aldrig lägga ansvaret på honom, han är ett oskyldigt barn, Devin skall fortsätta få ha missöden med strumpor men aldrig skall han känna att han måste ta hand om mig. Det är jag som är föräldern och varje gång som jag hjälper honom på med strumpan så tänker jag uppskatta att det är jag som hjälper honom, då är jag stark och det betyder att jag klarar det här.

Jag skall nu skriva ett mail till bostadsföreningen. Dom skall fan få förklara hur det är tänkt att jag skall handla när det ser ut som det gör, om dom inte har en lösning så skall den som har ansvaret bära upp varenda jävla kasse själv hem till mig!

Allt som jag fick bära, medan Devin satt själv i bilen och grät!!
Väskan vägen dessutom 5 kg för all kurslitteratur

1: Fredagsmys med vännerna (Se här)

2: Lördagsplugg och Makeover. Marcus drog med mig till söder och visade hur en söderpojke bodde, vi hade tidigare pratat om att jag skulle klippa och färga hans hår, vilket minst blev en upplevelse. Killen grinar när jag färgar (första gången som han gör det), killen skriker när jag klipper av hans fjöliga lockar. Killen är lite grinig ett tag efter men jag hade grymt kul, har aldrig klippt någon så mycket, tidigare har jag varit på både MP's och Manges hår men det här var mycket mer avancerat. Efter The Makeover så var jag tvungen att fortsätta plugga och tvingade Marcus att läsa för mig ur en av juridikböckerna, klädd i mitt hårband och "hårhållare" (vet ej vad dom heter). Riktigt hett

Marcus med mina grejer i håret och juridiken som är som ett annat språk, vilket inte är den bästa kombinationen när en trött Marcus läser
och ja det är jag som smaskar med mitt tuggummi :D

3: Söndagen spenderades med familjen och god middag. Nu sover sonen efter att han har varit nere på Statoil och hjälpt Marcus och Joel med att laga dörrarna till tvätten. Jag har huvudvärk och börjar inse att läsandet kommer bli kortvarigt. Imorgon blir det plugg med tjejerna efter skolan innan jag hämtar Devin på dagis vid fyra.

Devin kallar John mamma hela tiden, PV och Marie får mig att tro att min unge är lite bättre än alla andra, en lugn och uppfostrad kille, Jill bestämde att pizza var kvällens middag och Devin har precis somnat i en säng som är 240 cm bred för en liten vilostund så att vi kan stanna lite längre denna kväll.

Sara är trött efter en dag som började 05.30 och jag och Samuels syster åkt emot arlanda, inspelningen för Wipeout börjar imorgon, sen var det skola och juridik. Allt kändes rätt hopplöst efter den föreläsningen. Därefter blev det plugg med finaste Mia och Cissi. Jag låg i soffan under en filt men lärde mig iaf lite om skillnaden på kommunalbesvär och förvaltningsbesvär.

Nu fortsätter myskvällen

Äntligen är Samuels syster här, kära svägerska, jag har saknat dig!

Jag och Devin har haft mor-och-son-mys-dag idag. Vi har badat och lekt och ätit och skrattat och bara varit med varandra. Inte gått ut eller pratat med någon och det är rätt skönt. Att jag stängde av för några dagar sen har fortsatt, det känns fortfarande lika bra, jag är orkar inte bry mig helt enkelt, och det är just det som är det bästa när jag stänger, jag bryr mig inte. Tyvärr vet jag att det här inte håller i sig hur länge som helst men jag hoppas att jag tills dess har byggt upp muren igen.

Det som är lidande är ju skolan och studierna, men just nu känns det som om hela julen bara var hemsk så jag är rätt glad att jag ännu går upp på morgonen, jag är glad att jag orkade mig igenom den. Så jag får ta nya tag med skolan när jag har hittat tillbaka, tills dess handlar allt enbart om att vara mamma för Devin.

Jag önskade mig en naken kille som kunde spela musik som ett snille

Med omtanke och känsla skapade söderpojken något som fick flickan att gränsla 

Hon skrattade och hon log, och jag tror aldrig att hon nu kan få nog

Tack för att du är tokig och glad, nästa gång vill jag ha en varm chocklad




Vänner som får en att skratta, det uppskattar jag
Tack Marcus

Devin skulle kunna sitta i timmar framför webcam, han leker titt-ut med sig själv.
Så jag utnyttjar det för att få lite snygga bilder på oss tillsammans.
Något som inte alltid är lätt när man är själv med en vanlig kamera.

På konsert i Sydney i Acer Arena i Australien, sjöng Beyonce "Halo" till lilla Chelsea på 11 år som lider av en väldigt ovanlig form av cancer.

Idag skall jag göra något för någon, jag skall göra något gott som får någon att må bra. Jag ska tänka på min älskade Samuel när jag gör det, han som aldrig sa nej till välgörenhet, han som arbetade med att hjälpa andra människor. Idag skall jag göra något gott i din ära älskling, och jag vet att det krävs så otroligt lite, för det är dom små sakerna jag kommer ihåg älskling, det är dom som betyder mest i slutändan





jag minns älskling...

Den här känslan känner jag igen, det är nu jag stänger av, det är nu jag blir kall. Jag skyddar mig själv och istället för att fortsätta försöka och bli ännu mer sårad så blir jag helt känslokall.
Jag njuter av den här känslan, jag är stark då och jag ler med ett hånflin till dom som förtjänar det. Jag ser dom inte hahahaha jag älskar det här! Det känns som om jag kan krossa vem som helst och sorgen för Samuel får mindre plats, för jag är bara kall, jag är tom... I DON'T CARE!

Vi har en kort på Samuel på kylskåpet, och frågar man vart pappa är så går han dit och pekar och säger pappa, men idag när jag gick in på bloggen så pekade även Devin där, han sa det flera gånger och jag fick det på film. Jag tror att vi har en väldigt stolt pappa Samuel i himlen nu. Devin vet vem hans pappa är, han känner igen hans utseende, och inte bara ett kort.

Det gör ont i hjärtat att se sitt barn peka på en dataskärm och säga pappa, det var inte så det skulle vara. Devin skulle få vara i hans famn som dom flesta barnen får vara. Han borde få säga pappa till sin pappa.. på riktigt

-Men Samuel älskling, jag känner nästan hur du ler från himlen.. tränar du med honom när jag inte ser? Vem lärde honom att säga pappa? Jag tror du finns med honom hela tiden, och att han kanske är med dig på ett sätt jag inte är. Barn ska ju vara mer öppna och känsliga för andra sidan. jag hoppas att det är så, för jag vill att han skall veta vem du är.

Vi älskar dig och vi saknar dig pappa Samuel

puss puss från gumman och sonen

It's so sad, and I'm sorry
How can I turn back the story

Look at me , can you feel it too
That I'm down on my knees beggin' you

To come back home soon, soon
To come back home soon...

Maybe I'm not like you thought
Maybe I'm the one who should found my own way home

But that's not true, let's forget about it
'Cause I do believe in you and in our love

So come back home soon, soon
So come back home soon....I miss you....My love

And I'm waiting on an angel, And I know it won' t be long
To find myself a resting place, In my angel's arms

jag har nu för mycket inom mig, jag får inte ut det i ord. Jag vill fortsätta mitt skådespel i bloggen och säga ”Nu läggar jag allt bakom och kör galet”, men jag får inte ens ut det.

Jag är rädd när jag kommer hem till mamma och pappa och ser in i deras ögon, jag är rädd att dom ska fråga mig om hur jag mår, så jag ler och skrattar. Jag vet redan att dom vet att det inte är så bra just nu, det vet dom men jag vill inte tynga ner dom när dom redan ha gjort så mycket och hjälpt mig med Devin hela julen. Sen kan jag inte ens börja förklara hur mycket som är fel, jag orkar inte prata om det.

Hela kvällen har jag varit med mina vänner som också vet att det inte är så bra, jag säger snabbt att jag inte orkar prata om det. Dom kommer och ger mig en extra kram och jag ser i deras ögon att dom önskade att dom kunde göra någon för att hjälpa mig.

Men det är kanske det som är grejen. Alla ni som älskar mig, ni kan inte hjälpa mig. Jag vet att ni finns, tro aldrig något annat. Både familj och vänner, jag vet att ni finns, jag vet att ni bryr er och jag vet att ni älskar mig.

Men jag kan inte få hjälp av er.

Jag har/hade två vänner som ger/gav mig trygghet. Båda är killar som har legat och hållit om mig om nätterna. Dom båda har jag haft hela min trygghet i, jag har tagit all den tryggheten som Samuel gav mig och gjort om den och hittat den i dom två, kanske tvingat in den i dom två. Det här är inget som förvånar varken mig eller min psykolog, då jag bara av någon anledning har hittat trygghet i killar som visar intimitet och närhet med mig. Men det har gått över styr sedan Samuel dog. Så fort jag är med någon av dom är det lugnt för stunden, då kan jag andas, då kan jag sova.

Olyckligtvis så har båda delvis försvunnit och det påverkar mig för mycket, jag klarade av det när den ena försvann, men nu när även denna andra vän ”lämnade” mig så gav hela jag upp. Men det är inte rätt av mig att sätta in Samuels trygghet i någon av dom, det är inte deras ansvar att hålla mig flytande.

Jag är för labil just nu och jag har inte samma spärrar som jag hade innan, jag är ännu mer otrygg om det nu är möjligt och jag skriker efter att få vara i Samuels armar, jag skriker efter att få känna hans ena arm om min midja om natten och den andra under huvudet, känna hur han drar mig närmare hans kropp. Att dessa två vänner inte står mig lika nära längre är nog inte det som är själva grejen, utan det är att dom gör allt med Samuel så mycket värre, känns som om jag förlorar alla, jag blir lämnad gång på gång och jag går ner i ett djupt svart hål där jag sitter och tycker synd om mig själv och skriker efter Samuel.

Så ni som står mig nära, jag vet att ni så gärna vill och önskar att ni kunde göra det lättare för mig, men det enda som kan hjälpa mig är att Samuel kommer tillbaka, vilket aldrig kommer hända. Det här kommer ta tid, och det finns inget ni kan göra för att hjälpa mig mer än ni redan gör, så känn aldrig att jag inte är tacksam för att ni finns, för det är jag. Mer än ord kan beskriva.

Piggelin-killar

Samuels alter ego i huset som verkar gått vidare till nästa generation

Trötta killar som sov middag idag (tack MP för att du räddade mig igår)

det du gjorde mot mig ikväll, det gjorde så ont.
Hur kunde du när du vet hur jag mår?

if I could start again
a million miles away
I would keep myself
I would find a way

Idag skulle vi ha legat bakis, och jag hade gjort sara-mackorna på sängen åt dig, smugit fram en present och pussar din panna (dagen–efter–andedräkt ni vet) sen hade vi myst lite innan Samuel hade tagit bilen för att hämta sin son hos svärföräldrarna. Sen hade vi säkert åkt och firat med kanske hans familj. Hursomhelst så skulle denna dag, Samuels födelsedag ha firats på det sätt han själv önskat. Nu är han i himlen och firar sin jordliga födelsedag, han firar med oss som tänker på honom idag och han firar säkert med andra själar i himlen, jag hoppas att han har träffat Daniel, för både Samuel och Daniel fyller år denna dag. Grattis på er dag, ni är båda så saknade!

Grattis min älskade Samuel, du fattas mig alltid men idag hoppas jag att du ler, för idag är det din dag och vi ses ju snart igen. Då skall jag aldrig sluta kyssa dig!

Nyåret var grymt, mycket dricka för att dölja allt, och det fungerade faktiskt utan att det blev något drama, jag hade kul hela kvällen trots att jag inte kan gå rakt hahahaha

Planen var egentligen att inte fira, så därför tager man vad man haver hemma när man inte köpt något inför kvällen, många brudar klär sig i höga klackar, festblåsa, men inte jag. jag kör på converse med silveriga snören för att matcha min strumpbyxor som jag köpte idag, och hur många kör solbrillor på nyår?? just därför körde jag det, rock on dude!! Nu är det sova? eller inte, party all nignt long! all night.. eller det är nog morgon nu. oj vad jag babblar på fyllan.

nu kort på sara som inte alltid är som alla andra