Farbror John, Gudfar Robin och finaste Devin
Tack för att ni två finns i Devins liv

Jag känner i hela min kropp att något saknades, känslan betyder att du saknas. Jag brukar kunna stilla den orolighet som växer inom mig med att tänka på ett minne, då känns det som om jag får något tillbaka av det jag förlorat. Jag försökte minnas men märker att allt känns så långt borta ikväll. Jag tar fram mobilen för att se våra kort som jag har i en speciell mapp.

Älskling det var så länge sen, jag ser på bilderna och dom känns nästan inte verkliga, det känns inte som om det är en tid som jag har upplevt, det känns nästan som om jag ser på ett kort från någon annans album, det känns inte som om det är jag som sitter vid din sida. När jag ikväll minns tillbaka till dom tillfällena och minnena känns det nästan inte som om dom är mina, utan mer som om någon annan har berättat dom för mig. Jag gå in till den andra mappen där jag har dina ljudklipp sparade. Jag lyssnar på din röst och det känns nästan inte som om jag minns din röst. Jag har lyssnat på dom så många gånger att jag kan varje ord, varje tonläge i din röst utantill. Men din röst håller på att bli bara ett ljud, ett ljud som jag har sparat på mobilen. Jag hör nästan inte dig i dom längre, det är en röst, det är din röst men det känns nästan som om det inte är du längre. Allt känns långt borta och känslan är skrämmande.

Det liv som jag hade med dig är ett helt annat liv och det känns nästan som om det inte tillhör mig längre, det är en tid som är så starkt i mitt minne men det är nästan bara som en saga, inget som egentligen har hänt.

Jag vet inte riktigt om jag får fram hur jag menar, hur den här känslan känns men det är som om det jag har kvar av dig, bilder på dig, filmer på dig, ljudklipp och minnen, det är inte du. Det är bara något som inte innehåller dig, fragment av minnen men ändå utan själ. Det känns som om minnena tidigare har haft din själ i sig, nu känns det som bara minnen. Bilderna är inte längre du, det är bara kort på dig. Ljudklippen är inte längre din röst, det är bara inspelningar av din röst.

Känslan får mig att desperat försökta finna något där jag känner din själ, men jag hittar inget och känslan inom mig stannar kvar.  Vet inte vad det här betyder och jag blir rädd för att jag har förlorat något, ett tillstånd när jag har kontakt med den tiden, då din famn inte bara är en saga utan en verklighet. En verklighet i det förflutna men ändå en verklighet…

Du kan inte skydda mig på samma sätt längre
men jag vet att du hela tiden leder mig i mörkret
Du valde att skydda mig en gång och det valet står du fast vid
Många gånger när jag tittar upp mot himlen och frågar om du hade något med det här att göra,
Då tror jag att dina armar håller om mig, jag tror att du skyddar mig på ditt sätt
Jag tror att du finns vid min sida, och alltid ser till mitt bästa
Hur skulle jag annars kunna förklara saker och ting.. älskling, tack..






I have fallen to my knees
As I sing a lullaby of pain
I'm feeling broken in my melody
As I sing to help the tears go away

Then I remember the pledge you made to me

I know you're always there
To hear my every prayer inside
I'm clinging to the promise of a lifetime
I hear the words you say
To never walk away from me and leave behind
The promise of a lifetime

Will you help me fall apart
Pick me up, take me in your arms
Find my way back from the storm
And you show me how to grow
Through the change

I still remember the pledge you made to me


I am holding on to the hope I have inside
With you I will stay through every day
Putting my understanding aside

And I am comforted

Klicka här för att öppna inlägget

Is anybody out there?

Is anybody inside

Can anybody hear me?

Scream I can't hear you

Can anybody see me?

Just breath, Just breath.

Det händer saker nu som får mig att tro att du är här
Jag är tyst nu ifall du vill viska i mitt öra älskling

There’s something… strange about the way you two are together. The way he watches you — it’s so… protective. Like he’s about to throw himself in front of a bullet to save you or something.

Det finns flera anledningar till varför jag gillar twilight böckerna, där det kommer fram mer än vad det gör i filmerna, det är att den manliga huvudkaraktären påminner om Samuel. Hans kärlek och hans beskyddande personlighet strömmade genom Samuels ådror. Hans manliga sida fick minna ben att darra av åtrå. Han såg på mig med en speciell blick och han var precis en sån man jag letat efter. Utifrån såg det kanske konstigt ut varför han följde mig till toaletten när vi var ute,  han vaktade mig alltid och trots att han stod på andra sidan dansgolvet så visste jag att om jag vände mig om så skulle hans ena öga vila åt mitt håll. Han var absolut inte kontrollerande utan han var beskyddande. Han tog hand om mig på ett sätt jag aldrig förut har upplevt och för första gången var jag hel.

Han märkte också på mig hur jag svarade på hans dominanta sida, han såg hur trygg jag blev, han såg hur mycket jag älskade det. Vi skapade något mellan oss som vi båda behövde, jag visade Samuel en värld han inte sätt förut och jag fick höra det många gånger från honom hur mycket han älskade den världen, och det vi hade... det var i andras ögon konstigt, men för oss var det kärlek, vår kärlek som ännu lever. För jag älskar, oj vad jag fortfarande älskar dig och aldrig kommer jag att sluta.

Jag saknar din skyddande hand mot min rygg, jag saknar din blick från andra sidan rummet, jag saknar oss och jag saknar dig min älskade.

jag minns hur det var, jag saknar hur det var

Jag kommer nu att öppet berätta om vad som stod i anmälan från soc som har gjorts av en anonym människa. Jag vill att om man börjar läsa , så skall fortsätta att läsa punkt efter punkt. Jag förklarar och bevisar att det är lögn, jag vill att ni läser varje svar och hela inlägget vilket är långt, det är enda sättet för er att förstå.

Jag har denna dag tagit del av den anmälan som har gjorts mot mig, socialen hade fått ett anonymt telefonsamtal. Personen tar i anmälan upp följande:

Anmälaren är orolig för Devin.

Mitt svar: Mår han dåligt enligt dig? Han som är en glad kille som har en mamma som lever för honom, underbara människor omkring honom som älskar Devin.

Anmälaren utbildar sig med mig och har fått informationen genom att ha läst bloggen och pratat med mig själv.

Mitt svar: Denna person går tydligen i min klass. För det första så har jag inte pratat med någon i klassen, det enda vissa vet är att Samuel är död, att jag sörjer och att Devin är mitt allt, alltså sanningen. Du kommer då med en lögn när du säger att jag själv har berättat vissa saker av det du anmäler mig för, ren jävla lögn!!

Anmälaren berättar att pappan är död och tog livet av sig 5 eller 6 veckor innan Devin föddes

Mitt svar: Vad duktigt du kan läsa i bloggen, det var 6 veckor innan.

Anmälaren säger att jag idag mår dåligt, har lugnande mediciner och tar trippeldos av prepareten så att jag tuppar av. Jag har tuppat av så mycket att sonen inte kunde väcka mig. När jag vaknar har sonen röjt i lägenheten så han blivit orolig för att han inte kunnat väcka sin mamma. Jag ska ha berättat detta själv och sagt att det verkligen inte är bra.

Mitt svar: Dina äckliga lögner får mig att spy galla över dig och ditt patetiska liv. Det den här personen refererar till är detta inlägg: LÄS HÄR
Jag har tagit svininfluensavaccinet och får någon slags reaktion och somnar eller blir medvetslös. Flera kan intyga detta då vi var flera som tog vaccinet samtidigt, plus att alla i min omgivning vet om detta, och jag skrev det ju på bloggen Jag skriver om hur dåligt jag mådde och hur hemskt det var. Det var alltså ingen medicin jag har tagit utan ett vaccin. Att jag fick en reaktion är väldigt tråkigt med tyvärr inget jag kunde rå över. Det hade kunnat hända vem som helst. Läs gärna inlägget för att få en klar bild.

Anmälaren säger att jag har självmordstankar och har haft psykologhjälp.

Mitt svar: Jag har skrivit flera gånger i bloggen att jag aldrig kommer ta mitt liv, jag kommer aldrig lämna Devin. Jag lever för honom. Det jag har kallas dödstankar och är följande ”om inte Devin fanns så hade jag inte levt idag” ”jag vill bara försvinna och inte känna”. Jag kan alltså fantisera om att få slippa allt, det är alltså dödstankar, men aldrig att jag kommer ta livet av mig. Hade jag velat det så hade jag gjort det för länge sen. Det är en väldigt allvarlig anklagelse du kommer med, och att du sen inte ens vet vad du pratar om är otroligt läskigt. Du kanske kunde läsa på lite innan du går runt och anmäler folk till höger och vänster.

Ja jag har gått hos en psykolog, min sambo dog och jag behövde hjälp med min sorg, jag tog hjälp för att jag ville må bättre. Detta kallas att bearbeta sin sorg. Det är ingenting negativt, det kanske du borde lära dig.

Anmälaren säger att jag ha haft en destruktiv barndom.

Mitt svar: Jasså, det visste inte jag om? Vart du har fått det ifrån är tydligt DET ÄR EN REN LÖGN. Jag är uppväxt med min mamma och pappa som än idag är lyckligt gifta, dom har alltid funnits för mig och älskat mig. Lika så gäller min bror. Dom har ställt upp otroligt mycket sedan Samuel dog och jag kommer alltid vara dom evigt tacksamma. Sen kan jag berätta för er andra att jag var en trotsig tonåring och sen träffade jag en kille när jag var 16 som inte var den bästa.

Du går här på min familj, du ljuger och hittar på lögner om min familj för att få dom låta dåliga. Är du så otroligt dum i huvudet att du inte förstår att du skadar människor, hur tror du att det var för min mamma att läsa dina lögner. Hon som älskar sin dotter och har gett henne en bra barndom och ALLTID ställer upp. Du spottar på min mamma och hennes kärlek till mig, och det kommer jag aldrig förlåta eller glömma.

Anmälaren säger att jag bara lever för Devin just nu.

Mitt svar: Jag hoppas att din partner och föräldern till ditt barn dör, att du får känner på hur det är se sin älskades döda kropp. Jag lever för mitt barn, för han finns kvar och lever. Samuel tog med sig en del av mig när han dog, jag kommer aldrig att bli hel igen, en bit kommer alltid att saknas och allt jag har just nu är Devin, jag lever för mitt barn, jag gör allt för mitt barn. VART ÄR DET JAG GÖR FEL, ANMÄLER DU MIG FÖR ATT JAG LEVER OCH FÖR ATT JAG ÄLSKAR MITT BARN?

Anmälaren säger att jag skriker hysteriskt, gråter hysteriskt och ringer mina föräldrar som får hjälpa mig med sonen.

Mitt svar: Det inlägget personen refererar till är detta: LÄS HÄR då jag längre ner i inlägget skriver om att jag ringer mina föräldrar för hjälp då jag inte vill att Devin skall se att jag mår dåligt, jag är rädd att Devin ska förstå att mitt leende inte är äkta. Devin har sätt mig gråta 4 gånger sen han föddes. Alla dom gånger står med här i bloggen, Devin lär sig om olika känslor. Barn dör inte av att se någon gråta dock kämpar jag alltid för att han bara ska se sin glada mamma. Sen är jag ensamstående. Jag ber min föräldrar om hjälp, vad är felet med det? Dom är hans mormor och morfar, han älskar dom och dom älskar honom. Jag ber så sällan om hjälp så när jag väl gör det så är jag stolt över mig själv, alla behöver hjälp ibland, speciellt när man tar hand om ett litet barn och samtidigt sörjer hans döda pappa. Men enligt dig så får jag varken vara ledsen och gråta och det är tydligen också fel att jag ber om hjälp. Du tror inte att det hade varit värre om jag inte bad om hjälp?

Anmälaren uppfattar mig som en jättebra mamma när jag inte är deprimerad eller ledsen eller missbrukar.

Mitt svar: Jag är en jävligt bra mamma, även när jag sörjer. Jag är en glad och positiv mamma som gör allt för sitt barn om dagarna. På kvällarna när mitt barn sover då släpper jag allt. Jag kämpar varje dag för att mitt barn skall få en bra uppväxt, jag tar inte ut min sorg på honom och vi har det så bra vi två om dagarna. Jag måste få tid att sörja och det är om nätterna. Så du ska ha jävligt klart för dig att jag är jävligt bra mamma, även när jag mår dåligt för jag är så förbannat mycket starkare än vad du någonsin kommer att bli!

Mitt missbruk? Jag har utskriva tabletter, jag har tagit högst fyra stycken på ett halvår. Din syn på missbruk är skrämmande och att du kommer med anklagelser om att jag är en knarkare är mer än vad jag klarar av. Du är en fruktansvärd människa som sprider lögner, och att kalla mig knarkare är så förbannat avskyvärt, det är något som jag inte heller kommer att glömma och aldrig förlåta.

Anmälaren säger att när jag inte mår bra så får jag utbrott, kollapser och tar medicinerna på fel sätt och blir halvt om halvt medvetslös.

Mitt svar: Jag har aldrig fått något utbrott, eller kollapsat förutom den gången då jag fick svininfluensavaccinet, sen var det en gång då jag fick ett brev på posten med något som tillhörde Samuel, jag blev då sittandes på golvet med Devin i famnen innan vi reste oss upp igen. Läs inägget HÄR Ännu en gång, hittar du på och förvränger sanningen.

När jag har barnvakt och är själv så sörjer jag, jag gråter och sörjer. Aldrig framför Devin. Dom påstådda utbrotten och kollapserna är ren lögn från dig, antar att du vill få det att låta väldigt dramatiskt, fick du uppmärksamhet när du ringde. Kändes det skönt när någon blev mer och mer oroad för varje ord du sa? Gillade du det? Gillade du dramatiken? Jag tror du behöver hjälp.

Anmälaren säger också som jag nämnde tidigare att jag tar lugnade preparat och trippeldoser av preparaten Till min medicinering så pratar personen om detta inlägg: LÄS HÄR. Min läkare vill att jag ta en tablett, hon vet att jag tar två oftast. På burken står det 1-2 tabletter. Hon vet att jag tar dom så sällan och att jag har barnvakt. Jag tar aldrig ångestdämpande med Devin, jag har tagit 4 tabletter det senaste halvåret. Min läkare har träffat Devin flera gånger och vet att jag har barn, jag har insomningstabletter som jag åt tidigare då Devin började sova hela nätter. Dom hjälper mig att somna IN alltså. Jag vaknar alltså lika lätt som annars. Du ger dom informationen om att jag blir halvt om halvt medvetslös. Men du är ju inte sann, du beskriver mig som en knarkare. Du är fruktansvärd som hittar på lögner om mig. Jag tar inga trippeldoser, jag tar aldrig dom när jag har Devin. Jag blir inte halvt medvetslös, jag slipper enbart ligga vaken i flera timmar en gång. Jag slipper se Samuels döda kropp för en kväll. Jag har medicin för tillfällen då det är jobbigt, dom är till för hjälp och att jag har tagit 4 st på ett halvår är verkligen inget missbruk och min läkare är fullt medveten om att jag tar två istället för en och Devin sover hos sin mormor och morfar när jag behöver en natt för att ta igen all sömn som jag förlorar när jag ligger vaken om nätterna och sörjer min älskade. Inlägget säger också att jag lämnar bort Devin innan jag tar medicinen. Varför överdriver och förvränger du sanningen, du är helt störd i huvudet!

Anmälaren säger att jag har skrivit på min blogg att jag inte borde ha ansvar för min son

Mitt svar: Hur vet du att allt jag skriver på min blogg är sant? Tänk att du gör en anmälan efter vad som står på en blogg, jag kan ju ha skrivit något som inte stämmer, jag kan ha skrivit fel och du kan ha missuppfattat. Inlägget anmälaren refererar till är det här inlägget: LÄS HÄR Där jag skriver att en tanke kom till mig, och hur jobbigt det kändes att tänka att Devin har det bättre hos mina föräldrar. DET VAR EN TANKE OCH EN KÄNSLA JUST DÅ, som skrevs på en blogg. Efter denna tanke så förstod jag direkt allvaret och tog hand om mitt mående, vilket också står. Du gillar verkligen att förvränga sanning, du vill få mig att låta som världens sämsta mamma, du är helt sjuk i huvudet och är ute efter att förstöra. Hade du varit orolig för Devin hade du aldrig ljugit, förvridit eller överdrivit. Du hade då talat sanning. Det här visar att avsikter var allt annat än goda.

Anmälaren vill att allt ska lösa sig för mig

Mitt svar: Dina lögner fortsätter även här.

Anmälaren säger att pappan Samuel har suttit i fängelse och är kriminell.

Mitt svar: Samuel har aldrig suttit i fängelset, ännu en lögn. Samuel har varit med i en artikel som jag tror var med aftonbladet efter att hon kom ut ur BB-huset. Där han öppenhjärtat berättar om sin hemska barndom och att han är dömd för en misshandel när han var 21 år gammal. Det var på en av personalen på ett hem som han bodde. Sameul är död, jag undrar vad hans bakgrund har och göra med Devins mående. SAMUEL ÄR DÖD, hur kan det ha att göra med Devin?! Du har ju ett fel någonstans!

Anmälaren berättar också att jag har kontakt med Samuels pappa och Samuels syskon, denne säger att dom har egna problem som droger och rörliga relationer.

Mitt svar: Samuels syster är gift och har barn, hon och hennes fru har köpt hus och väntar nu ett till barn. Samuels bror väntar nu också han ett barn med sin flickvän. Ingen tar droger och jag tror att Samuels syskon tar väldigt illa vid sig av dina lögner

Anmälaren berättar också att jag har många vänner men att dom har struliga liv.

Mitt svar: Oj nu gick du på fel grupp av människor. Du har nu gått på mina vänner. Mina vänner är dom vackraste människorna på denna jord, dom ställer upp för mig och älskar både mig och Devin. Det du nu gör är att smutskasta mina vänner. Mina vänner är inte kriminella, dom är inga knarkare. Alla arbetar, har eget boende, vissa har barn och andra väntar just nu på storken. Vem fan tror du att du är som tror sig veta något om dom, vart är deras liv struligt? Många människor har du inte bara sårat med din anmälan, du har också gjort många förbannad över din förbannade lögner. Kom fram till mig och mina vänner och säg det här till oss istället? Vågar du inte eller?

Anmälaren vill också varna handläggaren att jag kan spela teater och lägga på en mask.

Mitt svar: personen refererar till detta inlägg: LÄS HÄR och HÄR

Jag vet att du saknar helt empati och förståelse men jag ska försöka förklara för dig när man går igenom sorg. Jag kanske inte vill sitta i skolan och gråta, jag kanske vill åka till affären och kunna hälsa på kassörskan utan att gråta. Min mask gör att jag kan fungera i samhället. Sen ibland orkar man inte alltid må dåligt och då kan masken maskera allt. Du förvrider igen mina ord och jag bli äcklad över dig och dina lögner.

Hade du verkligen varit genuint orolig för min son,
då hade du aldrig hitta på dessa lögner.

Det som skrämmer mig är att den här människan utbildar sig för att precis jobba med liknande saker, du saknar så mycket både insikt, förståelse och empati. DU är så fruktansvärt dum att jag bli mörkrädd för alla liv du kommer att förstöra. Men den här människan är en lögnare, och denne förtjänar inget gott och jag kommer aldrig förlåta för de lögner som sprids om mig, om Samuel, om Samuels familj, om min familj och mina vänner.

Om ja nu måste bevisa att min son har det bra, så vill jag göra det med stil!!
Bara för att jag är så jävla bra!!

Ser det ut som om han mår bra? eller borde du kanske ringa soc igen?
Ja menar, ser vi inte lite arga ut på sista bilden?

Jag vill börja med att be om ursäkt för mina svordomar i föregående inlägg, när jag blir förbannad då svär jag. Sen vill jag tacka alla som hört av sig, både här på bloggen och på telefon. Ni ger mig sån kraft och det är så skönt att höra att ni vet lika bra som jag att jag är en bra mamma och att Devin mår hur bra som helst.

Till anonym som anmälde mig till soc för att jag inte kan ta hand om mitt barn för att jag sörjer:

Vem tror du att jag gör allt för? Varje andetag är för Devin, varje timma i skolan är för Devin, varje sekund om nätterna när jag ältar Samuels död är för att tiden om dagarna är för Devin, varför tror du jag fortsätter? Tror du att det är för att jag älskar mitt nya liv? NEJ DET ÄR FÖR DEVIN SKULL!

Vad ville du med din anmälan till soc? Tar jag inte hand om mitt barn? Gör jag honom illa? Mår han dåligt? Jag kan säga att alla är i chock, ingen förstår hur någon kan komma med sådana anklagelser när jag verkligen ägnar hela mitt liv till att Devin skall må bra? Han är världens lyckligaste unge som älskar alla omkring honom, han har sin pappas humor och sin mammas vänlighet. Jag skulle dö för honom flera gånger om. Devin har en otroligt skyddsnät omkring sig med hur många som helst som ställer upp och älskar honom.

Du vet att en anonym anmälan inte betyder någonting, det är just därför socialen helst vill att man berättar vem man är, för skulle jag säga emot dem nu, att det du anklagar mig för inte stämmer, ja då har dem absolut ingenting att komma med, för de har inget att backa upp det du helt enkelt har hittat på.

Vad tror du att de kan gör? Tror du att de kan ta Devin ifrån mig? Det kan de inte, egentligen kan de inte göra något. INGENTING! Så det enda du har gjort är att göra mig riktigt förbannad. Du har gjort hela min omgivning förbannad. Alla som älskar mig och Devin skakar av ilska över det du utsätter mig för.

Jag och min son är en liten familj på två som kämpar varje dag, det enda du har gjort är att göra den här kampen ännu svårare. Hoppas du är stolt över dig själv, och att du inte glömmer: Karma is a bitch

Jag har en gång skrivit att det som har hänt mig önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag tar tillbaka vartenda ord! Jag vill nu för första gången önska min olycka på en annan människa.

Till den kuksugarfitthoran som nu förstör för mig, jag önskar att du förlorar den du älskar mest, jag hoppas att du blir lämnad kvar själv och få kämpa som jag gör varje jävla sekund. Jag hoppas att allt ont som kan hända en människa skall hända dig!

Det du gör är för mig det värsta man kan göra, du spottar på varje gång som jag på mina blodiga knän kämpar för att överleva. Du sparkar på mig som redan ligger djupt nere i en svart avgrund. Men det värsta du gör, det är att säga att allt jag har gjort hittills, varje jävla ansträngning, varje jävla tår, varje jävla skratt. Allt jag har gjort duger inte enligt dig. Min kamp är förgäves.

Du har ringt soc (socialen) på mig och sagt att jag inte kan ta hand om Devin, för att jag sörjer? Är du dum i hela jävla huvudet? Jag sörjer din dumma fittunge! Vet du ens var sorg är? Är det något jag alltid har sagt så är det att jag gör allt för att Devin ska må bra, att han ska få växa upp och känna sig älskad trots att hans pappa inte finns. Jag har sagt och skrivit gång på gång att jag lever för mitt barn, JAG LEVER FÖR MIN SON och aldrig att jag skulle offra något för honom. När jag mår som sämst så trycker jag bort allt bara för Devins skull.

Din jävla horunge jag hoppas du är nöjd nu! Jag hoppas du är stolt över dig själv, att jag nu mår ännu sämre, att allt jag har kämpat för inte är bra nog, jag undrar nu varför mer ont skall hända mig, har jag inte fått tillräckligt? Tydligen ville du göra mitt liv till ett ännu värre helvete.

Men som jag skrev, jag hoppas att du snart får uppleva mitt helvete, jag hoppas den du älskar dör, och jag skulle då med glädje vilja se på hur du försöker klara av att leva, jag skulle sparka ner dig varje gång du trodde att du var i närheten av att fungera igen. Karma is i bitch

Tyvärr är du så fittigt jävla feg att du inte vågar säga ditt namn, du valde att vara anonym. Din fega horunge, har du ingen skam i din kropp?

Så imorgon skall jag på möte med soc, som tur är vet jag precis vad som gäller i sådana här ärenden. Så du gick på fel morsa kan jag ju säga!

Du har förstört så mycket nu, du kommer nog aldrig förstå hur mycket du har skadat mig. Men en sak ska du veta, jag har gått igenom det värsta som kan hända och jag står fortfarande, OCH JAG KOMMER FORTSÄTTA ATT STÅ!!

Så till dig din anonyma fitta, du kan dra åt helvete och jag hoppas att du straffas snart för det du gör mot Samuels familj! För jag vet att du läser här!

The memory fades
So savor this moment & keep it safe
When I’m gone
Do whatever it takes to believe in yourself
When they tell you it’s wrong
You can smile and fake it with the best of them
Taken into retrospect it won’t matter at all
When the life you deceivingly setup turns
To lies inside the blink of an eye then
Who do you call?
& Who is at Fault?

En ny dag har börjat, efter en natt med lite sömn.  Mycket kommer fram under nätter som dessa. Jag kom fram till att mycket av min ensamhet och sorg beror på att jag inte har någon person som är "min", någon som sätter mig i första hand. Visst jag har många vänner och familj men jag har förlorat min person, han som alltid såg till mitt bästa först. Många älskar mig och bryr sig. Men jag har ingen jag kan vända mig till om nätterna, jag har ingen famn att gömma mig i, ingen famn som jag alltid vet finns där bara för mig. Jag har ingen...

jag har nu satt på mig min mask igen, när det blir jobbigt och jag stänger in mig så kommer masken på. Jag ler och pratar som om inget är fel. Masken är mitt skydd och den känns trygg att bära. Mitt falska leende och skratt finns alltid med mig och maskerar det som finns inom mig. Jag försöker strunta i mitt egen mående, allt handlar om att Devin mår bra.

The mask is on

Jag gjorde något för Haiti i Samuels minne: läs här

Som om det vore mina egna ord




All these spoken words,
And broken dreams.
This misery.
All that's good is gone in me.
With every breath,
I can't escape the pain, it's caving in.
I am just about to break.


Every time i close my eyes,
I can't escape these lies.
Will i make it through to the other side?

I can't breathe when i am suffocating.
Committed yesterday, now i am over my head.
I can't breathe when it's complicated.
It's falling down on me,
I send it back on you.

Get away. away, get away.

All these years i try,
N' nothings changed.
I'm about to break
I sacrificed myself.
With every breath,
I can't escape the pain.
This misery.
What's good is gone in me.

Every time i close my eyes,
I can't escape these lies.
Will i make it through to the other side?

I can't breathe when i am suffocating.
Committed yesterday, now i am over my head.
I can't breathe when it's complicated.
It's falling down on me,
I send it back on you.
I send it back on you.

I can't breathe when i am suffocating.
Committed yesterday, now i am over my head.
I can't breathe when it's complicated.
It's falling down on me,
I send it back on you.

It's complicated.
I'm been over my head still.
I am suffocating.
It's falling down on me.
I send it back on you.

Get away. away, get away.

Lördagen var helt galen, planerad överrasikningsfest för Mauri och Nano som fyllde 25 (egentligen på alla hjärtans dag) Jag, Elin och Jenny och deras mamma Ulla har planerat länge för denna kväll. Redan klockan två startade vi för att fixa allt i lokalen, fram till klockan sju då gästerna kom och killarna som kom ner vid halv nio. Det blev otroligt lyckat och hela kvällen var fylld av skratt och goda drycker. Jag kan ju säga att mina fötter var vända rejält innåt när jag och Robin + någon kille tog en taxi på natten. Men jag ville inte hem utan åkte hem till Mange som fick ta hand om en fyllebrud som inte kunde stå.

Tack alla för en underbar kväll! och jag vill idag säga grattis till tvillingarna och hoppas att ni är lika sega som jag är just nu. Jag älskar er båda!

Bilder från kvällen

Jag och Devin är rockstars just nu och vi taggar till ordentligt, för snart ska vi dra igång den här dagen! Kommer vara upptagen hela dagen och natten så det blir inge mer blogg idag.

Rock on dude!

Jag såg precis klart ett nytt avsnitt av Greys Anatomy som hette Valentines Day Massacre. Mina tårar rann både av glädje och sorg. Det finns så mycket kärlek omkring oss och så många människor med olika livsöden. Alla har en egen historia att berätta, en egen kamp och förhoppningsvis också egen lycka. Att vissa också hittar någon att leva med, en människa som delar ens inre drömmar och tankar. En människa som känner en så väl att man våga lägga ens liv i dennes händer, en människa som bara genom en blick och ett speciellt leende kan få hela marken att gunga. Två själar som har ett band som är förevigt, ett band av kärlek och liv. Jag är så lycklig över att jag fann den människan. Min älskade Samuel.

Avsnittet fick mitt minne att vandra, mina tårar rann av smärta när minnet av dom vita rosorna som Samuel köpte hem till mig på alla hjärtans dag, hans händer runt min midja och hans kyssar i min nacke, hans kropp mot min rygg och hans starka armar om mig. Jag minns den dagen, jag minns dom rosorna, jag minns hans andetag.

Hela jag är varm, mitt bröst håller på att spricka. Det känns som om något ska sprängas under bröstkorgen och jag försöker skrika. När jag minns något så starkt, när jag minns rosorna så går jag sönder. Jag blir förstörd när jag försöker förstå att han är död, att det jag hade är borta för alltid, minnena gör ont och bilden av dom vita rosorna och hans armar om mig får mig att brista ikväll. Det skulle inte vara så här, jag skulle inte sitta och minnas en alla hjärtans dag med min döda pojkvän, det är så jävla svårt att förstå att det har hänt. Det är så sjukt att jag har spenderat hela kvällen med mina vänner, hur jag har skrattat och sätt Devin haft lika kul han, att jag då mådde så bra, mina skratt var äkta för jag tänker inte på det just då. Sen kommer jag hem och jag blir som överkörd av det mörka, och jag kan inte förstå hur jag bara för ett tag sen skrattade, för nu ser jag inget ljus, allt jag ser är dom där rosorna, allt jag känner är saknad och längtan, och jag vet att hur mycket jag än längtar, hur mycket jag än saknar så kommer han aldrig tillbaka, den tanken är än idag för stor att ta in. Jag hör den, jag läser den, jag säger den. Men den är fortfarande helt oförståelig och jag vet inte om jag någonsin kan ta in den helt. För det var inte så här det skulle vara.

På Samuels begravning hade jag med mig blommor som Renate hjälpte mig med, hon åkte och valde blommor med mig, vi åkte till flera olika florister och hon gav inte upp förrän hon hade hittat det jag ville ha. Renate köpte också ett glashjärta och fina band som blommorna bands ihop med. Vi skapade ett hjärta av blommorna till min älskade Samuel, dom vita rosorna för honom, för det var alltid vita rosor han gav mig. Dom röda rosorna för mig, mitt hjärta blöder av sorg, men också för vår kärlek. Dom små ljusblåa blommorna för våran då ofödda son Devin. Hela den grejen var helt sjukt och nästan overklig. Just då körde jag på som ett ångvält, det var just då helt normalt att jag åkte runt och letade efter blommor som jag skulle lägga på mina döda pojkväns kista. Nu när jag tänker tillbaka så var hela den situationen helt bisarrt. Bara två veckor innan vår sons födelse la jag på Samuels kista ett hjärta av blommor, ett brev från mig, ett fotoalbum med bilder på oss och ultraljudsbild på Dev. En stor bild på oss med låttexten till vår låt. Allt la jag där på hans kista, en kista som hans kropp låg i, allt brändes med honom. Jag vet att allt det här har hänt, men jag kan ännu inte fatta att det är min verklighet, jag kan inte fatta det är min historia.

Jag och Devin är på Tobbes jobb, killarna fixar lite på bilen

In this world you tried
Not leaving me alone behind.
There's no other way.
I prayed to the gods let him stay.
The memories ease the pain inside,
Now I know why.

All of my memories keep you near.
In silent moments imagine you here.
All of my memories keep you near.
Your silent whispers, silent tears.

Made me promise I'd try
To find my way back in this life.
I hope there is a way
To give me a sign you're ok.
Reminds me again it's worth it all
So I can go on.

All of my memories keep you near.
In silent moments imagine you here.
All of my memories keep you near.
Your silent whispers, silent tears.

Together in all these memories
I see your smile.
All the memories I hold dear.
Darling, you know I will love you
Until the end of time.

All of my memories keep you near.
In silent moments imagine you here.
All of my memories keep you near.
Your silent whispers, silent tears.

All of my memories....

Dev fick en egen smoothie idag, och den måste ha varit riktigt god då han säger mmm efter varje klunk.

-Det här måste vi göra igen mamma säger Devin med hallon runt hela munnen

jag är så jävla glad att jag började plugga, och inte för att jag får en utbildning.. eller jo det också, men mest för att jag plötsligt på så gamla dar träffade nya vänner. Jag har skrivet det förut och jag skriver det igen, att jag knappt kommer ihåg hur mitt liv såg ut utan dom. Jag hade önskat att Samuel hade varit här och träffat mina nya vänner som faktiskt är så lika mig. Jag vet att han hade fallit pladask för deras humor, som är lika grov som min och alltså precis i hans smak. Jag känner någon slags samhörighet med dom och jag har många gånger undrat om Samuel har ett finger med i spelet. Det var han som alltid sa att jag borde plugga till socionom, självklart visste jag att jag ville jobba med människor men var mer inriktad på lärandet. Jag prövade några dagar på lärarhögskolan innan jag sprang därifrån och sa "aldrig mer". Efter hans död satt jag en dag och plötsligt kom jag på hans ord, jag minns att jag hittade utbildningen, skickade in alla pappren och ringde Linda. Jag berättade att jag tänkte börja plugga igen. Det var något stort och det kändes som en ny vändning i allt mörker. Jag gjorde något som Samuel ville, jag gjorde något för att ge hans och min son en bra framtid.

Idag träffade jag Cissi efter att jag hade lämnat in hemtentan, vi åt frukost och hon charmade Dev. Cissi skickade sms på morgonen i oro då jag sagt att jag skulle ringa när jag åkte hemifrån (vilket jag glömde för jag gasade in för att undvika alla hemska saker som kan hände som gör att jag missar tiden som tentan skulle vara inne, som typ att vägen brakar sönder) "snälla hör av dig så att jag vet att du iaf är på väg". Cissi bryr sig som jag gör, hon kan bara genom sitt leende gå in i min själ och göra så att allt känns lättare. Jag fick också ett sms från Mia som frågar hur allt har gått och frågar hur jag mår. Jag säger även detta igen: Det är dom små sakerna som betyder något. Lillis som skrattar och är sig själv bara, skriver så fina saker. Det är dom små sakerna som betyder nåt.

Men nu har Mia verkligen fått mig att bli cool, här går jag och beundrar dessa tjejer, dom har redan läkt min själ så mycket sen jag träffade dom och så får jag läsa något som får mig att skratta och gråta på samma gång. Jag är en tuff brud, jag är en het YeahMF och jag är så otroligt lyckligt lottad att ha dig Mia, för du ser mig och du ser också dom små sakerna.

Asså vi snackar inga läppglanspudrande brudar, inga klackedojs och pälsjacks brudar utan vi pratar rejäla tjejer som har allt det där man ska ha. Sen är det självklart så att även vi smetar på ett lager läppglans då och då, och sexymamas skor syns på fötterna. Men det är tjejer som vet vad dom vill och kämpar för att ta sig dit. Dom har en sund inställning till livet och tar inte allt så jäkla seriöst. Humorn är bäst och alla har lätt för att skratta. Dom här brudarna beställer inte in en sallad på dejten utan dom vill ha biff (eller mc chicken) och ingen spottar i glaset... LÄS HELA INLÄGGET HÄR

Mia du anar inte vad du betyder för mig!
Du ger mig så mycket kärlek och du finns alltid.
Det ska bli en otrolig upplevelse att få följa resten av ditt liv, japp du hörde rätt
I'm not going anywhere baby!!

En smoothie och lite mys är precis vad jag hehöver, jag njuter av varje sekund!

Alla får tro vad man vill

Jag kunde inte somna och vaknade i panik och skickade sms till Cissi om tid när hemtentan skulle lämnas in. Jag visste att det var kl tolv men ändå fick jag för mig att den informationen jag hade läst var fel. Jag funderade ut vad jag skulle säga om jag hade fått tiden fel, kunde läraren göra ett undantag? Skulle han se min förklarar bara som en bortförklaring och tvinga mig få slänga min tenta och göra en annan tenta . Ja antagligen.

När min klocka ringer så vaknar jag alltid, det som händer är att jag snoozar, jag kan snooza i timmar utan problem, och utan att jag märker att tiden går, jag tror alltid att jag har kanske tryckt på knappen en eller två gånger.

Det hade säkert hänt denna morgon också om det inte vore för det riktigt konstiga oljudet som hördes när jag öppnade mina ögon. Jag försökte somna om lika snabbt som jag alltid gör och förklarade att det säkert var någon maskin utifrån som höll på med något. Jag stängde ögonen men öppnade dom rätt fort när jag insåg att ljudet kom från sovrummet där Devin sov.

Varför skriker inte Devin? Vad har han fått tag i som låter så här?

Jag ser hur det lyser från hela rummet och tänker att Devin har fått tag i lampsladden, men fattade ändå inte vad det var som lät. In snabbt och ser Devin ta stora lugna andetag i sin säng, han måste sova riktigt djupt om han inte vaknar av det här tänkte jag snabbt, har aldrig hänt då han är väldigt lättväckt annars.

Jag vänder mig mot det håll oljudet kommer ifrån och ser min väckarklocka lysa och låta. Jag har en sån väckarklocka som väcker en med ljus en halvtimme innan det piper. Men det som har hänt nu är väldigt konstigt.

Den står och lyser för full hast och sen har den en radiokanal inställd som inte finns, så oljudet som strömmar ut är brus från radion. Det konstiga är att jag inte har sovit i sovrummet på säkert 2 eller 3 veckor och alltså inte då heller använt väckarklockan. Sedan har jag och Devin sovit hemma hos mina föräldrar i två nätter då jag har varit så pass sjuk att jag inte har klarat av varken mig själv eller Dev.

Så hur har den gått ingång? Den var ställd på kvart över åtta?, det är ingen tid som jag brukar gå upp. Har antingen halv 6 eller halv 7. Jag har aldrig inställd på att radion ska gå igång utan jag använder mig av pipet. Så om elen har försvunnit under den tiden som jag varit borta så skulle väl den inte ändra inställningar och inte heller välja ett klockslag och sätta igång ett nytt alarm?

Som jag sa så får man tro vad man vill men det är nästan som om jag undrar om Samuel också var lite nervös över att jag skulle försova mig och tog saken i egna händer istället för att bara se hur jag sover bort snooze efter snooze utan att noter att tiden för inlämningen av tentan försvinner.

Om det var du min älskade så kan jag bara säga att det fungerade. Jag är uppe och känner mig lugn i hela kroppen, ett lugn som säger ”kanske finns du hos mig iaf”

Vad skulle jag göra utan er?

Mamma och pappa, jag skulle aldrig klara det här utan er. Tack för att ni ställer upp så otroligt mycket!

Självklart vill jag tacka min bror som också hjälpte till, tack för att du alltid ställer upp när jag ber om hjälp!!

Toaletten är min nya BFF, magsjukan har anlänt. Fuck! Devin har haft den i några dagar men nu var det alltså min tur. Jag måste tacka alla underbara människor som hjälper mig med Devin. Stöttar, hjälper och peppar inför tentan som skall vara inne på onsdag.

Det känns som om jag har blivit överkörd av en buss och har ingen som helst kraft i kroppen. Jag hoppas jag mår bättre så att jag kan sitta med tentan imorgon för just nu kan jag knappt bära ett glas.

Mamma och gudfar.. några öl senare
Hur kommer det gå för lilla Devin i livet med förebilder som dessa

Det kan inte bli annat än rätt med den kärleken han får av oss, lite galen.. men forfarande kärlek

Vem tror ni håller i kameran?

Min älskade Samuel tog en bild på mig när jag satt och målade naglarna innan vi skulle gå ut. Tänk om jag visste att det var just den här kvällen som skulle betyda så otroligt mycket för mig, då hade jag tagit till vara på den ännu mer. Jag hade inte druckit så mycket så att jag knappt minns hur jag och Samuel i slutet av kvällen låg i en soffa och råhånglade och kysstes trots folk omkring. Dock minns jag dina sms under kvällen.

sms från Samuel 27.10.07 kl 22.27
Mmm gumman, fin du är!

Älskling samma kväll

I miss you,
I kissed you,
when we layed you in your grave
I need you to believe you


Älskling jag saknar dig varje sekund
Varje sekund jag fick med dig är det mest värdefulla jag har.
Jag skall alltid minnas, jag skall alltid minnas oss och vårat liv.
Du lever vidare genom mig
Genom vår kärlek

Lille har riktigt hög feber just nu och fick då plötsligt kontakt med sina gotländska rötter.

Jag är själv född på Gotland och har spenderat många sommrar och vintrar där, mina föräldrar är därifrån och mormor, morfar, farmor och farfar bor alla på ön. Devin har redan varit där och utforskat vart hans rötter kommer ifrån.


Sork betyder i den gotländska dialekten pojke, kille, gosse, grabb

Jag gillar mig själv helt enkelt!

Mamma och Devin har haft semester. Många åker utomland till varma länder och tropiska vatten. Jag och Dev åker hem till en killkompis. Vi leker med nya leksaker. Vi äter god mat som han har lagat till oss. Vi har med säng så att vi kan sova över, kläder till nästa dag och en eller två öl i kylen. Ett dygns semeter är värt så otroligt mycket. Att inte behöver tänka och älta. Att få skratta och närma sig känslan av trygghet. Jag känner ett lugn i min kropp och semestern var behövlig.

Det här är tredje gången vi sover borta tillsammans (förutom hos mormor och morfar). Dock var dom två gångerna innan Devin var halvåret. Så första gången på ett år har vi sovit borta. Känslan är konstig, eller kanske ny. Jag vaknar iaf upp med ett leende efter en natt utan mardrömmar, utan att ligga vaken i timmar och tänka på Samuel.

Jag har haft semester och jag är så glad att jag inte behövde välja bort Devin bara för det. Att han fick och kunde följa med betydde otroligt mycket, mer än vad jag trodde att det gjorde.

Nu ska jag leka med min lilla älskling medan Mange ännu sover, kanske ska vi fixa lite frukost?

idag är en bra dag, och jag uppskattar..

En unge med feber och en morsa som är trött som stryk = tidig kväll

En glass efter hårt arbete slår aldrig fel

Devve skruvar med diskmaskinen

Natten blev inte som den var tänkt, med en ledsen Dev och andra saker. Morgonen startade kvart över fem. Jag och Devin körde gudfar Robin till sjukhuset som skulle opereras idag. Sen är det en lång dag i skolan som sen visade sig helt jävla onödigt. Tiden som kastades bort kunde jag ha varit med Devin så jag var inte alls glad när jag gasade från parkeringen. Efter att jag hämtat Dev åkte vi hem till Mange som skulle laga min hörlura, sen blev jag och Dev kvar på middag med Mange och Martin. Dev är så lycklig när han är med människor som tycker om honom, jag kan verkligen se hur han skiner.

Nu när mörkret ligget tätt inpå, och sömnen är dålig sen några nätter tillbaka, men eftersom att det blev alldeles för litet denna natt så puttades jag nu över kanten. Känslor som jag försöker hålla gömda kommer lätt fram till ytan när jag är för trött för att hålla dom under kontroll. Tankar som jag inte får tänkta kommer som käftsmällar så fort jag stänger ögonen. Jag försöker sysselsätta mig men tröttheten tar över.

Ett minne som jag aldrig vill vara nära är den dagen jag såg hans kropp för andra gången. Jag har tidigare i bloggen enbart skrivit om den första gången.

Första gången jag fick se Samuels kropp var bara någon dag efter hans död, han såg fridfull ut. Nästa gång var några dagar senare när hans syster hade kommit hit. Jag har rätt dåliga minnen från hennes ”besök”. Jag vet att hans syster stannade hos mig över en natt. Jag vet att hon lagade maten för jag kunde plötsligt inte göra något utan Samuel. Men något som är så klart som en spegelbild i mitt minne är just andra gången jag fick se Samuels kropp.

Vi träffades utanför, personer från hans familj var där. Jag minns att jag längtade efter honom, jag visste att det var absolut sista gången jag fick se min älskade. Första gången fick jag inte se eller röra hans händer som låg under täcket då obduktionen ej var gjord ännu. Jag längtade så efter Samuels händer, jag ville hålla hans hand en sista gång, se dom och lägga varje detalj på minnet så att jag aldrig igen skulle glömma bort dom. Jag ville suga in allt som hade med hans yttre att göra. Det här var min sista chans.

Jag öppnar dörren till det vita rummet med stolar längs sidorna. I mitten av rummet står en bår och på den ligger min älskade, hans händer är framme. Jag låter min blick falla på hans händer, dessa underbara händer som hållit mig trygg, som tog min hand och drog mig bakom honom när han var orolig. Hans händer som har rört min kropp på ett sätt som ingen annan man någonsin gjort. När blicken stannade på händerna så rycker jag till och vände fort bort blicken mot hans ansikte, men hela min kropp skakade till igen och jag vände mig snabbt bort från hans kropp. Hans händer såg inte ut som hans händer, dom var förstörda och jag ville aldrig ha den bilder på min näthinna, när jag lät blicken vändas mot hans ansikte, så såg jag också att inte det heller såg lika fint ut som det gjorde några dagar innan. Jag stod vid hans sida, jag la min hand på hans bröst men tittade aldrig mer på honom igen.

Jag höll handen stilla, det enda som rörde sig var min bröstkorg  och egna andetag, jag kunde känna kylan från hans kropp genom skjortan, jag viskade tyst till min älskade medan tårarna rullade längs min kind. Jag visste att jag aldrig kunde säga allt men jag försökte förklara hur mycket jag älskar honom, hur jag så önskade att han nu hade funnit frid, jag bad om förlåtelse. Jag bad honom prata med mig, jag bad honom vänta på mig.

Jag minns min hand mot ditt kalla och stilla bröst.
Jag minns förskräckelsen när jag såg dina händer