Nu är det inte och leka med, kl 09.26 för exakt 25 år sedan tog jag mina första andetag, min resa började till min farfars (saknar dig alltid farfar) lovord om att jag såg ut som en docka på min underbara ö Gotland. Mina första veckor spenderade jag i en skena (von rosenskena) som skulle få rätt på min höft då jag föddes med höftledsluxation. Mina första år i livet spenderades i exotiska länder där poolens blåa vatten än idag får mig att minnas den tiden. Tillbaka i Sverige flyttade vi till det gula radhuset, jag åt där välling i flaska tills jag var sju och hittade min första bästis Carro med vackert blont hår. Skolan började och jag träffade två flickor, Liza och Elin som jag kom då väldigt nära. Men ni vet vad dom säger, tre tjejer funkar aldrig. Pojkarna kom till mig från första klass. Peter var min första och vi gjorde slut över grodyngel. Jag, Lisa och Elin var också kära i killarna i trean, Snygg-Martin och Lill-Tommy. Jag ville att dom äldre killarna skulle tycka att jag var tuff. Därefter kom John och pussade mig så att mina kinder blev röda av genans, han var lång, vacker och han lånade ut sin guldjacka till mig. Mellanstadiet var över och så var det även för John och Sara. Det var då fyra tjejer och fyra killar hade Disco hos varandra varje helg. Jag hade svart tröja med vinrött glitterhjärta, vinröd kjol och svarta knästrumpor. Jag var med Niclas, Liza var med Rasmus, Elin var med Kenneth och Carro var med Jonas. Femte klass började och jag mötte min första riktiga killkompis Martin. Den första killen som jag hånglade med träffade jag också detta år, vi låg i min säng och jag blev jätterädd när jag kände hans tunga i min mun och hans travande händer på min kropp, jag ringde nästa dag och gjorde slut omgående. Högstadiet började och jag valde en skola längre bort, men innan året var slut hade mycket hänt och jag valde att följa efter mina gamla klasskompisar. Där tog livet fart och klassen var hmm hur skall jag uttrycka det, ja den hade karaktär. Tjejerna bråkade med varandra, killarna var elaka, men tjejerna var också underbara (Jenny, Elin, Jerrica, Nihad, Anna, Sasha, Jazz, Emmelie. Rabia mf) och killarna (Matte, Claes, Tony, Peter, Api, Toni mf) var både roliga och häftiga och inte visste jag då att jag satt i samma klassrum som den kille jag skulle träffa flera år senare och vara tillsammans med i fem år. Men högstadiet rullade på, jag träffade en Marcus som jag var kär i ett tag innan jag spenderade en helg på en ö med skolan och fick upp ögonen för en annan kille som det aldrig blev något med (dock har jag honom på fb idag haha). Sedan kom en tjejkompis Annelie hem med hennes nya pojkvän, han var äldre och kom från andra sidan stan. Vi var ett helt tjejgäng som hängde med varandra då. Jag, Malin, Tessan, Johanna, Maria, Nina, Annelie, Angelica och sedan var det några fler tjejer som var med ibland. Det var med dessa jag hade min första fylla, vi var så fria på den tiden och tåget som tog oss till norr om stan fick oss att växa. Jag träffade först Annelies killes bror Darwin, men det var inte riktigt rätt. Senare träffar jag deras kompis och Jimmie är den killen som jag spenderar 2½ år med, han var fyra år äldre och jag var så kär. Det var den killen som fick uppleva Sara från fjortis till yngre vuxen. Jag bodde hos honom nästan på heltid och jag minns hur jag spenderade större delen av mitt liv på dessa pendeltåg som skulle ta mig till skolan och hem till honom igen. Jag slutade nian med bra betyg och jag hade vit mascara på mig på skolavslutningen. Jag börjar på ett gymnasium inne i stan med flera av tjejerna från det sista gänget jag nämnde. Det är nu 11 september (USA) sker och jag minns hur vi fick sätta oss ner i sofforna hela skolan (vi var en liten gymnasieskola, jag gick IT kommunikation och ledarskap) Jag och Jimmie gör också slut, min första riktiga pojkvän som älskade mig massor och som alltid ställde, jag lämnade en familj när jag lämnade honom men känslorna var helt enkelt borta. Senare träffar jag Tony på vår klassfest för gamla klassen, vi delar på en vodka och sen går det fem år, fem år med glädje och sorg, efter vi bröt var jag förstörd en längre tid då vi inte bröt på något bra sätt, eller han bröt inte på ett bra sätt men idag är jag väldigt glad att det blev som det blev, jag var fast i något jag trodde var rätt. Jag är så glad att han inte kom tillbaka. Vi är vänner idag, ja eller bakanta och jag ger all min lycka till honom och hans tjej. Jag är glad att jag fick ett annat liv än det jag hade kunnat haft om jag var kvar med honom. Jag bytte också gymnasium under denna tid och gick barn och fritid istället, jag och John började i samma klass. Jag hängde också mycket med Johan, Timmy, Mauri, Nano, Steven, Martin. Det var tiden när det var jag och grabbarna. Vi hade fester i radhuset när mamma och pappa åkte bort. John klättrade in genom fönstret och så var festen igång. Jag bodde också ute i skogen med Tony och hans mamma. Men efter gymnasiet började jag jobba och det är då jag och Tony faller sönder. När jag träffar Cleas så kommer jag över Tony och jag det är som om jag ser för första gången på 5 år. Jag och Claes dejtar ett tag innan vi gå skillda vägar men jag njuter av den nya luften jag andas. Jag och Sandra lever livet, jag klipper av håret och vi festar på Medusa. Jag och Linda hänger vid videobutiken och pratar i timmar. Sen träffar jag honom, min älskade och mitt liv hittar mening, jag älskar för första gången i mitt liv på riktigt och jag har aldrig förut känt mig så älskad av en kille. Det var min Samuel och ni som har läst bloggen vet exakt vad som hände efter det och fram till den dagen som nu är kommen. Min 25 års dag. Många människor i mitt liv har satt spår i mitt sätt att vara och tänka. Killarnas behandlingar har bränt sig fast mest och jag kan idag se ett sådant tydligt mönster, ett mönster som antagligen inte så många av er förstår, men jag vet och min psykolog vet och det var alltså ingen slump att jag och Samuel föll för varandra. Men det som ger mig hopp att se tillbaka dessa 25 år det är att trots misslyckade förhållande, trots vänskaper som försvunnit så står jag här, jag har mitt barn sovandes i rummet bredvid och jag har en familj som gör allt för mig och vänner som sprider skatt och kärlek. Jag har förlorat, ja det har jag men jag har funnit också. jag har funnit så otroligt massa människor, jag började ju plugga igen förra året och mötte då mina underbara Nicole, Cissi och Mia. Så vem vet vad som kan hända på dom här 25 åren som kommer härnäst och hur allt kan utvecklas. Då har ju min guddotter Nelly nyss fyllt 25 år och kanske har jag fixat något riktigt speciellt till henne, en fest, present eller resa. Min son Devin är 27 år och är i precis den åldern hans pappa var när han dog, jag vågar knappt tänka tanken men kanske har han flyttat hemifrån då. Linda bor i USA (jag hatar det) och jag tvingar hem henne en gång i månaden och eftersom hon har pengar så är det en baggis för henne, hennes son stannar dock lite längre på somrarna för att träffa kusiner och mormor Renate men det gör inget för då får Linda och hennes äldre man lite egen tid. Jill och John pustar ut efter tonårstiden med Nelly men småbröderna har ännu ett tag kvar innan dom lämnar hemmet. John ser fortfarande på Jill på exakt samma sätt som han gör idag. Robin har klättrat i karriären, inte för att han har kämpat blodigt på sina bara knän utan bara för att han är just Robin, Robin som har mer tur än någon jag känner och ett sånt jäkla flyt. Robin har en fru som är en tjej ingen av oss hade kunnat gissa. Hon är den vi aldrig trodde att det skulle bli och Robin fick kämpa för att få henne. Robin är också världens bästa pappa och Devin ser Robins barn som sina syskon. Robin brukar berätta om Samuel varje årsdag, han ger min son sin pappas kärlek genom honom. Mamma och pappa (mormor och morfar) bor kvar i huset, Devin åker ofta dit och deras relation är något jag beundrar. Så nära och så mycket kärlek, han har växt upp med sin morfar som har suttit i timmar med honom och skolböcker, han har varit ute i skogen och tältat och kört honom till träningar. Mormor och Devin har en speciell relation och han är fortfarande hennes skatt, han kan prata med henne. Morbror Daniel som absolut inte hade någon brådska med livet fick en jäkla fart en dag, pluggade klart och gjorde allt det han är kapabel till, vi andra stod och gapa medan han gick längre än någon av oss, han är nu och kommer även att vara då helt fantastisk min kära bror, han har ett hjärta av guld och vill alla väl, han bär på mer inom sig än vad många andra tror. Sandras dotter fyller snart 25 men hon har också två små sladdisar som precis börjat högstadiet så hon och Robin har fullt upp hemma. Hon färgar ännu håret blont på sommarana och svart på vintern, hon är alltid speciell för mig och ger mig en känsla av att komma hem. Jessica och Caroline väntar ännu ett barnbarn, det är Dexter som skall bli pappa för första gången och Wilton har en sedan 2 år tillbaka. Jessica fick som hon ville, det blev inga fler barn men Caroline klagade inte då hon fick villan med stora gräsmattan istället. Vi grillar där på altanen på somrarna och våra vinkvällar lever vidare även i denna ålder, dom har alltid ställt upp för mig och jag förundras alltid över hur det känns som om jag får komma bort från allt när jag är med dom.

Men jag då? Om 25 år? Nää inte fan tänker jaq bli 50 utan jag är 23 resten av livet istället :P

vilar fötterna bara en liten liten stund innan man kör loss på golvet igen

Mauri ser ut att prata om något, vilket är strikt förbjudet på dansgolvet, JUST DANCE!!

Danspartner nr 1 - *skriker i örat* haha No talking, just dancing!!

Danspartner nr 2

Danspartner nr 3

Jag kan börja med att säga att jag fortfarande har ont i fötterna och nu är det kväll, jag dansade från klockan 23 till stängning, rökte bara en cigg den kvällen för resten av tiden skakade jag rumpa!!

Jag vill verkligen tack alla för en underbar kväll, kunder inte ha blivit bättre och jag kanske till och med nu kan erkänna ibland att jag är 25 år, men bara ibland, eller okej kanske någon gång. För annars är jag ju 23, högst 24 i iaf några år till. På tidsdag är det den stora dagen på riktigt men eftersom att det fortfarandes byggs om här hemma blir det nog ingen tårta, inte här iaf. Men nu skall jag gå och sova, är helt slut då det inte blev mer än 3 timmar inatt. Imorgon börjar jag skolan igen och Devin på dagis. Semestern är alltså helt slut nu, jag har absolut inte insett detta utan lever i någon slags förnekelse så det ska bli väldigt intressant och se hur jag känner imorgon.

Jag klickade nyss på en youtube-länk och hamnade här haha :P

Nu va ni bra roliga va där borta på youtubekontoret!?

Nicole gav mig idag en gåva, en tidig födelsedagspresent som betyder mer än alla saker som pengar kan köpa, hon gav mig kärlek och hon gav mig en otrolig värme som fick hela min själ att känna hopp, hopp som jag inte känt på länge. Jag har sagt det många gånger här men jag säger det igen. DET ÄR DOM SMÅ SAKERNA SOM BETYDER NÅGOT. Nicole fick mig att se mitt eget värde och hon fick mig att känna stolthet som jag så sällan nuförtiden unnar mig. Jag är värd något och jag är någon mina vänner och familj bör värna om.

Nicole har däremot en egenskap som jag absolut inte besitter, en egenskap där hon vågar sig ut i världen. Hon skall inte som så många andra unga tjejer ut och festa på någon partyö, missförstå mig inte nu: Nicole är inte någon tråkig tjej, tro mig för jag har festat med henne. Däremot tror jag att hon har en äldre själ än många andra (precis som jag) och jag tror att hon förstår mer än dom i hennes närhet som är flera generationer över oss. Nicole skall ta en otrolig resa över land och hav där hon kommer att göra skillnad. Hon kommer att ta hand om barn som inte har någon, hon kommer att leva i en helt annan kultur för att hjälpa andra människor. Nicole kommer göra sånt vi andra alltid tänker att man bör göra om man hade tid, pengar och ork. Skillnaden är att Nicole har mod och Nicole tar steget längre än fantasin och jag är otroligt stolt över att känna en sådan människa som gör mer än oss andra.

Nu vill jag att ni läser hennes ord till mig och jag vill att istället för att endast bli berörda, skriv något till en person som finns i er närhet, ett litet sms eller kanske ett brev. Ord är otroligt kraftfulla och jag förundras över hur något så litet, några ord kan ha en sådan otroligt läkande effekt. Det är dom små sakerna, glöm aldrig det!

Nicole DU är en inspiration och även om jag kommer att vara ett fullständigt vrak av oro när du åker så är jag så otroligt imponerad, båda för den resa du nu kommer att göra, men även för den resan du har nu. Som sagt, vi har alla våra helveten och jag kan bara hoppas att både jag och Nicole en dag kommer att komma fram på andra sidan.

Dessa ord fick en hedersplats bredvid min älskade, det är här jag får min kraft

Tack Nicole... för mer än ord kan förklara

Så mycket har hänt sedan den kvällen vi satt i gläntan, så mycket har hänt sedan kyssen i regnet. Det är en kraftig känsla som både kan slå omkull mig och lyfta mig. Jag andas, jag lever och jag försöker dagligen skapa ett liv för mitt barn, men jag andas trots att du inte finns längre, jag lever trots att du är död och jag försöker fortfarande dagligen skapa ett liv där saknaden utav dig inte är som en eld som bränner upp mig inifrån.

Jag har kollat på den flera gånger idag, han är så otroligt jävla grym, han charmade alla tjejer som var där och speciellt Jessica. Killen lyfter upp henne, binder fast henne, Linda och Jill slickar på honom och när han närmade sig mig och rörde vid min höft kunde jag nästan höra hur mina knäskålar hackade.

Det här kommer inte kunna toppas!!

Ändra från 320p till 720p HD

Alla flickor på festen är våta efter den manliga strippan som Jessica fick i födelsedagspresent (film  kommer imorgon)

Jag håller ju på att göra om här hemma lite, en ny soffa (skinn och svart), bord (skinn och svart) och matta (vit,grå, svart och silver) blev det idag. Så jävla hett och sexy. Golven blir mörka nästan svarta och väggarna blir vita.

Linda var med som smakråd och lektant till hennes hjärta. Sedan blev det middag hos Devves mormor och morfar och sist blev det film och kvällsprat med David som kom förbi

Eftersom att vi inte har något golv här hemma så kommer vi att ha kalaset för Devve lite senare

Tack till alla er som hört av er idag och gratulerat min älskling, det värmer när jag ser hur många som finns här för honom

Grattis mitt hjärta på din födelsedag

Jag älskar dig mest på hela jorden

Jag älskar dig Devin Samuel Axel

Läs HÄR om dagen han kom, för exakt 2 år sedan.. på minuten

Första natten i nya sängen som har varit i förrådet sen den kom, nu är det bara nya väggar och lite hyllor som skall fixas. Jag har sedan Dev var på Gotland sovit i soffan så han har haft ett eget rum i några veckor nu, så det ska bli skönt att sova i en säng för första gången på länge.

Sängen är grym och Nemo lakanen är så söta

Vi har också varit och lämnat blommor på minneslunden till pappa Samuel

jag trodde aldrig att han skulle ens doppa fötterna, men jag satte mig på bassängkanten och tog honom i mitt knä, jag böjde mig framåt så att hans fötter snuddade vattenytan och inväntade det välbekanta och hjärtskärande skriket som säger:

"HJÄÄÄÄLP MIG, MIN MORSA HÅLLER PÅ ATT DRÄNKA MIG!!!"

Men det kom aldrig, istället hoppar han bekymmerslöst ner i poolen som om han har gjort det varje dag hela sommaren, jag satt kvar på kanten och bara gapade :O

Eftersom att min son är som han är (väldigt lik sin pappa fick jag veta) han har under hela sin uppväxt plötsligt bara gjort allt, när han skulle lära sig sitta så tränade han aldrig på det, utan en dag satt han plötsligt. När han skulle lära sig att ställa sig upp så prövade han aldrig flera gånger tills han lyckades, utan det var som om han satt och väntade till han var redo och sedan så gjorde han det bara. Hans pappa var tydligen också så när han var liten. Samuel adopterades från Colombia när han var 4 år, och han sa inte ett ord förrän han var redo, och då pratade han plötsligt flytande svenska och innan dess förblev han tyst. Men vad jag ville komma till var att jag var ju inte alls beredd på att min unge plötsligt skulle bestämma sig för att han älskade att bada, så han hade ju bara blöja på sig, och en t-shirt. Denna t-shirt blev snabbt blöt.

och då åkte den av

Men mammahjärtat klarade inte så länge innan hon fick dåligt samvete över uv-strålarna som rörde hans ljusa mage som varit skyddad under en tröja under hela sommaren, och blöjan som var helt fylld med vatten och vägde flera kilo när han ställde sig på kanten, så det vara bara att springa med ilfart till affären och inhandla "top of the line" till mitt lilla badhjärta :love:

Se vad djupt det är här, han brydde sig inte alls och hade så jäkla roligt

Efter ett tag började Devve bli blå om läpparna och jag frågade snällt om vi skulle gå upp och värma oss men det blev ett glatt men bestämt nej. Det slutade med att jag drog upp honom och att han började gråta, dock så gick det inte att gråta speciellt bra då hans tänder hackade så väldans, så jag tror nog att han egentligen var rätt nöjd när han fick en varm och skön handduk om sig

beställde nyss denna bok, hoppas den kan hjälpa något

Provides advice and support for younger widows and widowers on coping with the social and psychological problems of the loss of a spouse

Många av de bloggar jag följer handlar just om sorgen av att förlora någon väldigt nära. Flera bloggar som jag läser handlar om mammor som skriver om sina änglabarn, dom ger mig så otroligt mycket, dom ger mig perspektiv. Det får mig att se min son extra mycket när jag läser, han är frisk, inget änglabarn och det får mig att uppleva och känna det jag ännu har kvar istället för det jag redan förlorat. Kanske kan jag också ge detta perspektiv till en annan människa, som lever i ett eget helvete men som genom mina ord kan uppskatta den man som fortfarande lever vid hennes sida och hur svår morgondagen än må vara så vaknar dom upp tillsammans, för han lever. Hon kan kanske genom mina ord om min älskade uppskatta och se vad som finns framför henne. Men det jag skulle skriva om handlade egentligen om ålder som jag läste om i en av dessa bloggar. Jag läser om hur barnets ålder står stilla och att hennes andra barn börjar växa förbi. jag drogs snabbt tillbaka i tankarna, till min Samuel och hur många år han var när han dog. Samuel blev bara 27 år gammal, i skrivande stund skulle han ha varit 29 och i januari nästa år skulle vi ha firat hans 30 års dag. Men Samuel kommer aldrig att få skåla i Moet på sin 30 årsdag och han kommer aldrig i mina tankar vara äldre än 27 år. Hans utseende kommer aldrig att föråldras, jag däremot åldras varje dag. Jag har förändrats både i utseende och i ålder sedan han sist såg mig. Jag hade inte lugg när han dog och jag var 2 år yngre än jag var idag. Om 25 år är jag 50 år och jag kommer fortfarande då minnas min älskade som en ung 27 åring. Jag kommer att se tillbaka på våra fotografier och kanske inte känna igen mig själv längre. Dagarna som går tar mig längre och längre ifrån dig min älskade och jag kommer en dag inte kunna se mitt utseende bredvid ditt, jag kommer en dag att se ut som någon som skulle kunna vara din mamma. Din ålder kommer alltid att vara 27 och dagen då din son stå framför mig och kanske spegla ditt utseende kommer också att komma, och jag undrar hur det kommer att kännas, idag ger det mig så mycket lycka, varje gång jag ser en speciell min hos vår son som jag minns att även du gjorde, då ler jag för då känns det som om du är en del av oss, att du på något vis finns inom din son. Om 25 år är jag 50, om 25 år är Devin 27 år och 25 år har jag levt utan dig i 27 år. Det är svårt att tänka så långt fram, jag är rädd för framtiden, jag vågar inte ens önska mig en god framtid, jag lever bara i nuet för jag vet inte om vi finns i livet om 25 år, och jag vågar inte ens hoppas

Jag vet inte vart jag ville komma med detta men jag har aldrig tänkt på just Samuel ålder förut och hur han aldrig kommer att bli äldre. Jag är rädd för att jag om 25 år fortfarande är olycklig och ännu lever kvar i det liv vi hade tillsammans, att jag låter mitt liv endast bestå av Devin och hans välmående, att jag då som nu kan känna att det inte spelar någon roll om jag mår dåligt, det är inget att bry sig om, det är så mitt liv ser ut och det kommer inte förändras, så länge Devin lever och skrattar så skall jag fortsätta, oavsett om det är mörkt eller ljust. Det är något väldigt tragiskt med min likgiltighet även om den ibland skyms undan av goda skratt med vänner och familj så vet jag alltid att den ligger och vilar intill mig och kommer fram om nätterna när jag låter ögonlocken falla. Det är ett skydd, det måste det vara. Jag har ingen kraft i min kropp att förlora igen, jag har ingen kraft i min kropp att bli övergiven. Om jag håller mig borta från det goda, så riskerar jag inte att känna den kraft av smärta som förlust skadar mig med. Mitt skydd byggs hårdare och starkare för varje dag och jag längtar tills den dagen då den är en del av mig, när jag inte längre minns hur det var att önska och hoppas.

Min älskade, jag skriver att jag inte önskar något för mitt eget liv, men jag önskar så otroligt mycket för vår son. Men jag önskar också väldigt mycket för dig, att du finns någonstans på något plan och att du mår bra…

Det är allt jag önskar, att mina killar mår bra

Jag älskar er båda mer än livet :love:


Samuel som liten

 

So far away from where you are
I’m standing underneath the stars
And I wish you were here

I miss the years that were erased
I miss the way the sunshine would light up your face
I miss all the little things
I never thought that they’d mean everything to me
Yeah I miss you
And I wish you were here

Ja jag var ju tvungen att köpa den, skit söt! Jag har också världens nackspärr efter i lördags så nu ligger jag i soffan med en krage runt nacken och myser i min fina svarta dress medan Dev sover, jag lyssnar på regnet också.