He tried calling the number I gave him
The tide covered him up
I can't save him

Heaven open
He's half way to hell and back
The clouds darkness came right before him
The world threw him some curses and warnings
Heaven open he's half way to hell

Now that you sleep
You won't come back to me
Come back, come back
You left us all alone
Secrets, you kept them
Now you're laying in the stone
Now you'll never come home

Your pain
It carried your mind somewhere else
And the day nobody came to your help
Now I'm sorry the angels weren't there

Now that you sleep
You won't come back to me
Come back, come back
You left us all alone
Secrets, you kept them
Now you're laying in the stone
Now you'll never come home

You were young, shun like the sun
We will never forget you
You pass on
It was so long

Come back, come back
You've left us here alone
Secrets, you've kept them
Now you're laying in the stone
Come back, come back
You left us all alone
Secrets, you kept them
Now you're laying in the stone
Come back, come back
You left us all alone
Secrets, you kept them
Now you're laying in the stone
And you'll never come home

Jag och Lille ligger i soffan och lyssnar på Lullaby medan jag berättar historier om pappa Samuel

sömnen fungerar inte som den ska för någon utav oss, allt känns så mycket mer när man hela tiden går på reserver. Jag pussar min son på hans fjuniga huvud och säger att jag älskar honom, och att det en dag faktiskt kommer att bli bättre, en dag kommer din mamma att må bättre och allt vi kan göra är att vänta, tiden som går är läkande säger dom, men jag vet också att det finns skador som aldrig läker. Jag ser ner i min sons bruna ögon, lika bruna som pappas och mammas. Jag ser in i dom och tackar för att han inte förstår hur mycket han redan går igenom, han förstår inte att han är faderslös. Jag fortsätter berätta historier för Lille om en underbar människa vid namn Samuel. Jag vill att han skall lära känna honom genom mig, jag vill att hans minnen skall vara fina och jag vill att min älskade skall vara en del av oss.

Imorgon kommer David och då blir jag trygg, det var länge sen nu.

Jag lägger min Lille i hans säng och lovar att det en dag blir bättre. En vän sa en gång till mig: Lova aldrig något du inte kan råda över, men jag måste lova, jag måste ha något som driver mig, och jag sviker ALDRIG mina löften.

Jag lovar att älska dig Samuel, i all evighet

Bebisspråket översatt:

OMFG!!! aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah
Taket åt precis upp min maaaaamma, hjääääääälp
Taket är EEEEVIL
Vad har du gjort med min mamma??

mamma du är tillbaka, gå aldrig nära takmonstret igen, då kommer han äta upp dig!

nu sitter han med mig i soffan med tomm blick och bearbetar sitt  förfärliga trauma

Heta rocksvarta naglar och vackersöta vita tånaglar

Sömnproblemen som har funnits vid min sida sedan dagen du dog är tillbaka sen en tid, veckorna efter skolstarten var som ett himmelrike jämfört med det här (men oj va jag njöt och uppskattade varje gång jag somnade lätt) natten är ett fängelse som håller mig fången tills jag äntligen efter många timmars kamp lyckas ta mig fri och somna. Tystnaden och mörkret när jag ligger timme efter timme i sängen är olidlig och framkallar sådan ångest som framträder som ett tungt tryck mot mitt bröst och hals med alla mörka tankar. Ångesten skapar rädsla och förtvivlelse, jag vill skrika och slita loss ångesten från min kropp, paniken ökar och min kropp skakar men hur mycket jag än sliter så kan jag aldrig röra ångesten.  Den är en gestalt som alltid står mig närmast. Tankarna är mörka och jag längtar tills morgonen när allt känns längre bort, min frihet är inte långt bort nu och jag vill fastställ att jag aldrig kommer sluta kämpa för min frihet! Natten är min fiende men jag kommer aldrig att bli besegrad. Jag kommer stå fri en dag!

nu säger jag nattinatti... HÖR DU DET! DET ÄR NOG NU!



(min blogg är min terapi)

Friii som en fågel!!!

Jag är klar med hemtentan och nu är det lugnt ett litet tag framöver.
På torsdag kommer David hit och just nu känns livet riktigt bra,
har bara en sak att säga...

YEAH MF!! sara style

Idag är det kärlekens dag, jag har fått så mycket fina ord från folk i min närhet, vi får aldrig glömma att det är dom små sakerna som betyder något, det är dom små sakerna som vi i slutendan minns. Jag fick lära mig den hårda vägen att se dessa små ting, innan gick dom mig förbi så som sommarvinden smekte min kind.

Men idag är mina fina minnen med Samuel värda mer än något annat, hans sms och bilder, han t-shirt och parfym, hans ord och röst som spelas som musik i mitt huvud och hjärta, minnet av hans armar omkring mig. Det är dom små sakerna

"Jag älskar dig gumman, jag älskar dig verkligen"

Jag vill ställa er en fråga, först till mina nära, om jag dog inatt… skulle du ångra något? Har du sagt allt till mig? Vet jag hur mycket du bryr dig om mig? Tar du vara på dom små sakerna?

Till er andra, om någon nära er dog inatt, skulle ni ångra något? Se till att leva med kärleken som främsta verktyg, lev ett liv och där ni inte ser förbi dom små tingen, för som jag har lärt mig, så är det dom som gör livet värt att leva.

I din famn var jag trygg, det minns jag och jag skulle göra vad som helst för att få vara där igen
om bara för en sekund...

Jag och lille har flängt runt i butiker idag för att hitta varma kläder (igen). Känns precis som att jag har köpt höstkläder men ja då var det dags igen, att det sedan var utplockat nästan överallt gjorde ju inte saker lättare. En försäljare påpekade hur sen jag var, att vanligtvis måste man vara ute i augusti då dem får in sin vinteroveraller.

njaaa jag och Dev funkar inte så, det där med framförhållning är inte riktigt vår grej.

därför skall jag plugga konstant hela helgen med hemtentan som skall lämnas in på måndag.
Dev har varit sjuk så mycket vilket har påverkat att jag inte har kunnat sitta dom dagarna då jag inte haft några föreläsningar.
Men jag skall göra mitt bästa och blir jag underkänd så är det väl bara att göra om igen.

Annars så går allt annat bra, jag längtar tills tentan är över så att jag kan umgås med gänget, vill även ut och öla lite med tjejer från klassen. Samuel är alltid med mig, idag på väg hem från skolan så lyssnade jag på 107,5 och det kom på en låt som Samuel dansade galet till. Jag kunde se det framför mig lika klart som om han dansade på instrumentbrädan. Hans glädje när han åkte på kryssningar och festade med sina kompisar minns jag väl, en gång åkte han med Robin och kim, historierna från den gången är helt galna, sedan åkte Samuel också med sina vänner Karoline och Linda. Han älskade att dansa och han älskade att ha kul med sin kompisar.
hans glädje minns jag, hans dans minns jag, men minnen är allt jag har...

Samuel på kryssning 06

Igår blev det häng i centrum med Mange och även Adam, Martin och Mårten lite snabbt
Det bästa Devin vet att göra i Centrum förutom att bli jagad av Mange bland gångarna så är det att gå in på Gina och köra galet till musiken som dunkar i högtalarna.

Devin pillar på pappa Samuels bästa leksak: en pappershedder, enligt Samuel var detta en absdolut nödvändighet att ha här hemma och han älskade att shredda viktiga papper som aldrig någon skulle kunna återställa.
Jag shreddar lite ibland och jag vet att Samuels nöjt tänker från himlen
"titta gumman, jag sa ju att den var bra att ha"

jag fick tillbaka min sömn när jag började skolan, men nu är den borta igen sen ca två veckor tillbaka
sonen blir lidande och självklart pluggandet.

skärpning nu!! sov FFS!!

Pappa är alltid på resande fot så jag tackar för dagens teknik! Då man kan ringa och säga grattis, skicka ett mail och till och med göra ett blogginlägg
Grattis min fina far

Andlig happening och storseans med Benny Rosenqvist och Erika Andersson
I'm going =)

Benny har en unik gåva.
Han kanaliserar budskapen om dåtiden och framtiden,
samt lämnar budskap från änglar och de som gått över från andra sidan.
Han har tagit på sig en uppgift att hjälpa människor att få tillbaka
tron på livet och hitta tillbaks till livsvägen när det känns som svårast

Idag är det en bra dag och det var på tiden, jag har varit ledsen och förbannad länge nu känns det som och nu verkar det lätta, jag kan inte påverka saker omkring mig, det enda jag kan påverka är mig själv, ikväll vill jag påverka min tankegång. Jag vill tvinga mig själv och se det ljusa och inte det mörka. Jag tar till vara på Angelicas vänlighet, Devins mammighet, Sandras kärlek, Lindas lojalitet, Robins devinhet, Cissis galenhet, mammas mormorhet, alla mina vänners underbarhet, jag uppskattar er.

Ni läsare som följer mig och läser mina ord, tar in och dom med omtanke kanske får ett nytt perspektiv på livet. Jag uppskattar er!

En dag har vi bara minnen kvar, ta vara på era nära, ta vara på dom som alltid finns vid er sida och ställer upp!

Idag åkte jag iväg till psykologen men det visade sig att jag hade tagit fel på dag så jag och Devin åkte till centrum och åt lunch med Mange och Freddan och sen blev vi kvar där i tre timmar, en diskussion som kom upp var om relationer och status på FB;

”vågar man visa på facebook att man har ett förhållande, då är det på riktigt”

Ett mail från FB från när jag och Samuel blev tillsammans, haha vi var på riktigt

Subject: Samuel Aronsson said you two are in a relationship...

Samuel says that you two are in a relationship on Facebook. We need you to confirm that you are, in fact, in a relationship with Samuel.

To confirm this relationship request, follow the link below:

Vår Låt

Åh då var det VAB igen då. Igår kväll när jag la honom i sängen tyckte jag att han kändes lite varm men intalade mig snabbt att han bara hade varit väldigt aktiv och var helt enkelt lite svettig, men på morgonen när vi närmade oss skötbordet och jag kände hans lilla huvud mot min hals, som faktiskt har sen jag fått barn blivit den mest exakta febertermometern, inte en enda gång har jag haft fel även om det bara skiljer sig någon grad och precis som jag kände igår så var det feber.

När skall jag hinna plugga min lilla vän?

Klicka här för att öppna inlägget

Jag skrev det här i en av Samuels minnesgrupper


Min älskling, det har nu gått 4 dagar, förstår inte hur jag ska orka, allt här hemma påminner om dig och jag väntar hela tiden på att du skall ringa eller komma in genom dörren. jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare, jag vill bara att du kommer hem igen älskling. min bejb. Du var mitt allt och nu har jag inget kvar. din sida av sängen luktar fortfarande som dig, vill inte att lukten försvinner, jag är så rädd att jag glömmer bort något om dig, jag är så rädd att jag aldrig mer kommer att vara glad, ingen fick mig att skratta som du.
I got to squeeze, like a pharmareeze haha kommer du ihåg?
"jag älskar dig gumman, jag älskar dig verkligen" så brukade du säga till mig, nu får jag aldrig höra det igen och det gör så ont, men jag älskar dig bejb, jag älskar dig verkligen och jag saknar dig så så mycket. jag hoppas du har det bra där du är och att du vakar över mig och bebis, och resten av din familj och nära vänner. Jag tänker på dig hela tiden.

Igår var vi på leklandet i Sickla med Angelica och hennes lilla kusin, Devin älskade bollhavet men precis som förra gången så var han lite rädd för allt nytt.

Efter en tripp in till leksaksaffären där lille fick en gosedjurskisse så tog han sig en tur i den rosa raggarbilen. Sen åkte vi hem till Devins gudmor Renate och åt middag med hela gänget: John, Robin, Jill och Linda.

Devin har en period nu, där han är väldigt mammig, han vill vara med hela tiden och blir förstörd annars, han gråter inte längre när han vill ha uppmärksamhet, han skriker  högt och är arg, och lika så när han vaknar. Tror säkert att det är förändringar i hans liv som påverkar, att han började dagis och att MP inte träffa honom lika mycket längre, han tyr sig mycket till John, vet inte om det är en reaktion på förändringen och att han letar trygghet.

Idag mår vi väldigt bra iaf, natten var lugnt och morgonen är full av lek, dans, mys och massa skratt.

kolla vid ca 1:20

Jag och Samuel hade våra egna mackor, varje helg gjorde vi toast i stekpannan med stekt ägg och smält ost emellan, han kallade dom för sara-mackorna

”gumman idag är det din tur att göra sara-mackorna”

I början så gjorde jag alltid dom åt honom men på slutet så lärde han sig också, så då hade vi varannan helg. Jag har inte en enda gång gjort dom åt sen han dog, det var ju vår grej så det tar emot, jag tänker på hur vi satt i sängen och åt en söndagsmorgon, kollade på tv och hade datorn i sängen.  Söndagar är en sån dag då det känns lite extra, ensamheten är påtaglig på ett annat sätt. Jag tänker mycket idag på min älskling vilket gör pluggandet lite svårare då tankarna lätt sticker iväg till något glatt eller sorgset minne.  Men ett minne som kom upp idag var alltså våra frukostmackor som vi åt, hur glad han blev när jag serverade honom på sängen och hur underbart det var när han kom in med ett glas kall o’boy till mig som var perfekt tillblandat då han visste precis hur jag ville ha det och två varma mackor. Jag minns hur han ibland satte på sig förklädet och var naken under när han lagade mackorna, framifrån såg det inte speciellt konstigt ut med bakifrån såg man den mest perfekta underbara rumpa som någonsin skapas på denna jord, haha han var så tokig min älskling, men charmen och humorn var ju hans bästa egenskaper.  

Minnena har en egen plats i mitt hjärta och jag bevarar dom ömt, även om det är smärtsamt att veta att jag aldrig mer kommer kunna skapa nya minnen med min älskling så är jag så glad att jag iaf har dom, han lever vidare i våra minnen och alltid kommer jag att minnas honom, alltid kommer han äga mitt hjärta.

Min tokiga älskling

jag fick en anonym kommentar för ett tag sedan (läs här)

"Man måste också sluta tycka synd om sig själv och ta sig i kragen, livet blir vad man gör det till. Vill man må dåligt så gör man."


Tänk att jag aldrig har tänkt på det förut, allt jag behöver göra är att ta mig själv i kragen, då blir allt bra.. åååh prisa gud. Nu är allt bra igen bara för att jag slutade tycka synd om mig, sorgen är borta, saknaden finns inte och min älskade är tillbaka hos mig igen och vi skall leva lyckliga i alla våra dagar med vår son...
SKIT PÅRE!!

Gå en dag i mina skor innan du uttalar dig om nåt sånt.
drömde i natt hur Samuel stod framför mig och lät ingen komma mig nära, han sa lugnt att han alltid kommer skydda mig mot fega äckel, han öppnade upp sin jacka och ur den kom ett moln av ilska som skulle leta upp den som skrev det onda. När jag vaknade så gick jag och tog reda på vem det var genom IP adressen, för du kan aldrig vara anonym på nätet haha din dumma jävel

kanske du skall skriva samma sak till fler människor i sorg, som dessa t ex, allt dom behöver göra är alltså att ta sig själv i kragen så blir allt bra igen.



glöm inte att skriva vem du är då

Vila i frid Samuel och Eliot

rockar som fan efter 1:16





www.myspace.com/skitarg

Jag vill hylla er alla som genom bloggen får perspektiv på livet och att ni uppskattar det som finns här och nu, jag vill hylla er som ger mig ett otroligt stöd, jag vill hylla er genom att dela era ord med andra läsare, tack ni är underbara. Här kommer ett urval:

Livet är en stor gåta...Varje dag en gåva & att få den insikten är smärtsamt och tar andan ur en titt som tätt...Du har fått mycket av det, och jag beundrar din styrka att våga se det svåra och konfrontera det!!!
För det är inget annat en ren råstyrka att lyckas hålla fokus på vackra och bra saker mitt i allt elände. Liksom det krävs en förbannad kämpare för att ibland orka bryta ihop och gråta ut!!! Du är en riktig fighter och Dev har en FANTASTISK mamma! (Jessica)

jag har läst lite i din blogg. mina tårar slutar inte falla. Jag tycker du är hur stark som helst!!! Du har uppfostrat en alldeles underbar son även fast du har massa sorg i hjärtat http://nynnyn.bloggplatsen.se/

kramååh, sara min prutt! du hade inte behövt.. men du ska veta hur jag grubblat över att få mig själv att förstå att jag inte bara kan rädda dig, plocka dig ur ditt sammanhang och göra dig hel. men jag vill hjälpa dig så gott det går...massakrampuss! http://cirre.blogg.se/

Nu har jag läst från början till slutet och har bölat hela vägen. det är som en gripande roman och man kan inte sluta läsa. men det är inte en roman, det är verklighet. och du är så grymt enormt stark som fortsätter varje dag, som går upp varje dag. Det tar tid, men tid är väl alt vi har? det finns inga ord som hjälper eller kan få en utomstående att förstå, men tro mig, det är ytterst få som skulle kunna gå i dina skor. Du kommer gå lång, fortsätt. KRAM! (C)

Hittade din blogg via Familjeliv i Lördags, har läst den om och om igen, gråtit och beundrat din styrka och din förmåga att uttrycka dig.Jag tror absolut på dig och att du kommer att klara det här på ett bra sätt, jag tror på att du gör rätt som tillåter alla känslor även dom som anses "förbjudna". Jag tror på att när man utsätts för ngt som inte borde få hända så ställs hela existens och hela ens personlighet på ända, Vem är jag? Vad tycker jag? Vad är viktigt? Vem är mina rikitga vänner? osv. Hoppas du förstår vad jag menar. Du kommer nog att ifrågasätta allt i allt som händer och granska det med misstänksamhet innan du antingen tar det till dig eller förkastar det. Har så mycket jag hade vela säga dig men då blir det här så vääldigt långt. Hade jag kunnat hjälpa dig på något sätt så hade jag så gärna gjort det, men det jag kan säga nu är att jag tycker att du verkar vara en väldigt bra människa som verkligen försöker att göra det rätta i den sorgliga situation du för tillfället lever i. Det finns många som inte klarar av att göra hälften så bra av sitt liv fast dom har allt. Kramar om dig (Anci)

först o främst vill jag bara säga att jag kom in på din bloggsida av en ren slump o började läsa dina första inlägg. jag läste dom två första månaderna efter sig, varenda inlägg. allt du skrivit om din stora kärleks bortgång och allt där till, de är så rörande! jag satt med en klump i halsen och tårar i ögonen hela tiden. allt är så fint skrivet och du är så stark. jag hoppas du o din son får de lyckligt o att allt kommer gå bra i livet nu i fortsättningen. jag ska fortsätta läsa din blogg! och stort grattis i efterskott :) (Emma)

Jag har nu läst hela din blogg, gråtit, känt din sorg, och din glädje över din son, över att du fick lära känna samuel.. !Jag kan förstå, men ändå inte. Föelorade min son, två år gammal i cancer, och livet kommer ALDRIG bli sig lika, precis som du beskriver i varenda ord.. ! Vill bara sända mina tankar och styrka till dig. Kramar från http://www.williamhedman.dinstudio.se/

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva..Har läst mkt av det du skrivit..så stark, så rörande..är stum. Skickar många styrkekramar!  http://uj76.blogspot.com/

Hej Sara! Ger dig alla mina styrkramar.. Tänker på er oerhört mycket. Ta den tid du behöver och jag vet att det svarta vänder och blir till ljus snart. Så är det bara. Massa kramar till dig och Dev (Anna)

Jag vet att Samuel finns där hos er hela tiden. Å jag kan lova dig att när du inte är hos Devin, som t.ex när han ska vara på dagis så finns Samuel där å vakar över honom. Samuel kommer vara den där lilla extra vinden som rufsar om i Devins tuppkam å som blåser av mössan på elaka barn. =0)
Gör så himla ont i mig att du inte får ha mannen du älskar i ditt liv å att Devin inte får ha sin pappa. Livet är faan inte rättvist!!! Men tillsammans kommer du å Dev att klara detta med hjälp av vänner å familj å värmande tankar från bloggläsare (läs från mig =0). ) 
Läste precis din kommentar. Har all förståelse för att du inte kommenterat tillbaka så tänk inte på det. Känns bra att du tar till dig mina kommentarer för i all din smärta så vill jag ge dig några fina ord, kanske t.o.m någon slags tröst. Ni förtjänar allt gott!!! Kramar i massor! http://nikkilife.blogg.se/

Kan inte sätta mig in i hur det känns att förlora den man älskar. Jag vet inte vad jag hade gjort!
Tror att din älskade finns runtomkring dig och er son alltid. Oavsett vad det är för dag, men speciellt imorgon! http://madelainef.blogg.se/

Det är så hemskt att förlora människor man älskar, speciellt när dom inte får leva sitt liv först innan döden.
Jag vet att Samuel kommer vara med dig. Å hade han kunnat säga något så hade han berättat hur mycket han älskar dig å eran son. Tror även han hade berättat hur stolt han är över dig som gör ett så otroligt bra jobb med Devin.
Kommer ha mina tankar hos dig imorn! Kraamar  http://nikkilife.blogg.se/

Hej igen Sara!
Tack för dina fina svar. Jag ville inte på något sätt tränga mig in i ditt liv och ställa dumma frågor. Jag ville bara få svar på mina frågor... Även fast jag inte känner dig så bryr jag mig faktiskt om dig, det är därför jag skrev... =)
Du är en fantastisk tjej, det vet jag. Och jag tror att Samuel älskade dig väldigt mycket, det gör han fortfarande. Gud vad lik Devin är sin pappa. Det behöver man inte känna er för att säga. (Anna)

Hejsan, jag måste bara säga, när ja läser din blogg känner jag din smärta men samtidigt känner jag din styrka, den finns där!:D Ord kan inte hjälpa el bedöva det du går igenom men jag önskar dig all lycka och att dagen kommer då du känner inre frihet:) STOR KRAAAAAAAAM :) http://sinnerz.blogg.se/

hej kära du...har följt din blogg ett tag nu och kände att jag bara vill säga att jag tänker på dig och din underbara son..jag önskar jag på något sätt kunde ta lite av din smärta..jag lider med dig i den smärta som du skriver..jag har själv mist syster och pappa i en bilolycka,jag vet att tiden läker.. (Anonym)

Gumman, jag känner inte dig men tittar in här då och då och lider med dig oehört mycket. Jag skrev 2 inlägg idag om sånger och tänker faktiskt på dig just nu när jag har lyssnat på båda. Den senaste sången har inte en text som passar dig till 100% men Elvis Costello sjunger med en sådan inlevelse när han säger God Give Me Strength att jag hoppas innerligt och hjärtligt att du hittar den styrkan i dig som du behöver för att leva ett bra liv, även när det känns som värst. Här kommer en stor, varm kram från en okänd som tänker på dig och din fina familj. http://www.frupretasmur.blogspot.com/

Jo men inte bara berättelsen eller så utan sättet du skriver på, jag vet verkligen inte vad jag hade gjort om min pojkvän lämnade denna jord och gick vidare liksom... Jag skulle dö inombords.
Samtidigt så tänker man ju att ni fick ett litet barn, du kommer aldrig glömma av hur han såg ut eller glömma bort hans doft, det finns ju där hela tiden i eran son. Det måste vara hemskt men samtidigt helt underbart.
Jag tycker att du ger ett hopp även om man själv inte är i samma situation, har du klarat av en sån här fruktansvärd händelse så är ju bara det ett bevis på vad man som människa egentligen klarar av även om man för stunden inte ser det så...
Tror verkligen på dig och din framtid! Vi är väl starkare än vi tror fast hjärtat brinner ibland så finns det alltid en morgondag och det är ju så man måste tänka om man ska fortsätta leva.
Så fruktansvärt hemskt det måste varit för dig att föda eran lilla son utan han som egentligen skulle funnits med där, den tanken går ju inte ens att tänka.
Men som sagt du är sjukt stark som fortsätter att leva och precis som du säger, du är den enda eran lilla son har - utan dig skulle han inte ha ngn.
bara en så oerhörd stor tragedi!
Kram! http://www.jacquelinebengtsson.blogspot.com/

Du kommer komma ur fighten med många ärr som aldrig försvinner för man glömmer aldrig. Men du kommer vinna!
Kramar http://nikkilife.blogg.se/

Hej!
Hittade hit via FL. Jag ville bara skicka en liten hälsning. Jag har en liten dotter som är född i augusti 2008 och kan inte ens föreställa mig hur livet skulle se ut utan Agnes pappa med oss. Men du verkar ha en underbar familj och fina vänner som stöttar dig och er vackra lilla pojke.
Styrkekram http://jempajenny.bloggagratis.se/