Samuel fyller år den 1 januari, 2010 hade han fyllt 29 år, nästan 30 hahaha, vad jag hade retas vilket inte skulle beröra honom överhuvudtaget, eftersom att han skulle veta att det var jag som hade värsta åldersnojan. Vi firade Samuel när klockan slog tolv, när alla raketer for upp mot himlen, när kyssen föll på mina läppar, då firade vi honom. Samuel drack alltid moet på nyår, det var hans favorit, jag var nära att köpa en till honom detta år i hans ära, men så mycket pengar får han slänga ut hur mycket han vill i himlen, men här nere så är det öl som gäller, även på nyår.

min älskade, du vet att jag hade dödat för att få fira med dig på tolvslaget, nyår som var den bästa dagen på hela året för dig, du var så lycklig och lika sprallig som en femåring. Jag älskar dig och jag kommer fira med dig när klockan slår tolv, stå bredvid mig så höjer vi våra glas tillsammans.

jag älskar dig, jag älskar dig verkligen Samuel
Aldrig har jag älskat någon så mycket
Du är min andra halva

fira hårt i himlen älskling, men inte för hårt, det är en dag imorgon också
älskar dig bejb

And I hope
Life is good
Where ever you are
You will be
Forever in my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Where ever you are

Klicka här för att öppna inlägget

Till er tre


So if you love me,
Let me go,
And run away before I know,
My heart is just to dark to care,
I can't destroy what isn't there,
Deliver me into my fate- if I'm alone I cannot hate,
I don't deserve to have you...
My smile was taken long ago/if I can change I hope I never know,

So save your breath. I will not hear. I think I made it very clear,
You couldnt hate enough to love. Is that supposed to be enough?
I only wish you wern't my friend. Then I could hurt you in the end.
I never claimed to be a saint...
My hope was banished long ago/it took the death of hope to let you go

You sold me out to save yourself,
And I wont listen to your shame,
You ran away-you're all the same,

Det hände något med mig igår, jag hade precis hämtat Devin och var på väg hem när jag plötsligt börjar känna mig konstig, hela bilen började flyga fram, jag hade ingen uppfattning om den körde snabbt eller långsamt, det kändes hela tiden som om den gungade fram, att den plötsligt ökade och körde dubbelt så fort för att sedan gå tillbaka och sen öka igen. Jag försökte skaka av mig det, satte mig upp och trodde att jag kanske var trött, men det fortsatte. Väl i rondellen vid Statoil så bromsar jag, men jag känner eller ser inte att bilen bromsar, det känns som om den ökar farten och jag inser att jag inte vågar köra den sista biten hem så jag slänger in bilen på Statoil, det är fortfarande ingen fara mer än att jag är lite gungig under fötterna. Jag hämtar Devin och tar mig in och går och ställer mig vid filmerna.

Jag försöker koncentrera mig men känner hur jag börjar må illa, och det känns som precis innan jag svimmar, men då går det mycket snabbare och att jag till slut inte kan andas. Det liknar den känslan men det är så utdraget, så långsamt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag går fram till Joel som jobbar och frågar om jag är blek, då det känns som om jag inte har något blod i huvudet, han ser inget. Då kommer MP och jag hör hur han pratar med Devin och jag släpper lite, Jag ringer pappa och berättar vad som hänt och att jag ska fråga om MP kan köra hem bilen så att jag kan gå hem med Devin. Jag känner mig mer yr, jag känner hur det gungar och även illamåendet. Efter ett tag sätter jag mig på stolen, men den är hög och jag känner att jag håller på att ramlar av, andningen börjar bli jobbigare, det är lite som om jag kvävs, men inte lika tydligt som då jag svimmar, jag sätter mig på golvet. MP erbjuder sen att jag får gå in i personalrummet där Joel sitter och äter. Devin hoppar snabbt upp i Joels famn och smakar hans Billys Pizza. Kvävningen blir lite tydligare och jag kan inte titta upp utan måste hålla huvudet nere, hela rummet snurrar, hela marken gungar och jag är rädd nu, riktigt rädd för vad som skulle hända, känslan som finns djupt inom mig är övergivenheten, att jag är ensam och inte har någon, den känslan äter upp mig känns det som. Joel säger åt mig att andas djupt och frågar plötsligt om det kan vara en panikångestattack. Känslan om att ha Devin där men inte kunna ta hand om honom, att inte vara hemma utan att folk måste hjälpa mig är otroligt jobbig. Jag börjar här bli väldigt varm, speciellt i ansiktet.

MP kommer in och berättar att min pappa och bror har kommit för att hämta mig, pappa tar Devin och jag lutar mig på min bror ut till bilen, det är pinsamt och jag skäms över hela grejen, jag skrattade för att det inte skulle märkas hur rädd och ångestfull jag var. Jag vill hem och jag vill ha Devin med mig. Jag kan gå hela vägen själv från bilen utan besvär. Jag håller mig i soffan tills Devin skulle sova. Sen när han somnat så kom det lite tillbaka, min vänsterarm var svår att röra och det kändes lite som om delar av kroppen var halvt förlamade. När jag sen gick och la mig så snurrade allt och hela sängen gungade.

På morgonen när jag vaknar mår jag som vanligt, jag bestämmer mig för att ringa till sjukhusupplysningen och när jag berättar allt så hummar hon igenkännande. Hon frågade vad som hände när det började och jag sa att ett litet tag innan fått ett sms som gjorde mig lite ledsen, hon frågade om hur mitt år varit innan och vi kom självklart in på Samuel som inte längre finns här på jorden hos mig. Smset gjorde helt enkelt att bägaren rann över.

Hon jag pratade med sa att hon var rätt säker på att det var en panikångestattack som jag upplevde igår, att när jag förut har fallit till golvet och hyperventilerat och försökt få luft så är det sorgen som vill ut på något sätt, att jag är så otroligt ledsen att kroppen inte kan hanterar det utan faller då. Men det som hände igår trodde hon alltså var en panikångestattack och dom kan bli brutalt mycket värre än det jag hade, hon trodde att om jag åkt hem så hade ensamheten kunnat göra det värre, men just för att MP var där som jag känner så kände jag trygghet, dock varnade hon om att det är vanligt att när man väl fått en så kan man tyvärr känna av det igen, speciellt om man har gått igenom något som t ex förlust av dem man älskar, det är inget man kommer över och just därför kan också dessa attacker kan återkomma, för man blir inte bra från sorgen.

Men idag mår jag bättre och jag är glad att MP och Joel var där, att pappa och bror kom så snabbt och att Devin inte märkte något, händer det igen så hoppas jag att det finns folk omkring som jag känner, att jag inte är någonstans där jag inte kan få hjälp och att kvävningen inte blir värre.

Läs om det jag upplevde--> HÄR och även HÄR

Jag har märkt att masken är tillbaka sen en eller två veckor tillbaka, skådespelaren Sara är i full gång och gömmer sig bakom olika kostymer och skratt, hon vandrar mellan människor och ger ifrån sig det varma leendes så många känner igen henne i, och ingen anar var som finns bakom hennes mörka ögon.

När detta sätter igång är jag från början helt omedveten om att det sker, jag tror bara att jag är trött eller liknande, nästa steg är att jag börjar observera märkbara skillnader så fort jag blir ensam och ingen ser. Denna gång märkte jag att varje gång jag satte mig i bilen och stängde dörren så kom lättnaden, då kunde jag för första gången andas ut, jag kunde släppa mitt leende som jag haft uppe som ett skydd, en mask som inte avslöjar mig. Nästa steg är att när Devin somnar på kvällarna och jag blir ensam så kan jag spenderar timmar med att bara tänka, gå igenom allt i mitt huvud, allt från dagarna innan hans död, till dagarna efter, till fantasier, och även om sånt som i dagsläge utgör något slags hinder som t ex paniken om skolan och vänner som sviker.

Min mask blir min räddning, jag älskar den och jag kan vara normal när jag har den, jag är ofta mer social och mer utgående när jag är i dessa perioder för jag känner mig så otroligt skyddad bakom min mask, jag är inte ledsen där och ingen ser min sorg. Visst den är falsk som fan och så fort jag släpper den, så fort jag stänger bildörren så blir jag helt tyst, stänger in mig och är inte riktig med på samma sätt. Jag är utmattad efter att ha hållit uppe denna fasad, jag känner hur hela kroppen inte orkar mer och tystnaden hälsar mig välkommen hem, likaså mörkret, jag behöver inte skratta och le där, jag behöver inte vara den där Sara som jag var innan Samuel. Jag kan vara jag bara, förstörda och fuckade Sara, hon som är ensam, hon som lider, hon som saknar, hon som längtar, hon som inte ler och sitter i mörkret och njuter av tystnaden.  På morgonen när Devin vaknar så ser jag ljuset, han är mitt ljus men trots det så får även han möta Sara med masken för skådespelerskan är även mamma, och Devin förtjänar en mamma som ler och är glad även som perioderna när hon egentligen bara vill vara ett med mörkret

Jag har tänk mycket på Samuel idag efter att ha pratat om honom med Helge på morgonen. Det var ett tag sen jag drack mig full vilket också bidrar till dagen-efter-ångest, sen är det ju söndag, så kombinationen är absolut inte den bästa. Kvällen spenderades med delar av släkten som var på julmiddag, När Samuel levde var han med, jag minns vart han satt och jag minns hur han älskade pappas köttbullar, han pratade om dom där jäkla köttbullarna i månader och frågade om hemligheten ”det var dom godaste köttbullarna jag någonsin ätit” sa Samuel om och om igen. Själv är jag en sån som äter potatis och prinskorvar så jag är inte sådär jätte imponerad. Så när nyåret kom och vi skulle hem till mina föräldrar igen för nyårsmiddag, då hade jag pratat om vår hummermiddag som vi gör varje år, jag berättade om hur otroligt utsökt denna rätt var och att det kanske skulle vara bland det bästa han någonsin hade ätit, väl därifrån så frågade jag:

-Visst var hummer så god som jag beskrev den

Samuel svarade :

-Jo den var helt okej, men… ja dom där köttbullarna, du vet dom din pappa gjorde vid julen

Jag tittade på honom och sa:

-Ja Samuel, jag VET vilka köttbullar du pratar om .. igen

Han tystnade ett ögonblick och mindes tillbaka:

-Ja dom var så jäkla god, dom godaste jag någonsin ätit, alltså hummern var god men dom där köttbullarna.. mmmm

Hahaha min lilla älskling, ingen fick mig att skratta som du.

Efter middagen så hade jag en ”träff” på Statoil då Marcus jobbade som hade lovat att flyga på mig när jag kom och den kramen var helt priceless! Även MP var där så det blir väldans trevligt. Jag fick även jobba lite och hjälpa till och bära sopor, och svara på en fråga från en kund. MP har länge lovat mig en egen statoilskylt och även om denna inte är ”graverad” som deras så är jag väldans stolt över att jag nu är en i gänget, kan ju tillägga att det var jag som la upp alla smörgåsar på hyllorna igår, så om någon handlade och tyckte det såg lite mer inbjudande ut så vet ni ju vem som får äran för det :D

Statoil-Sara

Så kvällen avslutades väldigt bra med lite behövligt skratt tack vare Marcus och MP, men nu sitter jag här och lyssnar på musik, musik som får mig att minnas, musik som får mig att sakna. Men den här dagen är en sådan dag då Samuel borde ha varit här, han skulle ha suttit med på julmiddagen, han skulle ha pratat med sin vän istället för att han och jag skulle sitta och prata om den tid han levde. Han skulle ha suttit här och sagt ”nää kom nu gumman, nu går vi och lägger oss” . Tänk att en sån enkel grej som att gå och lägga sig med den man älskar inte ens är möjligt. Så därför har jag nu en uppmaning, nästa gång ni går och lägger er för att sova med den ni älskar, en vanlig vardag när skola/jobb drar på som vanligt. Uppskatta den möjligheten, att bara få gå och lägga sig med just den personen som får dig att stiga upp nästa morgon, det finns många av oss som skulle döda för just den möjligheten, om bara för en natt, eller ens för en sekund.


Själv tänker jag uppskatta min fina skylt jag fick idag, mina fina vänner som får mig att skratta, min familj/släkt som håller kvar traditioner i svåra tider, min son som värmer hela min själ. Det uppskattar jag denna kväll och det gör ångesten lite lite lättare.

Denna dag började med tårar, men inte av sorg utan av glädje, en vän till Samuel hittade bloggen och genom den mig, jag la till honom på msn och det kommer jag aldrig ångra, att få "prata" med någon som känner Samuel betyder så fruktansvärt mycket, det är helt sjukt hur man suger in varje ord om honom, varje sekund som någon har berörts av Samuel är värt allt. Helge känner Samuel från tiden i Östersund, jag har faktiskt också haft nöjet att träffa honom en av gångerna när jag var där me Samuel.

Jag har tagit ut lite av det vi pratade om, och det som fick tårarna att falla, det som gav mig glädje in i själen, ord som läker mig..

Helge och Samuel 2007



Tack för dina ord, tack för att Samuel lever vidare i dig. Han vakar över oss, hans arm kommer alltid att ligga runt dina axlar..

På Julafton blev det ju lite fest på kvällen

Dagen efter var vi ju i uppsala, men kvällen slutade med skönsång och trevligt sällskap. En film spelades in men den var för lång för att läggas in på youtube, så lite bilder från filmen får det bli istället.

Tack för era otroligt värmande julhälsningar!!

Julen började hos extra familjen, Devin åt massor av gröt, förälskade sig i alla sina presenter. Det var kärlek och skratt.

Sen åkte vi hem till mormor, morfar och morbror och kollade kalle och åt julmat



(den suger och låter som en riktigt)

På kvällen fick Devin sova kvar hos sina morföräldrar och jag drog till ollan och firade det som var kvar av julafton med massor av vänner. Men jag visste att jag skulle köra på morgonen på det blev väldigt lugnt på alkoholfronten. (bilder från kvällen kommer när Sandra har skickat dom)

På morgonen åkte jag och hämtade Devin för att ge oss ut på vägen mot Uppsala och Samuels familj.



Tack alla för en fin jul, jag är chockad över hur bra ni alla känner Devin, en dammsugare, en spis och ugn, en dansande och sjungande Nalle Puh, en kassapparat, munspel, grymmaste bilen, kläder, mobiltelefon, gossedjur, egna bestick och lite till. Allt va bara så typiskt Devin!

Så är julen snart här, alla är förväntansfulla och glada. Jul har väl aldrig varit min grej, eller jo när jag var mindre då vi varje år åkte till gotland och firade. Jag slutade tycka om julen i tidigt tonår och har väl aldrig hittat tillbaka. Samuel var inte heller något jätte fan så det passade sig väldigt bra. Han förstod mig när jag inte gick in i den svenska julandan, och jag förstod även honom. Men trots allt är julen en tid för vänner och familj, Samuel var min familj och han fattas. Mitt lilla barn har ingen pappa att sitta i knäet hos som hjälper honom att riva upp paketen, nästa år när vi kanske har en jultomte har han ingen pappa som håller honom i handen och säger lugnade ord i hans öra. Självklart finns det många omkring Devin som på alla sätt dom kan, försöker finns där Samuel inte kan, men i mina ögon så vet jag hur det egentligen hade kunnat vara, och när jag börja tänka på hur mitt liv hade kunnat sätt ut, om vi fortfarande var en liten familj då blöder mitt hjärta, det gör ont och jag slår fort bort den tanken, den är för stor att tänka på, den är för smärtsam. Men nu när julen närmar sig så kan jag snart inte ducka undan, överallt handlar det om glädje och familj. Det är som någon hugger mig i hjärtat när jag frågar himlen varför inte jag får fira med min lilla familj, med min Samuel. Jag stänger ögonen och låter tårarna rinna, jag orkar inte hålla emot längre, jag ser det framför mig så tydligt. Samuel håller Devin i sin famn, han busar med honom och kastar upp honom i luften, Samuel skrattar med sådan glädje i sitt skratt, jag tittar på mina pojkar och förundras än i dag över deras slående likhet. Devin är pappas pojke och dom två går upp tidigt på julaftons morgon och gör i ordning frukost på sängen. Samuel väcker mig med en kyss på min kind och säger ”God jul gumman”. Han sträcker fram ett litet paket. Jag ser upp i hans ögon och jag vet att han är precis likadan som mig, det är roligare att ge än att få själv. Ett halsband i silver med hans namn, mitt namn och vår sons. Han säger som han alltid gör när han är känslosam och glad ”jag älskar dig gumman, jag älskar dig verkligen” Vi klär på oss alla tre och går ut och går en sväng, Devin går mellan oss och håller både mamma och pappa i handen, vi skuttar och sparkar på snön. Jag ser på Samuel ibland och hur hans hår glittrar, små flingor har fastnat på toppen av hårstråna. Min Samuel är vacker, han är så otroligt vacker, hans hår, hans ögon, hans läppar och han händer, jag tar hans hand och ser på den. Jag har aldrig träffat någon som har så vackra händer som Samuel, jag har aldrig förut reagerat på någons händer. Men Samuel han var speciell. Han var rätt, han var min. Efter ett tag börjar Devin bli trött, hans pappa tar upp honom i famnen och bär honom sista biten av promenaden. Jag kan se hur det ser ut bakifrån, ena handen om sin sons kropp, och andra om sin flickvän. En liten familj går längs en väg där snön ligger vit och kall, en liten familj som är lycklig och snart skall åka och fira julafton med bådas familjer. Jag och Samuel har fått tillbaka vår julglädje, för vi firar den med vår son, vår son som förenar oss, vår son som lyser upp hela vår tillvaro tillsammans med vår kärlek.

SAMUEL KOM TILLBAKAAAAAAA!!!!!!

Högtider är förödande för min längtan, jag längtar så mycket mer och jag fantiserar för mycket om det som kunde ha varit. Det är så underbart när jag är där i tanken, men så fort jag vaknar upp så gör det ont, så förbannat jävla ont och jag önskar ibland att jag bara fick sova bort allt. Men morgondagen närmar sig och jag skall fira jul med min son och familj och vänner, vi skall på julafton ha två julfiranden och dagen efter åker vi till Devins farmor och farfar där även hans faster och alla kusiner är, jag längtar till Samuels familj, ska bli skönt att få komma dit, dom är en del av honom och han är en del av dom, Samuels namn kommer upp ofta och det är skönt att få höra och prata om honom.

Jag vill för andra gången tydliggöra för er hur mycket era ord värmer, en sårad själ behöver läkning, alla sår läker inte men man kan alltid blåsa så att det blir lite bättre och det är just det jag tror att ni gör, ni blåser på min blödande själ, ni blåser så att allt känns lite bättre och det betyder mer än ni någonsin kan tänka er, jag känner er värme och den kärleken som vi människor kan ge varandra i mörka tider är vidunderlig. Jag blir alltid lika rörd, ni gör mig starkare!

Min blogg är ju dels min terapi men jag vill också nå ut till människor, ge perspektiv på livet. Ibland behövs ett uppvaknande för att se vad som faktiskt betyder något, ta till vara på varje tillfälle med dom vi älskar. Jag är glad att jag kan påverka så många, för jag har upplevt något som jag inte önskar någon annan, men trots allt så kan jag iaf se att med mina ord, med min historia kunnat påverka andra människor till att kanske bara för en sekund uppskatta dom vi älskar en extra gång

Jag vill ta mitt mörka och förvandla det till erat ljusa

Jag har suttit och läst kommentarer och tagit ut ett urval, mina tårar faller och jag känner mig lycklig, lycklig över att ha sådan kärlek runtom mig, jag får ett leende som är äkta när jag läser era ord och det är väldigt stort för mig. Jag tror inte jag riktigt kan beskriva med ord, jag försöker men är inte säker på att jag riktigt får fram det ordentligt, men jag är evigt tacksam!

Jessica http://sienneis.blogg.se/  Kramar och klappar...
Du är verkligen en enastående människa & mamma Sara.

Jag beundrar ditt hjärta och din styrka.
Ni förtjänar all kärlek, trygghet & lycka...
Hoppas någon kramar DIG, stryker ditt huvud och säger att; ALLT kommer ordna sig...

KRAM och oceaner av kärlek till er,

Nicole http://nikkilife.blogg.se/ Jag tror att det är nyttigt att tänka på sånt ibland men tyvärr tänker jag för mycket. Alldeles för mycket!
Men jag lärde mig också den hårda vägen att ta vara på småsakerna, att inte ta något för givet å visa sin kärlek. Det enda positiva som kommer ut från något så tråkigt är att man lär sig ta vara på saker å ting på ett annat sätt. Synd bara att det ska komma med en sorglig händelse...
Är glad att du fått kärlek idag. Vet att du fått kärlek från Samuel också, bara blunda å känn. =0)
Puss å Kram

Niina: Oj, blir helt ordlös när jag läser din blogg.. Plötsligt känner jag mig självisk och dum som gråter och är ledsen för att jag har en pappa till en (än så länge) ofödd dotter som kommer i februari. Han är en som inte bryr sig. Vi separerade för ett tag sedan. Det känns så orättvist att de som har de bra, ska förlora sin älskade! Medans en själv måste försöka stå ut med en som mitt ex. Du är verkligen stark, orkar med skolan och ett barn, plus allt det tragiska med Samuel, jag beklagar verkligen! Vill också tacka dig, för jag har aldrig läst en sån inspirerande blogg som din, du fick mig att se allt från ett helt annat perspektiv. Kämpa på, du e stark!!

Tack ännu en gång..
/Niina

Lily http://lindablom.se/ Vilken sötnos! : ) De syns ju vem som är hans pappi ialla fall :) Måste säga att jag beundrar din styrka! Det är inget lätt du går igenom precis. Kämpa på tjejen, det gör du bra! : )

Paulina http://paulinakasten.blogg.se/ Har varit inne här på din blogg några gånger. Och jag blir lika berörd varje gång. Allt du skriver och berättar. Förstår att de absolut inte kan vara lätt. Men du är riktigt duktig som kämpar på och du verkar ha jättesnälla vänner som hjälper dig. Hoppas att de går bra för dig i fortsättningen. Tycker om din blogg. Ha nu en jättefin kväll.

Erica http://blendshes.blogg.se/ Hej Sara.
Jag har suttit helt klistrad vid din blogg nu ett par timmar och läst din historia, och jag beklagar verkligen sorgen! Jag tycker du är så stark som så öppet berättar om hur du känner och tänker, för det kan verkligen inte vara lätt att sakna någon så mycket och samtidigt fungera som människa. Er lille son är otroligt söt och det gör ont i mig att han aldrig kommer få träffa sin pappa. Något i mitt mammahjärta säger "han kan få låna Magnus" ;). Magnus är pappa till min son Zackarias som snart är 2 månader gammal. Oj vad jag svamlar, men vad jag ville ha sagt är i alla fall att jag tycker du är otroligt stark och jag önskar sig all lycka. Kommer säkerligen att ramla in här fler gånger. Många kramar Erica!

Johanna http://gesundheit.blogg.se/ Måste säga att din blogg är de starkaste jag läst, jag hitta din blogg länk på fl :) jag vill bara skicka en björn kram till dig, du är så duktig och jag kan bara tänka mig hur svårt det måste vara! Men ni har världens gulligaste son!! Hoppas de är ok att jag la dig som länk på min blogg.. Kram Johanna

E-K www.steeperz.com  Hej vännen

Min jobbigaste dag är fredagen.
Den där vågen med bara två sidor känner jag igen ska du veta. Det där mittemellan verkar inte existera längre alltså att det väger jämnt.

Jag skulle vilja krama dig i verkligheten och säga dig att: Sara, du kan INTE fly ifrån det onda. Det har hänt, det gör ont, det behöver komma ut ur dig för att du ska komma vidare i livet.

Varma, varma hälsningar från mig

Cissi http://cirre.blogg.se/ du är så otroligt stark som ens går up varje morgon! som ens försöker le, även om det inte är äkta än. för varje dag som går så kommer det bli lite lite bättre, även om det inte märks just då, utan kanske om ett längre tag när man kan se att saker o ting faktiskt känns bättre. jag finns här, i alla väder. puss!

Nicole http://nikkilife.blogg.se/  Fortsätt kämpa som du redan gör!
Det blir nog aldrig helt bra för man kan inte glömma att man förlorat en person man älskar. Å det gör ont!!! Men tro mig, det blir bättre. Dåliga dagar kommer finnas men dom bra dagarna kommer väga tyngst! Du kommer få känna lycka igen å kunna le med känsla. =0)
Så fortsätt kämpa, du är en krigare Sara!
Kraam Kraam

Cissi http://cirre.blogg.se/sara, DU är uppskattad, tror du inte att du är hela skolan för mig typ? jag vill ju gå dit för att få sitta o fnissa bredvid dig, du vet.

Roza http://takiporian.webblogg.se/ Konstigt, mycket konstigt, att man kan skriva något sånt.

Jag har aldrig förlorat någon nära. Kan inte på långa vägar föreställa mig hur det måste kännas, hur stark man måste vara för att orka med dagarna.

Människor som inte ser det är antingen människor som aldrig har älskat med hela sitt hjärta, eller så är de inget mer än känslokalla svin.

Angelica: Du klarar det gumman! Glöm inte bort att du har en hel himmel enbart för dig själv här på jorden och att den himlen står stadigt kvar!

"I´ll find my way through night and day
cus I know I just can´t stay here in heaven"

Jessica http://sienneis.blogg.se/ Kramar hårt...

Alla dessa dagar som man inte tänker på när man har sina nära och kära som är ett helvete för de som mist någon...Du är så otrolig som ändå kan drömma så vackert och inte bara är förbannad!!!

Det visar på ett hjärta vackert som guld!
En styrka större än ord och du ÄR en sann
inspiration och ledstjärna!!!

Vilken tur att Devin har dig!
KRAM och kram och kram

Madde: Blev tårögd av att läsa inlägget. Jag är säker på att Samuel är med er. Kan inte känna det du känner men jag lider när jag försöker sätta mig in i din sits.

Du verkar vara en otroligt bra mamma för Devin.

Ganskasmidig http://ganskasmidig.wordpress.com/ Hej. Såg din länk till bloggen på en tråd i familjeliv. Och viken blogg! Shit vad bra den är. Fylld av sorg och glädje, känner mig helt rörd efter att ha läst den!!

Allt gott till dig och din son.

Alex: Hittade din blogg via Davids blogg , nu är jag förlorad i er båda två.... Underbara människor , trodde inte jag kunde tänka så mycket på några jag inte ens känner..Men jag tänker och tänker och tänker på er jämt ... FINA!!!!!
Va rädd om dig och lycka till med allt du och din lilla gosse tar er för ... Kramar i mängder alexandra....

Malin http://kirunaflingan.blogg.se/ Min bror dog i mars... en vecka innan skulle jag till min andra bror men såg att han som gick bort var hemma så jag tvärvände med bilen och åkte till han istället. Det är verkligen en sak jag är otoligt glad över. Jag hann sitta och småslå på hans ben... Så ja, det är VERKLIGEN viktigt att se till att de nära och kära vet att de betyder något för en, inte bara under kärlekens dag utan 365 dagar om året.

Skickar lite stärkande energi till dig även om jag inte känner dig. Stå ut! Det kommer att bli lättare (hoppas jag)!

Jessica http://sienneis.blogg.se/  Våga tro på att det kommer finnas kvar Sara.

Våga tro på att NI alltid kommer ha
villkorslös kärlek, värme & skratt i ert liv...

Njut av det, lev i det och glöm för en sekund mörkret- inga om, inga men. Bara NJUT och låt känslan få fäste...

(något jag själv har himla svårt med, kan vara så lycklig så jag blir ledsen för jag vet att det kommer försvinna... Men så ÄR ju livet... Varför sänka sig med att tänka på de mörka dagarna, de kommer ju alltid...ändå) (så jag förstår precis hur du tänker...)

Kram och mer såna dagar/kvällar!!!
Blev helt varm i hjärtat och glad när jag läste inlägget! MERA sånt!!!

Hanna25: Hej. Det är bara några dagar sedan jag började läsa din blogg men jag har ägnat många timmar åt den under dessa dagar. Du skriver på ett sätt som får en att sätta sig i känslor man egentligen inte ens upplevt själv. Jag har tom gråtit när jag läser dina inlägg och jag känner mig otillräcklig när jag inser att jag inte kan hjälpa dig på nå vis. Jag känner dig inte men du har berört mig så fruktansvärt mycket under dessa dagar och jag känner sån värme till dig och önskar så innerligt att du ska få ro.
Ha det väl gumman, ett steg i taget.
Många kramar/ Hanna

Karolina http://karolinaochzac.blogg.se/ Oj.. Mina tårar rinner och jag vill helst bara ge dig en kram. Jag har precis suttit och läst tillbaka i din blogg och jag måste säga att du är en grymt stark människa.

Jennie: Du är så stark tjejen, och du skriver så otroligt fint, många tårar som har runnit ner för min kind när jag läst vad du har skrivit. fortsätt vara stark, för din och Samuels son!
Jag kommer fortsätta läsa din blogg!
Tänker på dig och ger dig massor med styrke kramar!
/Jennie

Jenny - Mamma till Adle http://theyenny.blogg.se/  Hittade hit... och jag är glad att jag gjorde det!

Jag förstår att du är en stolt mamma, för du har en underbar son. Och din son kommer en dag att säga så här till dig : - Jag är stolt över dig mamma!

Tårarna de trillar och jag vågar inte ens tänka på hur mycket dina har gjort det, men jag vet att det är en hel del! Och det är ju bra att de gör det...låt de alltid trilla när det är tid för det. Tiden är oändlig...lika så minnen...
Ta vara på DIG, din vackra son, din familj och vänner.
"Bokmärkar" och följer din vardag.
Varma hälsningar Jenny

Jessica http://sienneis.blogg.se/ Jag tycker det låter som din kropp och hjärna gått samman i en smart lösning för att få dig att komma till ro och kunna vila.

DU behöver vila, du behöver sova- din kropp och ditt psyke är helt utmattade!!!
VET du hur många människor som gör precis detsamma varje dag utan att ens förlorat någon, utan att ensamma ta hand om sitt barn?!! DU ÄR ENASTÅENDE som orkar alls! Om du inte klarar tentan JUST nu- SO WHAT?! Du genomgår en kris utan dess like och du gör det med högt huvud och en enorm styrka!!!

Lite vila förtjänar du, mer än någon.
Missbruka på du!
Snart nog, när din kropp vill- så kommer nya krafter, nya tag. Men just nu behöver du detta.
Du behöver sömn, du behöver Samuel.
So be it, snooz on dear and let go off all fear!
DU ÄR PERFEKT som du är. Be om hjälp med allt praktiskt, klappa dig sjäv och säg högt;
-JAG ÄR FANTASTISK PRECIS SOM JAG ÄR JUST NU.

Kramar i massor

Nicole http://nikkilife.blogg.se/ Åh Sara! Jag är såå ledsen för din skull!!! Jag har sagt det innan å jag menar verkligen det! Hade jag kunnat så hade jag tagit tillbaka Samuel till dig å Devin. Hade jag kunnat göra minsta lilla så hade jag gjort det! Du förtjänar lycka, all lycka i världen! Massor med varma kramar!

Denise http://denssan.blogg.se/ Tårarna kan inte sluta att rinna ner för mina kinder. Det var en otroligt fin film du har gjort till din älskade Samuel!
Jag följer din blogg och kan inget annat än beundra dig och din styrka!
Du gör ett väldigt bra jobb med lilla Devin och jag tror att Samuel ser ner på dig ifrån himlen och är oerhört stolt!
Många kramar

Caroline: Jag följer din blogg varje dag... Vilken otroligt fin film du gjort, man kan ju inte låta bli att få tårar i ögonen...
Mina tankar är med dig och Devin... Men en sak är säkert, vilket jäkla bra jobb du gör som klarar varje dag! Du är en fantastisk mamma!!!!!!!!!
Kram från mig till dig...

Cissi http://frugish.blogg.se/ Hahaha herregud vilka gobitar..

Fin blogg du har, du är en stark tjej som gått igenom (går igenom) allt. Att mista någon man håller kär är bland det jobbigaste man kan tänka sig. Men du har fått nått så fint, lilla Devin so klart har bland de finaste ögon jag sett=)) KRAM

Anonym: Hej vännen!
Följer din blogg regelbundet. Å jag kan inte säga mer än att jag verkligen beklagar det som hänt. Vet inte hur många gånger jag sitter och fäller tårar för att det du skriver berör mig så himla mycket. Jag har själv en son och en sambo och jag vet inte hur jag skulle klara av att gå vidare så bra som du ändå tycks göra. Du verkar så himla stark!! Å även om du kanske inte själv tycker att du är stark så måste jag säga att du ÄR det.

Då jag själv tror på andevärlden och att dom på andra sidan finns med oss (har sett min egen morfar två ggr samt känner hans energi då och då) så är jag övertygad om att din Samuel är med dig. Å vet du vad, denna vecka då du har drömt om honom så får jag en så stark känsla av att han faktiskt har legat bredvid dig medans du sov. Därav att du kanske har uppfattat hans hjärtslag så verkliga.

Jag tycker inte du ska se dessa sovpauser som ett missbruk. Snarare något som du BEHÖVER. Både fysiskt och psykiskt. Din kropp behöver vilan efter allt som hänt och ditt inre behöver se Samuel. För att känna att det kanske inte är hopplöst ändå. Få njuta av hans närhet. Få känna honom, få se honom få vara med honom. Du kommer ju inte sova varje dag nu resten av ditt liv. Så låt detta "missbruk" vara den tid som behövs. Kanske gör det att det senare blir lättare att gå vidare??

Du behöver också vara stark inför din son. Måste ju bara säga att din son är såååå himla söt och så otroligt lik sin far!! :)

Nä tjejen, fortsätt vara stark, fortsätt "drömma" om Samuel. Känn ingen skuld!!

MÅNGA MÅNGA VARMA STYRKE KRAMAR TILL DIG!!!
Jag avundas dig som är sååå stark!!

Madicken http://conler.blogg.se/ Jag vill skriva, men jag vet inte vad jag ska skriva.
Det är så svårt att hitta ord som ger någon tröst i såna här lägen. Jag ryser. Det väcker så mycket minnen hos mig också.
Men du är stark, det är du. Du skriver. Även fast du kanske känner dig svagast i världen vissa dagar, så är du starkast.
Du har en fin son också.
Kram. Massor tanke till dig och din kärlek.

Melissa – Vincents mamma http://ooomelissaooo.blogg.se/ gu jag har suttit å läst lite på "samuel" fliken va fint du skrivit och det måste verkligen vart å vara tufft du ser ju honom i er son :( men du e stark som klarar av det tycker jag .. jag känner ju inte dej men så jag läst i bloggen verkar du va en toppen tjej å toppen mamma :)

Sarah http://sorgenefterlillebror.blogspot.com/ Hej Sara.
Jag vet inte, jag vet inte varför, men rätt som det är ,är jag på din sida och bara läser och läser, samtidigt som tårarna faller obegränsat
Dina ord går rakt in i hjärtat, dom kunde vara mina. Skillanden är att jag miste inte en pojkvän, jag miste min lillebror, men din smärta känner jag gott o väl igen, kanske därför det är extra känsligt.
Och på ngt sätt, jag vet inte var ni bor, men det känns som jag en gång vetat vem Samuel är, men jag vet inte hur eller varför, men mitt hjärta säger mig ngt?! Kanske beror det födelsedagen? Läste att han är en ett etta,precis som lillebror, men jag får inte i hop det ändå. (bor i skåne)

Iaf, vad jag kanske mest vill få ut, att din blogg ger mig lite hopp, om att en dag, kanske det blir lättare att leva, utan den man mist och saknar utan tårar, varje dag.

Tack för att delar med dig av det svåra.
Kram en annan Sarah

Therese http://www.williamhedman.dinstudio.se/ Jag har nu läst hela din blogg, gråtit, känt din sorg, och din glädje över din son, över att du fick lära känna samuel.. !Jag kan förstå, men ändå inte. Föelorade min son, två år gammal i cancer, och livet kommer ALDRIG bli sig lika, precis som du beskriver i varenda ord.. ! Vill bara sända mina tankar och styrka till dig. Kramar från Therese


Patty http://metricia.blogg.se/ Sitter här med stora tårar som rinner längs kinderna! Tycker det är så hemskt att något så vackert skulle försvinna. Jag är själv gravid, och jag vet inte hur jag skulle göra om min älskade försvann från mig:( Hade aldrig kommit över det!

Mia http://miadirekt.blogspot.com/ sara, du är allt annat är psykskadad. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger men du är GRYM. För mig är du en tjej som har världens utstrålning, ett stort hjärta, lite konstigare humor än oss andra och jäkligt vettiga saker i huvudet. Kör mayas kikardans så får du dig iaf ett skratt, även om det bara är för en kort stund. ses imorn snyggo

Micaela Nordwall http://micaelanordwall.blogg.se/  Hej!
Jag vill bara säga att jag kände mig så träffad av allt det här, din blogg, vad du skriver ch framför allt hur du känner. Jag själv miste min bror för 2½ år sedan nu den 24 december i en bilolycka, det är hemskt och gör ont. Många säger "tiden läker alla sår" och att allt kommer bli bra. Men det är endast de som inte upplevt detta själv. Visst tiden läker, men inte alla sår. Man lär sig bara att leva med det. Sen att folk tror att allt är bra efter bara någon månad? För mig är det helt ofattbart.. Allt man vill är att få prata om honom, hela dagarna. Men jag personligen vågar inte, för vill inte att mina kompisar och vänner ska tycka att jag är tjatig. Så när man äntligen får prata om det är det som om en sten lättar från ens hjärta. Även om jag inte känner dig, så vet jag hur du känner dig och eftersom att jag gör det så vill jag ändå säga att jag finns här om du skulle vilja prata om det

Jennyn http://nynnyn.bloggplatsen.se/ jag har läst lite i din blogg. mina tårar slutar inte falla. Jag tycker du är hur stark som helst!!! Du har uppfostrat en alldeles underbar son även fast du har massa sorg i hjärtat!!!!

kram

C: Nu har jag läst från början till slutet och har bölat hela vägen. det är som en gripande roman och man kan inte sluta läsa. men det är inte en roman, det är verklighet. och du är så grymt enormt stark som fortsätter varje dag, som går upp varje dag. Det tar tid, men tid är väl alt vi har? det finns inga ord som hjälper eller kan få en utomstående att förstå, men tro mig, det är ytterst få som skulle kunna gå i dina skor. Du kommer gå lång, fortsätt. KRAM!

Anci: Hittade din blogg via Familjeliv i Lördags, har läst den om och om igen, gråtit och beundrat din styrka och din förmåga att uttrycka dig.Jag tror absolut på dig och att du kommer att klara det här på ett bra sätt, jag tror på att du gör rätt som tillåter alla känslor även dom som anses "förbjudna". Jag tror på att när man utsätts för ngt som inte borde få hända så ställs hela existens och hela ens personlighet på ända, Vem är jag? Vad tycker jag? Vad är viktigt? Vem är mina rikitga vänner? osv. Hoppas du förstår vad jag menar. Du kommer nog att ifrågasätta allt i allt som händer och granska det med misstänksamhet innan du antingen tar det till dig eller förkastar det. Har så mycket jag hade vela säga dig men då blir det här så vääldigt långt. Hade jag kunnat hjälpa dig på något sätt så hade jag så gärna gjort det, men det jag kan säga nu är att jag tycker att du verkar vara en väldigt bra människa som verkligen försöker att göra det rätta i den sorgliga situation du för tillfället lever i. Det finns många som inte klarar av att göra hälften så bra av sitt liv fast dom har allt. Kramar om dig/ Anci

Emma: först o främst vill jag bara säga att jag kom in på din bloggsida av en ren slump o började läsa dina första inlägg. jag läste dom två första månaderna efter sig, varenda inlägg. allt du skrivit om din stora kärleks bortgång och allt där till, de är så rörande! jag satt med en klump i halsen och tårar i ögonen hela tiden. allt är så fint skrivet och du är så stark. jag hoppas du o din son får de lyckligt o att allt kommer gå bra i livet nu i fortsättningen. jag ska fortsätta läsa din blogg! och stort grattis i efterskott :)

Sara http://dolphin.blogg.se/ Du är verkligen en av dom bästa bloggerskorna jag vet. Det du skriver känns verkligen i hjärtat och är äkta, jag ville bara att du ska veta det.
Och jag har sagt det förut, men säger det igen.. Beklagar verkligen bortgången av eran Samuel. Du är stark och verkar vara en toppenmamma! Kämpa på!

Denna blogg började jag skriva i april 2009 för att bearbeta min sorg efter Samuels död, och det finns något som jag tidigare aldrig har nämnt, dock har jag alltid svarat om så någon har frågat. Många av er har undrat om vart ni känner igen Samuel från, vissa tror att det är för att dom har träffat honom någon gång, och andra tror att han var med i tv men vet inte vart exakt, men vissa vet. Det här är första gången som jag skriver och utnyttjar Samuels "fame" och det är med uppmuntran från min svägerska (Samuels syster), som skall få lite reklam här i bloggen, så då tror jag faktiskt att även Samuel tycker att det är en bra idé.

Samuel Aronsson, min älskade var med i Big brother 2006 som sändes i TV5

Min vän Robin var också med samma år i big brother, och det var genom honom som jag träffade Samuel


Samuel såg Robin som en bror och det var just därför Robin fick den stora äran att vara Samuels sons gudfar, Robin är den som kan föra vidare minnen om Devins pappa, han kan föra vidare hans kärlek eftersom Robin själv har upplevt den.
 
Jag har dock kommit fram till att det här med att vara med i TV och speciellt dokusåpor inte var Samuels påhitt, utan att det faktiskt var han syster och min fantasiska svägerska Jonna som började, hon var med i programmet Par på prov som sändes i tv3 2004

Det måste ligga i deras gener det här, men förutom detta så är dom faktiskt annars också otroligt lika, Jonna har exakt samma humor som Samuel, båda har så speciella skratt och jag vet hur jag flera gånger sa till Samuel "men gud hur vågar du berätta sånt för din syster haha", dom var lika galna båda två och glädjen som dom gav varandra vet jag betydde så mycket för Samuel. Han älskade sin lillasyster.


Men nu är det dags igen, Jonna skall under januari åka och spela in ett nytt program i Argentina, hon skall vara med i WIPEOUT 2010. Hon kommer förutom att KICK SOME ASS charma tittarna med sitt härliga skratt, den rosa peruken och heta lack-och-läder-outfiten!!


Jag kommer självklart heja på hennen som faaaan, och Samuel kommer finnas hos henne hela tiden



Så glöm nu inte att titta på Big brother-Samuels lilla syster Jonna som skall vara med i nästa säsong av WIPEOUT!!
Nu kör vi Wipeout-Jonna!!

Men jag blir lite orolig då detta verkar ligga i deras gener, vad ska Devin hitta på under sin uppväxt, han som redan är så lik sin pappa

 

Only time will tell...

Jag vandrar längst vägen, jag vänder mig om,
skuggan som jag så länge saknat lyser med sin frånvaro.
Jag försöker tro, vart finner jag annars svaren?
Jag vandrar längst vägen, jag ser längst horisonten som jag så länge saknat.
Ett slut som bär en berättelse om vad som fanns,
fanns är det vi ännu inget vet, fanns är där enbart tron än så länge besitter en nyckel.
Jag vandrar längs denna väg, utan dig men med ditt minne i min rygg, alltid en plats i mitt hjärta
och en längtan i mina mörka ögon.
Till den dagen då horisonten är nära,
då tiden jag får min tro besannad är kommen, då ser jag din skugga bakom mig.
Jag vänder mig om och möter dina läppar, du torkar mina tårar och den tid som vägen stal från oss glöms bort för att aldrig komma åter.
På vår väg vandrar vi då tillsammans och jag behöver aldrig se bakåt åter

Always you will be part of me
And I will forever feel your strength
When I need it most
You’re gone now, gone but not forgotten
I can’t say this to your face
But I know you hear

I’ll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I’ll see you again

When I’m lost, when I’m missing you like crazy
I tell myself I’m so blessed
To have had you in my life, my life

I’ll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I’ll see you again

When I had the time to tell you
Never thought I’d live to see the day
When the words I should have said
Would come to haunt me
In my darkest hour I tell myself
I’ll see you again

I’ll see you again
I’ll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I’ll see you again
Someday I’ll see you again
I’ll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I’ll see you again

I will see you again
I’ll see you again
I miss you like crazy
You’re gone but not forgotten
I’ll never forget you
Someday I’ll see you again
I feel you walk beside me
Never leave you, yeah
Gone but not forgotten
I feel you by my side
No this is not goodbye

Jon Pruett - I'm Happy

jag hade tänkt att åka till skolan och plugga under dagen

Men ångrade mig snabbt efter att jag kom fram till att jag inte såg mer än 10 meter fram, och jag kan säga att bilderna är tydligare än vad jag såg då, och jag fastnade faktiskt en gång men kom loss rätt fort men jag hann nästan börja grina av panik, åkte också ovetande på trottoaren när jag mötte en polis. Men jag älskar att snön är här, jag hade på mig täckbrallor när vi skulle ner till bilen på morgonen, och hade jag inte haft Devin i famnen så hade jag slängt mig i backen och gjort en ängel, tittat upp i himlen och sagt några ord av glädje till min älskade. Dagen är full med glädje och jag vill dela allt med min Samuel.

Dagen blev till att fixa med grejer som behövdes ta tag i, så trots att det inte riktigt är okej att lämna sitt barn på dagis för att göra annat så tänker jag att just för att jag är ensamstående så kan det inte skada nån gång ibland, det finns saker som är grymt svåra att göra när man har en unge att bära på, och vissa till och med omöjliga.

Men jag hämtade Dev halv tre för att åka upp till centrum med Mange och fixa lite, vi handlade också alla hans julklappar, sen åkte vi hem honom och färgade hans hår för att sedan få en hemlagad festmåltid, jag fick välja mat och valde falukorv med makaroner, både jag och Devin trivdes.

Men det bästa på hela dagen var när maten skulle lagas, Mange tog med Devin in i köket och sen var dom där och lagade mat tillsammans, jag låg kvar och kollade på TV och njöt, det var underbart att höra min Lille, han är nära men ändå långt bort, lugnet av att veta att någon har koll på honom, jag hör hur han skrattar och jag vet att Mange har lika kul han. Den känslan jag hade där och då var obeskrivlig och jag tänker att det är så det egentligen skall vara, när man är två, när man är mamma, pappa, barn. Men jag uppskattar, och jag tar till vara på det jag får, i dag var jag så glad över att ha fina vänner som Mange, som inte bara tar hand om Devin utan även om mig, lagar mat och får mig att skratta, i dag har jag haft en bra dag. På vägen hem åkte vi också förbi MP på jobbet och jag fick knappt med mig Devin därifrån, han ville bara vara med MP, jag fick "hyra" en film också så nu skall jag inte sätta mig och plugga utan jag skall fortsätta denna underbara dag och bara mysa i soffan, ibland måste man handla efter hjärtat och inte hjärnan, denna kväll handlar jag med hjärtat och jag uppskattar den tiden, för som allt annat kan det en dag vara borta...

Igår hände något som inte får hända när man har barn och är ensamstående, det får bara inte hända. Jag kände hur jag blev dåligare för varje sekund som gick, den där jäkla sprutan skulle jag tydligen känna av iaf. Tillslut somnar jag eller blir medvetslös, jag vet inte vilket då jag ligger på golvet en lång stund, Devin hade inte fått mat på mer 7 timmar när jag väl vaknar till och sen har han röjt i hela lägenheten, julklappspapper ligger överallt, julsnöret är upprullat och draget genom alla rum, en påse med majskrokar har han fått tag i och delat och smulat över hela vardagsrummet. När jag vaknar till eller får tillbaka medvetandet så får jag panik, jag gråter med honom i mina armar, vad som helst kunde ha hänt, kommer fortfarande ihåg paniken när han sätter en kork i halsen och slutar andas. Det hade kunnat hände nu med, men denna gång hade jag inte märkt hur det plötsligt blir tyst, för jag var helt borta. Devin verkade må bra och lekte precis som vanligt och jag gick och gjorde en välling direkt till min älskling.

Jag sov från tre på eftermiddagen, till halv sju nästa morgon när väckarklockan ringde med avbrott för matning av Dev under natten. Jag har mått bra hela dagen tills för två timmar sen, då kom febern. Men jag känner mig så pass bra att jag inte kommer försvinna igen så jag och Devin klarar oss för kvällen.

Det finns bara en enda anledning till att jag tog vaccinet, jag kommer göra allt i min makt för att minska risken för att Devin skall bli föräldralös, och jag kommer nu även vaccinera honom eftersom att jag inte kommer kunna leva med att han dör pga av att jag inte valde att vaccinera honom, jag kämpar för att han skall få leva ett bra liv, trots allt, och då han ofta är sjuk och går på dagis känner jag att det är rätt beslut för oss. Jag skulle gissa att Samuel hade sagt nej, men jag hoppas att han stödjer mitt beslut.

I'm left alone with all the monsters in my head
They say to me you won't choose life over death
Insane attraction causes stillness in my mind
Only a fraction of the things I've left to find

Oh without you, all alone
I see right through
Strong intentions left and gone

I can't control my so impulsive frame of mind
I feel the reigns, the bridle, jerk my head in line
I wanna scream I wanna kill I wanna shout
I choke it back and take a punch right in the mouth

Oh without you, all alone
I see right through
Strong intentions left and gone

(Ahhh) I cannot take this on my own, (ahhh) there's no excitement
(Ahhh) You rather see me rot alone
(Ahhh) Instead I suffer here for this

I take a breath from that toxic mask of mine
And fight the urge to disappear into the night
And by my side I see a monster on my wing
He drives me on he keeps me safe he makes me see

That without you, all alone
I see right through
Strong intentions left and gone

(Ahhh) I cannot take this on my own, (ahhh) there's no excitement
(Ahhh) You rather see me rot alone
(Ahhh) Instead I suffer here for this

You see me, I'm pleading
For you to stop my bleeding
You see me, I'm pleading
For you to stop my bleeding

(Ahhh) I cannot take this on my own, (ahhh) there's no excitement
(Ahhh) You rather see me rot alone
(Ahhh) Instead I suffer here for this

You see me, I'm pleading
For you to stop my bleeding
You see me, I'm pleading
For you to stop my bleeding
For you to stop my bleeding
For you to stop my bleeding

För länge sen drömde jag om ett liv där jag hade en familj

• Jag drömde om ett arbete där jag trivdes så pass mycket att jag ville gå till jobbet varje dag.
• Jag drömde om ett stort hem med värme och svarta golv.
• Jag drömde om barn som ropade efter sin mamma och sträckte upp armarna efter en.
• Jag drömde om en man som höll sin skyddande armar om mig hela nätterna, kysste min hals och viskade ”jag älskar dig” i mitt öra.
• Jag drömde om vänner som kom på middag, fest och mys, vänner som mådde bra och delade min lycka.
• Jag drömde om vänner som såg mig kyssa min man vid havet när vi sa ja till varandra.
• Jag drömde om en man som bjöd med sin familj upp till fjällen för att han vet att jag hatar värmen, men åker själv med barnen så att faktiskt dom får uppleva alla vackra platser som denna värld erbjuder oss.
• Jag drömde om att tillsammans med min man se våra barn växa upp, förskola, skola, skolavslutningar, betyg, utbildning och tillsammans möta tonåren med dess för tidiga fylla och rökning.
• Jag drömde om att alltid ha min man att luta mig mot, när jag inte orkar med barnen, när jag just  en dag behöver någon som ger mig en extra kram och en kyss så att jag får ny energi.
• Jag drömde om en man som kunde allt det praktiska, som var stark och kunde ta hand om allt det där praktiska som jag inte klarar av.
• Jag drömde om en man som älskade att laga mat och var bättre på det jag inte är lika bra på.
• Jag drömde om en man att möta livets alla hinder med, att tillsammans bli gamla och känna att varje dag är en gåva just för att jag får dela den med dig.

Jag drömde om så mycket och jag fick en del av det, men bara en så kort stund, jag hann knappt röra vid det innan det försvann. Den bild jag hade om hur mitt liv kunde se ut ser helt annorlunda ut idag, den är inte ens i närheten lik och jag förväntar mig inte att jag ens ska få något jag drömmer om.

• Idag drömmer jag om en frisk och levande son.
• Idag drömmer jag om att Devin skall känna sig älskad under sin uppväxt trots att hans pappa är på andra sidan
• Idag drömmer om att mina vänner skall fortsätta vara min vänner.
• Idag drömmer om att orkar upp på morgonen.
• Idag drömmer om det praktiska jag inte klarar skall försvinna av sig själv.
• Idag drömmer jag om att min älskade mår bra och har funnit frid.
• Idag drömmer jag om att mitt leende skall orka igenom hela dagen.
• Idag drömmer jag om att få somna utan att känna hur ångesten stryper mig.
• Idag drömmer jag att det skall gå mer än en timme utan att jag tänker på honom.
• Idag drömmer jag om att morgonendagen skall bli bättre.
• Idag drömmer jag om att alla nära mig skall leva och inte dö.
• Idag drömmer jag om att inte bli lämnad och övergiven.
• Idag drömmer jag om att en dag få lämna allt och äntligen få se min älskade Samuel igen.

Jag gick hem med Devin efter luciafirandet, jag var stolt, jag var så glad. Plötsligt faller kalla flingor ner från himlen, jag tittade upp och sen ner i Devins ögon och tänkte "pappa ser dig, han finns med oss alltid, han visar oss det och om vi blundar så kan vi i varje snöflinga känna honom
"

Samuel min älskade, jag älskar dig

Vi skrattade så tårarna rann

Dagen innan lucia ville Devin fråga en liten fråga till MP, han var lite blyg när han skulle fråga men jag tror att budskapet går fram (MP ville gärna komma men låg i sängen med ryggont)

Lyssna på vad Devin säger, jag smääälter

Dagarna går och vädret förändras, det blir kyligare. Kvällarna är till för att sitta hemma i soffan och mysa i sin älskades famn. Man skall ha skyndat hem efter jobbet en dag för att hinna slå in och gömma julklappen man köpt till den man älskar. Att sitta och planera var julen skall firas och vilken festtillställning som lockar de båda till nyår. Man skall fantisera om den passionerade kyssen vid tolvslaget. Nu sitter jag ju själv här hemma, min älskade sitter inte och håller om mig, vi pratar inte om julen och jag har inte köpt någon julklapp till honom. Nyår som var Samuels bästa dag på hela året, han fyllde år när klockan slog tolv (första januari). Samuel ville helst vara med dom närmsta på nyår, inga stora fester, kanske efter tolv men till dess skulle man fira med dom man älskar enligt Samuel. Denna födelsedag kommer Samuel fira i himlen, han kommer le och skratta åt sitt nya och harmoniska liv. Han ser ner och känner all kärlek, och han ger tillbaka. Han vakar extra mycket när han vet att jag tänker på honom, han vill inte se mig gråta men han vet att i slutendan så kommer vi ses igen, och till dess har jag flera uppgifter i livet som jag ännu inte vet något om. Han ser på allt på ett helt annat sätt, han kan inte vara ledsen över att han inte finns hos mig här nere, för tid och rum upplevs på ett annat sätt från den andra sidan. Han vet ju också om allt som kommer ske så han njuter nu bara av att få må bra, att få känna lycka och äntligen få vara hemma.

Mycket kan gå emot mig just nu, skola, vänner, sorg, pengar, vardag osv men trots att jag många gånger skriver om min sorg, det som kommer ut ur mig just då, så försöker jag så ofta jag kan påminna mig själv om att uppskatta den tid vi hade tillsammans, att jag faktiskt fick lära känna denna underbara människa, att jag fick vara älskad av min Samuel, att jag fick hålla hans hand, kyssa hans läppar och sitta i soffan med hans armar om mig då kvällarna blev kyligare, planeringen om jul och nyår toppade samtalsämnena och vår passionerade kyss vid tolvslaget. Jag uppskattar det jag en gång hade, och jag kommer alltid känna mig lyckligt lottad över att jag var en del av dig min älskling, innan du gick vidare till andra sidan, att vi tillsammans är förenade i vår underbara son. Jag är så tacksam Samuel för att du fanns och även finns för mig, jag tänker mycket på det jag har förlorat men jag tänker faktiskt också på det jag fann, och ingen kan ta ifrån mig mina minnen med dig, eller vår kärlek, INGEN KAN TA DET IFRÅN MIG! Så trots allt så är jag i min tacksamhet stark, i allt svart och mörkt från min sorg, mina tankar om döden, den påfrestande vardagen och hur folk behandlar en fel, vad som än sker så är jag starkt i min tacksamhet, i min sorg, i mina minnen och i den kärleken jag faktiskt en gång upplevde.

Jag är stark tack vare dig min älskade, tack för den tid jag fick med dig. Jag glömmer aldrig!





Jag är en fråga utan svar,
aldrig tydlig aldrig klar
Ingen knähund att klappa ibland

Och jag
tänker glömma allt ni sagt
Jag ska sluta gå i takt
Era drömmar
dom har aldrig handlat om mig
och mitt liv

Och vad
är det som ni vill förstå
Ska ni resa er och gå
om jag säger
precis som det är?

Och när
ska nån fråga om jag vill
ha ett liv där allt står still
Era drömmar
finns inte kvar

För jag
vill att verkligheten bränns
Jag vill känna hur det känns
att stå stadigt
när stormen tar fart

Och de
som vill styra allt jag gör
Det är just de som förstör
mina drömmar
Men jag finns kvar

Men du
ser vad andra inte ser
att det finns så mycket mer
under ytan
som jag nästan glömt

Hjälp
mig att visa att jag kan
gå från pojke och till man
Att ta steget
och ändå förbli den jag är

Andra drar mig längre ner
Jag är inte den ni ser
Jag försöker att glömma
och fortsätta drömma ändå
Era ord era lögner
ska jag aldrig mer lite på!!

För jag
vill att verkligheten bränns
Jag vill känna hur det känns
att stå stadigt
när stormen tar fart

Och hur
kan ni säga att jag ska
bli en sån som ni vill ha
Utan drömmar
Men jag finns kvar

Jag är här
För jag finns kvar
Jag finns kvar
Jag finns kvar
Jag finns kvar

Klicka här för att öppna inlägget

"Han berättar också om hur han efter hustrun Leonidas död isolerade sig från alla. Trots att det har gått över fem år har han fortfarande inte kontakt med sin familj. Och hiphop-gruppen Latin Kings sa han farväl till genom ett sms.
– Det låter skitkonstigt, men om du älskar någon till döds och förlorar den, så vill du inte leva längre. Hade jag inte haft barn hade jag skjutit mig själv i huvudet den dagen. Men har man barn så kan man inte göra så. Så det blev en annan typ av självmord. Jag sa hej då till alla som älskade mig, säger han till Novell." (Dogge Doggelito eller Douglas León) läs hela artikeln här

Jag vaknar mitt i natten, känner känslan som igår,
som fick mig falla ner på knän och be en bön att mina sår,
ska läkas med åren, att det finns något mer,
jag vill tro att det finns änglar, som ser och tittar ner.
Hoppet håller mig vid liv, men jag vet inte hur länge,
men det känns som livet går ifrån det sämre till bättre.
Så jobbigt att beskriva, glad men deppig ändå,
jag ser ljust på min framtid, vi får se hur det går.
Men hur ska jag klara av ett liv som jag tvekar på,
svaren finns där framme men vet inte om jag vågar,
så jag tar ett steg åt sidan låter vägen gå utan mig,
kanske fortsätter någon gång, men jag vill inte gå den själv.
Har blivit sårad gång på gång men rest mig upp igen,
men denna gången går det inte ge mig din hjälp.
Jag kryper långsamt framåt, vad är det som faller ner,
är den änglarna som kommer, ska dom göra mig hel.

Jag har kämpat nog nu och fortsatt leta efter svar
jag vill se hur mina läppar ler.
Jag har allt jag vill ha men ändå mår jag inte bra
snälla någon släpp mig fri

det går inte att förklara känslor sitter för djupt
så klart att livet går vidare, frågan är hur.
Jag har klättrat ifrån botten men det känns som jag är kvar,
på samma plats som förut allt är precis som det var,
jag vill inte inse sanningen, ljuger för mitt inre
nu när ångesten förvandlats till mitt sjätte sinne.
Det finns inget slut, hjärtat slutar snart att blöda,
varje gång jag ser i spegeln ser jag ögon som är röda.
Fyllda utav tårar, sår på mina kinder,
jag vill ha en rak väg, jag klarar inte flera hinder.
Dom säger allt ordnar sig, vi tror på dig,
men saken är den, man måste tro på sig själv.
Jag vill aldrig mera leva, jag vill somna in föralltid,
och när jag har nått himlen vill jag inte ha ett nytt liv
det är svårt att hitta tankarna för allt går bara runt,
känns som dagar går förbi medans jag väntar på mitt sagoslut.

Klicka här för att öppna inlägget

Igår var det första tenta-ölen med klassen, hade galet kul och har nu helt sjuka minnen!

För att summera kvällen:

• Bajs och spik i rumpan,
• Ollad på Jamaica
• Sex med 55 åring
• Glas som kikare
• Sexy på dansgolvet
• Korta killen
• Maya försvinner

Om 6 dagar är det 17 månader sedan min älskade flög upp till himlen, och än idag får jag hans brev, de kommer på posten då och då, till vår adress, till vårt hem. Jag tappar andan varje gång jag ser hans namn och känslan är otroligt blandat, förtvivlad över att bli påmind om att han inte finns längre, att se hans namn i bokstäver men vetskapen om att han aldrig kommer öppna dem kväver mig. Men en annan känsla att trots allt så får jag ett bevis på att han har funnits, att hans plats är hos mig, hans brev kommer hit och då får jag bekräftelse att en gång, för länge sedan, så fanns han vid mig och vi delade samma brevlåda.

Det sårar så mycket, men det läker samtidigt. Tänk att ett brev kunde påverka så mycket. Om jag går tillbaka 17 månader och 7 dagar så skulle jag aldrig tro att svarta tårar skulle falla från min kind, tårar över att sin min älskades namn på ett kuvert.

Man kan ana i mörkret om ni tittar noga att Mohawk-Devin är tillbaka

Adam är en sån person som sprider glädje, han kan nog alltid få mig att le, och många gånger även skratta. Det är sådana personer jag uppskattar. Grattis på din dag gubben!!

Du finns omkring mig