Valborg ikväll
Mitt älskade barn
Mamma älskar dig alltid Devin Samuel Axel
hur?
Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.
Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
Glädjen över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta.
Eller du kan ära hans minne och låta det leva vidare
Du kan gråta, stänga din själ, vara tom och vända ryggen mot livet.
Eller du kan göra det han ville - Le, öppna dina ögon, älska och gå vidare.
hur då?
Lösenordsskyddat inlägg: Den brutala sanningen
What hurts the most
But I know if I could do it over
I would trade give away all the words that I saved in my heart
That I left unspoken
Utflykt i solen
kärlekens och saknadens toner
A lark born only for you
Who sings only to you
My love My love My love
I am waiting for you
For only to adore you
My heart is for you
My love My love My love
This is my grief for you
For only the loss of you
The hurting of you
My love My love My love
There are rays on the weather
Soon these tears will have cried
All loneliness have died
My love My love My love
I will have you with me
In my arms only
For you are only
My love My love My love
En dag med MP
Men ibland kommer det ett ljus, en glad Mattias som erbjuder sin hjälp och sällskap och gör storhandlingen till något bra, till något roligt. Precis vad jag behövde, ilskan över Samuels död kom inte på samma sätt, Mattias organiserade allt och jag kunde för första gången handla med glädje. Även om mamma hjälpt mig många gånger så är hon ändå någon som jag känner att jag ska ta hand om, jag kan inte stödja mig mot henne som jag kunde stödja mig mot Samuel, inte heller mina vänner som Mattias men det är ändå lättare, så just idag är jag så otroligt lättad över att ha handlingen avklarad, och att det var så roligt, det blev en upplevelse utan hat och det är värt så mycket, så otroligt mycket. Dev var självklart med och visade med sin höga ton att han var här för att stanna. Efter handlandet tog vi en matbit på nya kinarestaurangen som ligger där Eriks låg förut, hade inte en aning om detta. Sen drog vi faktiskt en Bowling men då lämnade jag Devin hos mamma för han var så trött, så förutom handling och middag så fick jag också en barnfri timme och många skratt i bowlinghallen med Mattias. Ja och jag förlorade, och ja Mattias vann, och ja jag har mina ursäkter.
Nya erfarenheter och upplevelser får oss alla att ge livet en extra chans, något som jag trodde skulle vara förstört för alltid fick jag idag uppleva på ett nytt sätt. Jag kommer alltid att ha minnen som får mitt hjärta att blöda omåttliga mängder av röda tårar men jag känner hopp för att skapa nya minnen, skapa nya upplevelser. Jag vill inte ersätta för det finns det inget på denna jord som kan. Men jag kan göra nytt. Jag börjar om från början med nya redskap och nya mål. Idag var jag en ensamstående mamma som handlade på Maxi med en glad Mattias som hade ett eget system för hur man packade varor, som lämnade tillbaka kundvagnen och hjälpte mig att bära upp varorna, öppnade bommen och stannade kvar med Dev om jag sprang och hämtade nåt. Det tog inte längre dubbelt så lång tid, och ilskan lättade och jag kunde le.
Jag klarar mig själv, det gör jag men ibland är det så skönt att få luta sig mot en annan människa, även om det bara är något så lite som när Linda håller i Devin och jag få ligga på soffan någon sekund, eller när John hjälper mig att skruva ihop barnsängen, en godnatt saga från David, mamma som passar Devin så att jag kan ha en natt och få sova ut, pappa som kommer över och fixar avloppet och slänger en trasig spegel. Det är dom små sakerna i livet som betyder nåt, jag uppskattar och verkligen suger in mig dessa nya upplevelse och lever livet på ett nytt sätt, ett sätt där jag vet hur snabbt livet kan förändras och blir förstört, ett sätt där dom små sakerna har betydelse.
Söndagen börjar på Tyresta By och sen avslutas med trafikolycka
Efter detta riktigt vuxna besök och stimulerade för en liten åttamånaders så ville vi sitta någonstans och njuta av den sista solen, vi åkte hem till mina föräldrars framsida och njöt där det var lä och Devin “sprang” runt i min gamla gåstol på asfalten. Vi bestämmer oss alla för att avsluta dagen med pizza och HYRA film, det tog ett jäkla bra tag innan vi kunder bestämma oss för vilka filmer vi skulle hyra (skitlag) och sedan bestämmer vi oss för att åka till pizzerian vid kvarnbäcksskolan i jordbro. Väl i rondellen i jordbro så sitter jag, Robin och Devin i min bil, Jill, John och Linda i bilen bakom. Plötsligt kommer det en bil i rondellen och han svänger in som han ska ut där jag står nästan, han är fär långt ut i kurvan, han är för nära, SVÄNG!! SVÄNG!! PANG!
Han kör i i min front och kör sedan vidare, jag är beredd att köra efter fanskapet som kör på min bil som jag har mitt barn i, men som tur var så stannade han längre fram. Ur bilen raglar en ordentlig full gubbe ut, han kan knappt stå och jag säger åt Robin att ta registreringsnumret och sedan kliver jag ur bilen, Jill har stannat bakom och John kommer emot mig, jag säger åt honom att direkt ringa polisen, han kollar på gubben och fattar direkt att det är inget att snacka om, pissfull gubbe har kört på oss. Jag går direkt fram till honom, försöker få bort han från vägen och sätta sig i gräset så att han inte ramlar, han har torkat blod i ansiktet från ett relativt nytt sår mellan näsan och ögonen. Han berättar att samma gubbe precis krockat innan och att det hände då. Han försöker ställa sig upp och klarar det knappt, han röker en cigg och plötsligt kommer det en till bil stannades, han kommer fram och förklarar att han såg hur han kört på en stolpe och att han har kört efter honom och också ringt polisen, jag ber om gubbens körkort och känner hur mycket fylla han stinker. Jag är rädd att han skall försöka dra eller göra något dumt eftersom att han antagligen fattar att det är kört, han kommer åka fast på det här. Så jag sitter och pratar länge med denna tragiska gubbe, frågar om jobb, hans bil, han berättade att han skulle åka och spela på dagens nummer och vi skrattar flera gånger, låter helt sjukt nu i efterhand men då var jag tvungen att bara hålla han lugn och glad tills polisen kom, jag var orolig att han skulle försöka rymma, dra fram en kniv eller liknande. Andra gången jag frågade om hans skador så sa han att det hade hänt på jobbet. Fast jag kunde inte hålla mig utan poängterade vilken tur det var att han körde på mig fram eftersom att jag hade min 8 månaders gamla son i baksätet.
Sen kommer polisen, tre bilar, två ambulanser och brandbil. Det blev sånt otroligt pådrag och mitt adrenalin som redan pumpade gick i höjden. Jag förklarade lugnt för polisen att detta var mannen som kört på oss, att han var berusad och sedan lämnade jag över hans körkort. Ambulanskillarna kollade till Devin. Jag berättade för polisen om hur olyckan gått till, vad som hade hänt efter. Den tragiska gubben hade då sagt till polisen att han bara hade druckit efter olyckan. Vilket alltså inte stämde för fem öre. Det kommer också fram två andra killar som stannar vid sidan om och berättar att han också varit nära att krockat med dom. Så innan han åkte in i mig har han alltså varit nära att krocka och krockat fyra gånger. Så egentligen får man vara glad att det blev så lite, vad hade hänt om han kommit ut på stora vägen t.ex.
Devin får en nalle av ambulanskillarna, jag berättar att jag mår bra men bara är skakis eftersom att det kunder ha gått så mycket värre, han hade kunnat kört in i mig eller Devin om jag hade varit lite längre fram. Vetskapen av det ger mig nästan panik, jag kan inte förlora Devin också och jag kan inte lämna han kvar på jorden ensam.
Den tragiska gubben blir gripen direkt och eftersom att vi alla mådde bra och bilen fortfarande fungerade så fick vi klartecken att köra vidare. Alla på olyckan var helt otroliga, alla var så hjälpsamma och lilla Devin sa inte ett ljud. Väl framme vid pizzerian slog det mig, jag sjönk ner till marken bara för att få höra mina andetag, jag kurade ihop mig och lyssnade. Linda frågade hur jag mådde och jag mådde faktiskt bra, men jag behövde tid att förstå att vi lever, det hände något hemskt men det gick faktiskt bra, andningen ökade igen av tanken att Devin kunde ha blivit krossad av den tragiska gubbens silvriga bil med skinnklädsel. Jag reste mig, jag log åt Linda och jag fick en hård kram, Robin tog min hand och vi gick in till pizzerian. Väl hemma hos Robin blir jag helt slut, adrenalinet som pumpat så hårt i mitt blod var totalt bortblåst och kvar var jag, med mina andetag. Vi såg på film och åt pizza. Hela familjen.
Denna olycka som bara gav bilarna lite bucklor gav mig ändå en törn på mitt redan så förstörda sätt att se på döden och att förlora någon. Men jag är så glad att vi klarade oss och jag hoppas verkligen att den tragiska gubben får hjälp med sitt liv. Samuels skyddande vingar var över mig, Robin och hans son Devin, precis så som det ska vara. Tack älskling.
Sedan kom lördagen med piercing
Jag och Mattias bestämde oss för att pierca oss och han lovade då också samtidigt att ta hand om Devin medan Daniel tog hål på mig. Vi bestämde (rättare sagt jag) att vi skulle pierca LÖKARNA som Daniel kallar dom. Jag går först och jag pratar som en jäkla uppvarvad kanin men Daniel är så duktig och gör ett grymt jobb, jag skrek bara lite på ena bröstvårtan när smycket skulle i annars funkade det grymt bra att knäppa med fingrarna när det var som värst. Mattias var lite mer velig men tillslut gjorde han det med. Vi gick båda därifrån med hukande rygg för att skydda våra nypiercade tuttar från vinden. Mattias gjorde ett kanon jobb med Devin och Daniel gjorde ett kanon jobb med min LÖKAR. Efteråt är jag så nöjd och det var precis det jag behövde.
Efter något händer i mitt liv så har jag kommit på att förändring är bra för att kunna "gå vidare", jag klippte t.ex. av mitt jätte långa hår efter ett långt förhållande tagit slut på ett dåligt sätt, jag färgar håret svart. Efter Samuel har jag klippt lugg och nu piercat mig, blir nog också en tatuering någon gång snart.
Efter besöket hos Daniel så ringer Adam och vill ha upp mig till Ollan igen denna dag också, och med skuttande steg nästan småspringer jag upp till Centrum igen, där sitter han, Martin, Fredrik och någon till, senare ansluter sig “familjen” också (John, Linda, Jill och Robin) och sen även Linn, jag tar mig faktiskt en öl denna dag också, jag prövade också en ny sort som jag fick i ett stort fint glas. Sen splittras vi alla och Jag, Dev, Mange, Adam och Martin skalle äta. Jag ville ha kina, jag vann till och med i sten sax påse men ändå gick på ännu ett icke “sara-ställe” Jag surade lite men dessa pojkar får mig att le och okej det var förlåtet rätt fort. Men nästa gång skall jag fasiken få som jag vill, jag är inte van med att inte få min väg, men dom erkände att det faktiskt inte var långt ifrån att dom gav sig. Sen tog jag och Dev en promenad hem och eftersom att jag bara sovit 3 timmar natten innan så somnade jag tidigt för första gången på månader.
Vi börjar med Fredagen
sötistrött
Sara och Samuel blir en Remix
En remix låt!
med min rock, med hans techno och med vår sorg
I'm so tired of being here, suppressed by all my childish fears
And if you have to leave,
These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me
You used to captivate me by your resonating light
Now, I'm bound by the life you left behind
These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me, I've been alone all along
When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me, me, me
Själens Redskap
När tragedier händer i våra liv så lär vi oss alla olika sätt att klara av att gå vidare på vägen, man lär sig, man utvecklas. Vissa egenskaper är positiva och andra negativa. Jag har alltid varit bra på att stänga in mig i mina känslor och ta ut dom på fel sätt när det väl väller över. Det som hände när jag förlorade min älskade Samuel var något som jag aldrig känt förut, känslorna av sorg var större än något jag nånsin känt och mina tidigare redskap för att klara av hinder fungerade inte längre. Jag var totalt hjälplös och jag visste inte alls hur jag skulle kunna hantera allt, det var och är fortfarande omtumlande. Jag har kommit på några nya redskap som får mig att fungera, och dessa redskap har jag skapat av det starkaste material som någonsin funnits. Jag har byggt något som gör att jag klarar av att gå upp på morgonen, utan min älskade, ta hand om vår son, le och skratta med vänner, umgås med familj. Allt detta kan jag göra för att jag blev tvingad till det den dagen han lämnade jorden. Dessa redskap har fått mig att fungera som en vanlig människa i andras ögon men dom har också en negativ sida, jag har fått en hård yta från det blodiga köttsår som uppstod den dag han gick bort. Köttsåret rivs upp ibland och blöder mängder av mitt mörka blod. Men när den hårda ytan finns, som är där när jag mår bra, då kan jag ibland stänga av känslor helt från andra. Istället för att bli sårad blir jag bara likgiltig. Det rör mig då inte alls och jag vill bara inte ha det nära mig längre. Men när köttsåret är öppet, när det blöder då är jag som sårbarast, kärleken som ges suger jag in och skapar broar ut i oändligheten som egentligen inte finns, blir jag sårad då har jag svårt att ens ställa mig upp, att se ljuset i livet. Det här är en typisk förklaring på en labil människa, som antingen känner allt eller inget. Detta måste jag lära mig, att saker och ting inte var som förr, jag klarar mer nu men jag klarar också mindre. Vetskapen av detta gör att jag har ett väldigt stort ansvar för vad som skall finnas i mitt liv, vilka situationer jag får hamna i och vart jag är på väg någonstans.
Val i livet är inte alltid lätt, det är inte alltid man gör det som känns bäst, utan ibland måste man faktiskt göra det som verkligen är bäst. Mina känslor, min själ är förstörd. Jag är en människa som går bland folk med en erfarenhet jag inte önskar någon annan, jag är inte längre som alla andra, jag har lärt mig något som inte många gör i så tidig ålder. Jag är inte samma person som jag var för 9 månader sedan, jag är någon annan. Ibland kan någon dra fram den gamla Sara, hon den där som bara ville älska och bli älskad, men det är bara ett skal, en illusion av det som varit. Nu handlar det inte längre om det, nu handlar det enbart om att fortsätta, att sätta en fot framför den andra. Kärlek är nu ett ord som är förknippat med förlust och tårar, min hårda yta säger att nu skall jag enbart ge kärlek, och om man ser på det rätt så är det faktiskt inte något fel i det. Men det är också ett skydd, ett redskap som jag kanske borde leve med resten av livet. För jag måste fortsätta, en fot framför den andra. Se min son växa upp, se alla hans milstolpar i livet och finnas där. Jag måste göra det dubbelt, för Samuel som inte kan. Det är mitt ansvar och det är egentligen bara det som jag skall oroa mig för, det enda som mina tankar skall handla om.
Mina redskap har jag skapat av det strakaste material, men alla är ännu inte uppfunna och klara, det finns fortfarande kryphål och jag är rädd för vad dom kan mig göra.
Men tills den dagen kommer och jag kanske faller eller reser mig, så kommer jag att slåss för mitt liv, STÅ INTE I MIN VÄG!
Glädjen som människor sprider
Idag är det är bra dag, jag vill nästan ta i och säga att det är en riktigt bra dag. Jag och Dev kom upp tidigt idag och hade en mysig morgon tillsammans. Han är en fantastisk varelse som bara med sitt leende får mig att känna att kanske finns det mer i livet än det här. När vi var på väg till bilen träffa jag mysiga grannen som alltid är så otrolig omtänksam och tycker så mycket om Devin, jag blev alldeles varm i kroppen av att en människa som kan ge så mycket värme av bara ett samtal. Sen åkte jag och Dev till BVC och la upp en plan för hur jag skall få honom att börja äta riktig mat eftersom att han nu vägrar det och bara äter gröt hela tiden. Det kändes jätte bra att jag nu har en riktlinje för hur jag skall göra. Jag vet att jag är en bra mamma, hade mycket i ryggsäcken innan jag fick Devin så jag har aldrig varit speciellt stirrig över saker och ting som förstagångsmammor många gånger är. Sen att han är väldens snällaste och lättaste bebis kan ju också ha med saken att göra. Efter BVC besöket åkte vi ner till Statoil där vi träffar Mattias som inte jobbade men var där ändå och han var som lika trevlig och glad som vanligt, där stod vi på Statoil, han höll i Devin lite nervöst som killar gör första gången men det gick hur bra som helst efter ett tag. Han har dessutom också lovat att han skall vara barnvakt till Devin när jag skall pierca mig, vilket jag skall gör snart, eller två piercingar för att vara exakt. Tänk att när människor är snälla och trevliga mot varandra så kan det göra en hel dag så mycket bättre, jag fylldes av energi, jag vill ut och göra nåt, sitta och mysa i solen och umgås med folk. Men Devin var ju tvungen att komma hem och få i sig lite mat (skitungen min haha)
Så nu funderar jag så här, vart ska dagen ta mig? Jag vill på något sätt njuta av att jag mår bra, är faktiskt glad och efter en svart svacka är det underbart att kunna andas fritt utan att det svarta försöker kväva mig. Devin sover nu men så fort han vaknar skall jag tvinga med han på en promenad, jag ska ha med mig mp3 med massa bra och positiv musik, självklart ROCK!
Fasiken vilken bra dag det har varit och vilken fantastik eftermiddag och kväll som närmar sig. Idag är det en riktigt bra dag, och jag tänker uppskatta varenda sekund utav den och njuuuuta
Jag är glad
Jag saknar dig älskling
Med dunvita vingar svävar du
Över de himmelska haven
Med ett leende du aldrig haft
Du följer vindarna
Rider på dess märkliga kraft
Jag hoppas du bär ett minne
Av mig
Dröm om min älskling
Nattens dröm var en sådan som jag både älskar och hatar, Samuel var inte död, han hade på något mystiskt sätt kommit tillbaka, han förklarade med djupa och poetiska ord hur mycket han älskade mig, hur jag var det enda han behövde (du är luften jag andas, min sol som väcker mig varje morgon, anledningen till min existens mm). Jag förklarade för honom att jag ändå klarar mig rätt bra nu så om han vill söka annat i livet så respekterar jag det fullt ut. Men det kom inte på fråga, han tog tag i allt som behövdes ordnas, gjorde om i sovrummet så att vi alla skulle sova bra, han skulle vara närmast Dev. Det kom massa tjejer och hälsade på och dom var så jäkla på Samuel och försökte hångla med honom framför mig, jag tog tag i dom och verkligen drog i deras hår och slängde ner dom för trappen (jag var inte alls rädd för att någon skulle kunna vara starkare än mig och jag var brutal och slog dom riktigt hårt) Samuel bara skrattade åt mig och var stolt över att hans tjej var så grym och hon kunde ta varenda jäkla tjej som försökte komma han nära, men sen efter ett tag blev han själv trött på dom och nedvärderade varenda tjej och visade hur mycket han bara ville vara med mig. Vi gick upp till sovrummet, vi skratta, vi höll om varandra. Han berättade hur han nästan hade blivit galen av att inte få vara mig nära, hur orolig han hade varit eftersom att han inte hade varit här och skyddat mig.
När jag vaknar är jag så glad över ha fått träffat Samuel, hur jag har hört hans skratt och känt hans kärlek, sen kommer ilskan och sorgen över att det inte är sant, han är inte tillbaka, han finns inte på jorden med mig. Men när dessa drömmar kommer så kan man inget annat än att bara ta vara på den tid jag hade med han i natt och sen acceptera att livet ser ut som det gör.
Min älskade älskling, tack för dina kyssar, tack för din kärlek och ett speciellt tack till ditt underbara skratt
Lösenordsskyddat inlägg: en chock som förlamar
natthumor
kärleksbrev
SMS från min älskade Samuel, från i början av vårat förhållande
Denna flicka börjar med bokstaven S
Hon i mina tankar satte igång en riktig mess
Vi träffades i början och hade väldigt kul, inte känslor utan mer lekfullt som jul.
Efter ett tag märkte jag att spelreglerna blev annorlunda
Hon kom mer och mer närmare meg, och jag utstråla ju, jag vågar inte närma mig deg
Rädd för vad som då kan ske, rädd för att bli lämnad nej ne.
Flickan med stort S, som ställt till med mess
Började sakta men säkert komma in i mitt liv, hon visade med känslor, Samuel du mig giv
Ja det är sant att vi båda börjar på S,
men förknippa det inte mede nazismens soldater som kallades SS
Jag försökte ha alla taggar utåt som en igelkott
För att inte illa som förut mått
Flickan med stort S, hon kände väl att jag känslor för henne hade men var?
Jag närmade mig henne en snabbis, det vill säga dig,
Men fick panik och gick min egen stig.
Du var kvar i alla fall, sen fick du mig på fall
Du vet jag var rädd för att du sårar
Jag vill inte igen brista ut i tårar.
Att du väntade och att du höll kvar, det bevisar din kärlek för mig i många dar.
Jag tycker mycket om dig Sara
Om du ska fara låt mig inte ensam vara
Vi går tillsammans dit vi vill
Sedan det praktiska får komma därtill.
Mina känslor för just dig är väldigt väldigt starka
Ibland känns ruset som att knarka.
Jag menar längtan att få vara med dig efter jobbet och höra ditt snark
Är bättre och starkare än det starkaste knark.
Puss puss min gumma
Jag saknar din trygga famn
Lösenordsskyddat inlägg: Tankarna dagen efter
Let Me Sign
Självständig rockbrud
Självständighet... vad betyder det ordet? För mig betyder det otrygghet, oälskad, ensam och kanske till och med olycklighet. Men ändå är det från och med idag mitt nya mål. Det är alltså inget jag vill bli, inget jag känner att jag kanske ens kan bli men det skall iaf vara mitt mål. Varje dag som nu kommer och går skall handla om att hitta lyckan i att vara självständig, jag ska acceptera att jag är själv, och jag skall bli trygg i det.
Jag skall intala mig själv detta varje dag, jag skall leva för Devin, mitt eget liv får faktiskt försvinna bakom lite för ettt tag framöver, jag hade min lycka tidigare i livet. Jag har under största delen av mitt tonårsliv och vuxna liv alltid levt i förhållande, jag har fått känna kärleken från en partner och jag måste faktiskt uppskatta det som varit. Jag har varit lyckligt lottad och det finns inte hur mycket grädde i skålen som helst, min tog kanske slut. Så nu skall jag kliva åt sidan och ge kärlek istället för att förvänta mig att få. All ilska och längtan skall jag vända till något positivt. Jag har mitt mål, jag skall bli självständig och jag skall leva för Devin. Visst det kanske låter en aning tragiskt och en aning dramatiskt men det är kanske också så ibland livet är. Vissa får vänta flera år innan ens liv börjar, jag kanske redan har haft mitt så att säga. Nu får dagarna gå, jag kommer alltid att fortsätta kämpa men mina mål är annorlunda.
Självklart kommer jag fortfarande vara den bästa vännen jag kan till alla min vänner, familjemedlem precis som förut och Devins mammma. Men ibland så får man också offra sig själv för att fortsätta, våga inse sanningen och faktiskt inte ge upp för det. Vi alla hade hopp och drömmar för hur våra liv skulle se ut och jag skulle gissa att inget är ens i närheten lik av det man från början trodde på. Precis så känner även jag, men jag ska inte ångra något, jag skall uppskatta. Att jag har känt mig älskad och haft min tvåa. Nu är jag en etta och jag skall göra det bästa av situationen! Självständighet... vad betyder det ordet nu? Det är ett mål, att acceptera att vara själv och hitta lyckan i det. Leva för mitt barn och ta hand om honom precis lika bra som om jag hade en tvåa, min kärlek skall jag ge honom och mina nära så att dom känner sig älskade. Jag skall finnas för Devin och hålla han trygg. Jag skall ge istället för att ta, jag skall uppskatta det som varit och sluta önska och istället leva.
Indianflickan Sara
Live from Gullarp. Dag 2. Vädret är underbart och vi befinner oss på landet, solen skiner och ungarna njuter av att våren är här. Jag och Johanna har ridit och jag ramlade av 3 gånger och johanna 1 gång (3 naglar av), hästen blev så het på gröten av att gallopera så att jag flög av, såg nog värre ut än det var men jag har lite ont i nacken idag. Men jag var iaf en snygg indianflicka på en indianhäst.
Det är också mycket minnen i det här huset, efter en jobbig period åkte jag och Samuel hit precis i början av graviditet, vi gick ofta ner på rummet och bara höll om varandra, jag har ännu inte klarat av att gå ner på nedervåningen där vi då sov, känns som om det ännu är för nära och att jag skulle brista rätt snabbt, bara när jag såg dörren ner till trappan så högg det till i mig. Vi satt också i soffan och kollade på film och ungarna, barnen frågade om jag hade en bebis i magen och hur stor/liten den var. Samuel och Johanna sjöng karaoke. Under en av nätterna så fick jag en blödning och jag och Samuel fick på morgen åka in till sjukhuset för att göra ett ultraljud. Jag var så nervös och orolig och nästan säker på att det var kört, men Samuel var så lugn och satt hela tiden i väntrummet och lugnande mig. Han sa att han visste att den levde. Jag satt mellan hans ben och han smekte mina axlar och min nacke. Sen hade han ju rätt också, som vanligt. Lilla bebisen sprattlade för fullt. Vi var också ute och bowla med Johanna och för varje öl han drack ju bättre blev han, jag har nog aldrig varit med om någon som har fått så många strikes efter varandra. Jag kan fortfarande se hans leende framför mig, hans ögon som glittrade i disco ljuset.
I natt tänkte jag och Dev ta oss hem igen, resan hit gick inte riktigt som planerat då GPS'en sluta fungera och jag blev 2 timmar sen eftersom att jag då körde vilse, hoppas på att jag ska kunna ta mig hem lättare, bara sikta på sthlm så löser sig nog det
Indianflickan på sin indianhäst
Johanna och Kitty ute med Dev
Jag och lilla kaninbebisen
Devin gungar
Mor och Son
Tripp till Samuels syster
Johanna är så lik sin bror och det skall bli så skönt att få komma dit, höra hennes skratt och se Samuel i hennes ögonen. Ska tvinga henne att låna ut sin Dator också så att jag kan blogga därifrån också
ensam men stark
Jag var idag hemma hos Jessica och Caroline, deras andra son anlände till jorden för några dagar sen, denna underbara lilla varelse som har ett helt liv framför sig, han har kärlek omkring sig och en storebror som charmar oss alla, två kärleksfulla föräldrar som gör ett jäkla bra jobb. När jag fick han i min famn så drogs jag tillbaka i tiden, till den dagen då Devin föddes, att han har varit så liten är för mig en gåta idag, det känns ju som om man håller en liten nallebjörn gjord i bubbel och tyg. Jag vet att alla föräldrar säger att tiden går så fort och sen plötsligt är dom stora, på ett sätt har faktiskt tiden gått otroligt fort sen han låg på mitt bröst med rynkig panna och bara tittade, hans skrik som lät "nääääj nääj näääääj", tiden har också gått otroligt långsamt, saknaden efter Samuel gör att varje dag utan honom är som en dragandes kamp. Nu 9 månader senare så går självklart tiden snabbare, man har börjat ställa sig på bena igen efter att blivit totalt nerslagen och legat medvetslös. Jag har kommit en lång väg sedan hans död även om det är långt kvar, jag har vissa kvällar då jag nästan är tillbaka på ruta ett. Devin har räddat mitt liv, utan han hade jag inte överlevt utan min Samuel. Mina vänner har alla tvingat mig ut och se att det finns ännu mycket kvar att se och lära. Min familj visade att det alltid är familjen som kommer först, speciellt i svåra tider. David som lyssnar och pratar om framtiden, David som berättar sagor och skrattar med mig. David som hjälper mig när jag mår dåligt, David som också låter mig hjälpa när dom svarta tankarna är hos honom.
Tiden går och livet fortsätter, hur mycket jag än står kvar på samma ställe, hur mycket jag än skriker att den ska stanna eller flyga fort förbi. Tiden fortsätter gå och allt omkring mig utvecklas, min lilla son som låg på mitt bröst för snart 8 månader sedan, kan idag ställer sig upp, kryper, skrattar, gör rörelser till imse vimse spindeln. Han har han blivit en person från det där lilla knytet som bara plötsligt kom ur mig, han växer för varje dag som går, han utvecklas och lär sig. Även om jag har så många omkring mig så är jag ändå ensam med honom, jag är en ensamstående mamma som ibland skriker upp mot "gud" och är riktigt arg över att jag inte har någon att dela det med eller någon som kan hjälpa mig. Idag när jag skulle hem med Dev och alla kassar från Maxi så var jag riktigt förbannad över att jag var tvungen att stiga ur bilen, öppna bommen, in i bilen, stänga bommen, köra fram, bära upp alla kassar själv, ner till bilen, köra fram till bommen, ut ur bilen, upp med bommen, köra fram bilen, ut ur bilen och sen stänga bommen bakom mig. Tänk hur jävla mycket extra tid det tar att bara ta sig hem från affären själv. Samtidigt är det jäkligt viktigt för mig att jag visar för mig själv att jag klarar att sånt här. Att jag klarar av att ta hand om mitt barn för det är så verkligheten ser ut nu. Jag är ensam med Devin. Visst jag kan önska annat och kanske en dag ser mitt liv annorlunda ut, men just nu så kan jag bli riktigt förbannad över att jag måste bära alla kassar själv och att allt tar 1 timme längre än vad det kunde ha gjort om man var två, Samuel var min tvåa men nu är han någon som vakar över mig från himlen istället, förlåt älskling att jag skrek idag, det var inte till dig, det var till "gud" och det var bara i stundens hetta, för jag vet att du mår bra där du är, mår du bra så mår jag bra, men jag saknar dig.
Devin NU
Jag skall fortsätta, Jag skall hoppas, Jag skall klara mig, Jag skall göra allt i min makt för att förverkliga mina egna drömmar och finnas för Devin när han ställs för olika val i livet, alltid älska honom och både fråga, lyssna och lära.
Dreaming, hoping, for another try
And if I loose my way, I'll find another road
‘Cause I can make a change on my own
I'm gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
I am learning, slowly, one day at a time
That if I loose and fail, I'll be fine
Samuel tappade bort sin Sara
Efter en helkväll så skulle vi gå hela vägen hem, vi hade tidigare fått skjuts dit med bil. Jag hade högklackat på mig och gick och klagade för mig själv och kom mer och mer på efterkälken, Samuel skrek på mig att jag skulle öka takten. Plötsligt när jag tittar upp ser jag dom inte framför mig, så jag svänger av närmsta stig in mot skogen eftersom att jag trodde dom hade gått åt det hållet. Det låg en fors i skogen så när jag skrek efter Samuel så hördes det dåligt och jag blev mer och mer nervös. Tillslut vände jag om och tog mig tillbaka till vägen igen. Det var sommar men kvällen vare ändå kall, jag hade bara en kort kjol och en tunn långarmad tröja. Jag gick runt bland husen hur länge som helst, mobilen hade jag lämnat kvar i huset eftersom att jag ändå skulle vara med Samuel hela kvällen och att ringa från Norge är så dyrt så det var inget jag skulle göra ändå. Jag gick och gick, jag frös och var om jag skall vara helt ärlig även väldigt rädd. Hela stället var öde, alla hus var mörka och gatorna tomma, jag gick och funderade på om jag skulle vara tvungen att knacka på hos någon eller ställa mig vid vägen och kanske vänta på att en bil skulle komma någon gång under morgonkvisten. Efter ca 1½ timme så kommer det äntligen en kille gående, dum som jag är förklarar jag att jag är vilse, svensk och vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vart jag är på väg eller vart jag kom ifrån. som tur var så var han trevlig och lånade snällt ut sin telefon, Samuels nummer kunde jag inte utantill (kan det fortfarande inte) så jag ringde norska 118118. Jag visste vad Marius hette i efternamn och vad staden hette, det fanns flera nummer så hon skulle skicka dom till numret jag ringde ifrån. Då hör jag plötsligt Samuels stränga röst bakom mig, Han skriker "SARA KOM HIT NU", trevlig som jag är så vill jag ju tacka killen som hjälpt mig och ge tillbaka telefonen men Samuel höjer rösten ännu en gång och ryter "SARA DU KOMMER HIT NUUUU". Fort lägger jag telefonen på marken och säger tack snabbt och springer till Samuel. Han tar mig i sina armar och håller mig hårt, han tar i mig och kollar att jag mår bra. Han känner hur jag skakar för att jag är så kall, tar snabbt av sig sin jacka och slänger den runt mig. Han lägger armen om mig och nästan lyfter mig därifrån. Han ringer Marius och berättar att han har hittat mig och att alla kan gå hem som är ute och letar. Vi går tysta och han släpper inte sitt hårda kräpp om mig. Mina tårar rinner sakna ner av lättnade över att han hittat mig, jag kände hur adrenalinet sakta går ur min kropp och märkte hur rädd jag faktiskt hade varit.
Efter en lång tystnad tittar Samuel åt mig "Vet du hur orolig jag har varit, vet du hur länge jag har letat efter dig, jag trodde du var borta, jag trodde att jag hade förlorat dig, fan jag har aldrig varit så rädd förut, och när jag såg dig i mörkret med en kille så var jag nära att flyga på honom, jag var så rädd att han hade gjort dig illa, eller att någon annan redan hade hunnit före". Min röst darrade av kylan och lättnaden, jag sa förlåt, jag berättade att jag plötsligt inte visste åt vilket håll han hade gått, hur jag hade vandrat runt och letat efter något som verkade bekant, hur jag hade skrikigt hans namn men hur vattnet hade tagit över min röst
När vi kom hem till huset ställde han mig i duschen för att få upp min värme, sen la han mig i sängen och höll mig hårt, han gick ner ibland för att vara trevlig mot alla hans vänner som var där på efterfest, men han var snabbt tillbaka för att se att jag var kvar, att jag mådde bra. Sen höll han om mig hårt hela natten. Sen den kvällen släppte han mig aldrig ur siktet när vi var någonstans. Så fort han såg att jag visade något tecken på ovilja så fanns han snabbt vid min sida för att se vad som stod på. Han skyddade mig alltid och aldrig mer tappade han bort mig, aldrig mer gick jag vilse. Han var min väg hem, min trygga famn, mitt ALLT.
Bilder från Norge
Nu var det slut på dom lugna stunderna
Mamma älskar dig Dev och det gör din pappa också, som tittar ner på oss med lika mycket stolthet och kärlek, men på sitt sätt.
Lyckans Dag
Mina vänner är absolut världens bästa, idag drog vi alla (Jag, Dev, John, Jill, Robin, Linda och Marcus) ut till Marcus land i Skrubba. Det var en helt underbar dag och jag t.o.m erkände för Linda att jag faktiskt kände av att jag hade saknat solen, men bara lite haha. Det var underbart att få har solbrillor på sig, sitta i solen och se hur alla ens vänner bara njuter av livet. Att uppskatta en dag av lycka är något som jag innan Samuel nog tog förgivet. Jag tänker varje sekund, varje skratt, varje kärleksfull blick att jag faktiskt just då är lycklig, även om jag är lycklig på ett helt annat sätt än då jag var lycklig med Samuel. Det hålet kommer nog aldrig kunna fyllas med någonting men det betyder absolut inte att man kan skpa ny lycka. Devin sov för första gången ute i vagnen och han blev så bortskämd av alla (men jag klagar absolut inte). Han kommer få riktigt stora problem när någon annan av dom andra får barn och måste dela med sig av all uppmärksamheten från oss alla.
Vi satt ute i solen, åkte och köpte pizzor och åt, tog massa fina kort och ja jag vet inte hur jag mer ska kunna förklara denna underbara dag, mer än att den var närmast perfekt. Det största beviset på att jag mår bra är att mina tankar nu när Dev har somnat, och jag sitter här själv, fortfarande är ljusa tankar, imorgon skall jag träffa Cilla och det får mig också att se på morgondagen med ett leende. Längtan efter att uppleva har verkligen tagit tag i mig, om det har med vädret att göra eller något annat det vet jag inte. Men jag är tacksam, så otroligt tacksam för att jag har människor i mitt liv som jag verkligen vill ha nära, jag vill aldrig att ni flyttar, jag vill att vi alla ska bo som vi gör och bara fortsätta precis som nu. Sanningen är livet som är nu kommer att förändras, precis som det gjorde när Samuel dog, men alla förändringar är inte dåligt, nya människor kan komma in och påverka och utveckla mig, jag själv kanske tar ett steg åt ett oväntat håll som i slutändan visar sig vara precis rätt. Ens vänner har egna drömmar och viljor och vi kommer alla en dag inte kunna åka ut varje helg och mysa i solen. Just därför är det så otroligt viktigt att känna lyckan när den kommer, ta tag i den hårt och andas in den i varje andetag så djupt det går. För livet kan förändras under en sekund, ett misstag, ett ord.
Missa inte livet, inte ens i vardagen för ibland är det då det är som bäst
En kväll ute i skogen och en nöjd Sara
Natten som jag nu sitter i, lyssnar till tystnaden, den funkar faktiskt rätt bra. Jag får pressa varenda cell i min kropp till att se glädjen, jag får pressa mig själv att inte falla tillbaka i den svarta tankebanan, och det är så lätt hänt. Jag vänder bara blicken och tittar in i köket, där står Samuels och mitt köksbord som han fixade helt gratis. Jag ser väskorna som jag ännu inte har tagit upp på vinden efter resan till Karlstad, Samuels väskor. Lampan i taket som han alltid skrattade åt, den jag har kopplat in själv och dragit sladden så att den hänger konstigt, det är inte fint men det lyser iaf. Han finns här och det krävs otroligt mycket energi att inte låta dom svarta tankarna ta över. Men jag har också skaffat nya minnen, jag ser ner på Devins leksaker och tänker på hans leende som får mig att smälta. Jag sitter i soffan som vi alla (jag, Robin, Jill, John och Linda) satt och festade i och hade världens mysigaste kväll för någon månad sedan. Jag tittar på kontrollen som Jag och Robin sjöng karaoke i ”sommartider hej hej sommartider”
Sen kollar jag på telefonen, som jag har suttit och pratat med David i, skrattat och delat med mig av minnen och erfarenheter, lyssnat till hur han med sin intensitet berättar något roligt och spännande. Idag hade vi också en ”hålla-andan-tävling” och jag vann alla tre gångerna FUCK YEAH! Men okej, jag erkänner att David vann både snöbollskastning och sten-sax-påse.
Men jag skall faktiskt försöka sova ”tidigt” idag och njuta av att ha haft en bra dag utan det svarta.
Livet är spännande
Dagen och kvällen blir för mor och son. Vi skall snart träffa mormor, galna kvinna som går till jobbet även om hon har lunginflammation. Morfar reser någonstans, tror att det var Bangkok, så ikväll kunde jag inte fixa någon barnvakt men jag och Dev åker nog ut till Ampe vid sju, då det är lugnt och jag kan träffa alla vännerna innan allt festande börjar på allvar. Måste bara skryta med min otroliga son nu. Han låg på mage på madrassen som vi har på golvet, han har alltså från magläge ställt sig upp helt själv och står och håller sig i bordet. Bara helt plötsligt! Han är ju helt galen den här ungen, man brukat ju ta allt steg för steg, träna lite och sen till slut klarar man det. Men Devin ligger på golvet och bestämmer sig plötsligt för att han skall göra det, och då självklart händer det. Där är det mina gener, jag är precis likadan.
Livet har möjligheter, det är bra att ibland tänka att jag kan utveckla mig om jag vill, hur låst man än är i det privata livet så går det alltid att hitta nåt. Jag känner idag att livet är spännande, jag undrar hur allt ser ut om 5 år, 10 å, 20 år.. Eller nej, fy då kommer Devin kunna gå på systembolaget och jag kommer vara orolig dygnet runt haha nej jag kommer att lägga grunden i vår relation redan nu, precis som jag och Samuel pratade om. Jag förlorade så mycket när Samuel dog och det är svårt att hitta viljan, därför är det idag underbart att känna hopp och vilja inför morgondagen. Jag ska träffa mina vänner idag, Devin sitter och äter på en majskrok och är helt lyrisk. Jag skall leva idag, sen vet man aldrig vad som händer imorgon men just nu spelar ingen roll, för idag är framtiden spännande och jag hoppas få skratta lite ikväll för att sedan komma hem, lägga min prins i sin säng, träna lite och kanske se en film. Jag tänker på Samuel precis som han alltid finns i mina tankar, men jag försöker distansera mig själv för att undvika ett destruktivt mående. Jag minns han och uppskattar den tid vi fick, jag vet att han är hemma och är lycklig, jag vet att han ser mig och är stolt. Vi ses igen, våra själar har ju faktiskt levt många liv tillsammans.
Lösenordsskyddat inlägg: JAG VILL HA DIG HÄR!!
Devins och mitt LIV och alla omkring oss
Samuel var orolig under graviditeten om hur han skulle hantera gråt och skrik. Jag försökte alltid lugna honom och säga att jag kommer alltid ta det jobbigaste och att bebis kommer bli lugn även i hans famn. Devin är verkligen en sådan unge som Samuel skulle klara av och vara lugn med. Han gråter ju bara när han är trött och hungrig och jag önskar varje dag att Samuel hade varit här och fått lärt känna honom, denna underbara unge som sover hela nätter och väcker mig på morgonen med ma-ma-ma-ma och om jag inte går upp MA-MA-MA-MA-MA och så fort jag ställer mig upp och tittar på honom, så kommer skrattet och leendet.
Okej, Samuel finns inte här hos oss på jorden, och därför betyder det så otroligt mycket att folk omkring honom påverkar hans utveckling, hans personlighet.
Sandra, Linda, John och Jill är alltid så bra med honom, vill alltid vara han nära och hjälper mig när jag bara vill vila ögonen en sekund. Jag behöver inte ens fråga eftersom att dom ibland nästan bråkar om vem som ska få hålla först. Ni kommer aldrig förstå hur mycket detta betyder för mig. Sandra som alltid skrattar och lär honom lyssna på rock. John som lär honom säga "Jöörgen" (det skall bli hans första ord enligt honom) Devin tar på hans skägg och skrattar åt alla hans miner och ljud. Linda blir varje gång kär på nytt och säger att ingen i världen kan ge henne så bra energi som lilla Dev. Ibland tittar jag nog mer på Linda än på Dev när dom leker, hon lyser av glädje och skrattar på ett sätt som bara Devin kan få henne. Jills ögon lyser av modersinstinkt när hon håller i honom, hon kommer att bli en underbar mamma och jag vet att Dev får hennes äggstockar att plinga till en extra gång haha.
Dev har också en gudmor, Renate (Claes, Linda och Johns mamma) Hon fanns för mig när Samuel dog och hjälpte mig med den andliga biten, hon lugnade mig och fick mig att se och känna Samuels kärlek. Hennes ögon när hon träffar Dev gör mig helt säker på att jag valde rätt gudmor även ifall Linda, Sandra och Jill skulle ha passa tså var Renate den som jag vet kommer även få Dev att känna kärlek från sin pappa.
Gudfar Robin får mig att rysa att lycka. Inte nog med att han är en underbar människa med så mycket kärlek så var han också en av Samuels bästa vänner. Robin har förlorat någon lika mycket som jag, Samuel var som en bror och för mig var han min Kärlek, mitt allt. Robin ser Samuel i Devin på ett sätt som ingen annan gör, han för vidare så mycket från sig själv men även från Samuel till Dev och det är något som jag aldrig kan betala tillbaka. Robin är så otroligt duktig med Devin och dom två tillsammans är helt oslagbara med brudarna. Fy jag ryser av tanken när Dev fyller 18 år och skall ut med Robin som har 40 års kris haha.
Min mamma, pappa och bror för vidare mitt arv, dom hjälper mig i alla stunder som jag inte klarar av själv och jag vet att jag aldrig hade klarat det här utan dom. Mamma bodde med mig efter att jag kom hem från BB. jag förstår inte hur vi fick den tiden att fungera, med smärta över att Samuel inte fanns hos mig, fysisk smärta med infektioner i brösten, en helt ny individ som jag skulle ta hand om, koppmatningen haha kommer du ihåg mamma? Vad vi höll på. Pappa hjälpte självklart också till. Flängde fram och tillbaka och köpte saker jag inte orkat köpa efter Samuel. Idag känner Devin dom nästan lika bra som mig. Ingen har ett sådant tålamod med honom som mormor och morfar, med matning och lek. Min lillebror Daniel tar verkligen sitt ansvar och lär Devin redan nu hur man sitter och spelar framför datorn haha. Dev får till och med lika med tangenterna när han spelar. Daniel har också varit själv med Dev och han sover alltid så bra på hans axel.
Devins farmor och farfar som bjuder hem oss till Uppsala och berättar varje gång om Samuel, om deras minnen, saker jag aldrig hört om, dom visar filmer och låter Devin leka med Samuels gossedjur som han gjort själv i skolan. Dom är vår familj och det känns så underbart att Devin har en kontakt som han alltid kan vända sig till med frågor om sin pappa eller bara få en stor och varm kram.
Samuels syster Johanna, hon är min syster. Hon är så lik Samuel på så många sätt, med pengar är dom två precis likadana, humorn är på pricken rätt och hon delar min sorg på ett sätt som ingen annan gör. Timmar i telefonen och både hon och jag vet att Samuel har sätt till att allt har vänt. Idag ser hennes liv ut på ett sätt bortom alla gränser och jag är så glad för hennes skull. Johanna förlorade en bror, men vann en syster.. Ja för alltid kommer jag att finnas för dig, sen att våra barn också är kusiner gör att vi måste spendera familjetider tillsammans. Familj, det är ett stort ord och Samuel har givit mig ännu en familj och det är jag honom evigt tacksam för.
Jessica, Caroline, Dexter och nya lillebror som ännu är namnlös som föddes igår, ni ställer alltid upp och hjälper mig med familjelivet, ni betyder så mycket för mig. Det är er jag går till när Dev och jag behöver komma bort ibland, när jag vill vara med i familjelivet. Ni lagar mat till mig när jag inte äter som jag ska, ni hjälper mig med Dev, och ni ger Devin en storebror och nu också en liten att bossa runt med.
Farmor, Farfar, Mormor och Morfar även ifall ni bor över hav på den underbara ön Gotland där jag från början föddes så är ni alltid involverade i våra liv, ni finns alltid i mina tankar och jag är så glad att jag får uppleva den här tiden med Devin med er.
Tack till er alla som hjälper mig med Devin och ger honom kärlek
Sagan om min Samuel
Han var en riktig familjeman också, han tog alltid hand om hemmet och det var väldigt viktigt för honom att han fick vara den som var mannen i huset. Han var en gud på att laga mat och det passade så jäkla perfekt för det är verkligen inte min starka sida. Jag kan laga mat men det är bara så himla tråkigt. Men Samuel älskade det, han hittade på nya saker och han sken alltid som en sol när han dukad fram till mig och såg mig njuta av det han skapat. Samuel och jag
kompletterade varandra otroligt bra när det gällde hemma sysslor. Jag tvättade och vek tvätten. Jag storstädade varje söndag. Samuel lagade mat varje dag och småplockade under veckan. Vårat hem var alltid fint. Det gäller inte nu längre om jag ska vara helt ärlig, men jag skyller på Dev men okej det är väl lite lathet inblandat där någonstans också. Han hade en sådan jäkla ordning i sitt kök, allt hade sin plats, när jag var hos ett medium en månad efter hans död så sa hon att Samuel inte gillade hur stökigt jag hade det och att han ville flytta på saker, ha det i sin ordning.
Samuels ordning
Samuel var en karlakarl som skulle ta hand om sin kvinna, han skulle bära alla kassar, han skulle köra bilen och jag skulle sitta på passagerarsidan (vilket jag oftast hatade eftersom vi båda älskade att köra bil) Det är det här omhändertagandet hos honom som jag älskade så otroligt mycket. Det är det jag saknar idag.
Förutom hans familj och vänner så har han också genom sitt jobb berört och förändrat många liv. Efter sin utbildning till behandlingsassistent så kom han i kontakt med många människor i alla olika åldrar och jag vet att världen verkligen har förlorat en människa som gjort så mycket gott.
Jag kommer skriva mer minnen och tankar om Samuel, för han var en väldigt speciell och unik människa att det tar mer än ett blogginlägg att berätta om honom
Tripp till Karlstad
visst idag är jag fortfarande ensam, om man tänker på det sätt att min sambo och Devs pappa är död, men jag har kommit en bit på vägen idag 8 månader senare, sorgen är inte mindre, saknade finns fortfarande kvar, och jag skulle döda för att få honom tillbaka. Men det går inte, så vad ska jag göra nu? jo jag ska uppskatta det jag har. jag ska ha perspektiv på saker och ting, vad är egentligen ett problem? jag lovar att saker som förut var jobbiga, nu är småfisar i rymden.
Men självklart, jag kan klaga och tycka synd om mig själv precis likadant som andra. Jag har dagar som är riktigt svarta. Jag är en sådan person som stänger in mig, vill inte prata eller träffa någon. Även om jag vet att alla min vänner finns så finns det vissa saker som dom inte kan förstå, jag kan inte förklara hur jag känner i ord heller, dom kan inte alltid hjälpa mig. för den enda som kan hjälpa mig är Samuel och han finns inte här längre.
Men jag har hittat någon som känner det jag känner, iaf till en viss gräns, vi har båda förlorat våran partner i alldeles för tidiga år, även om omständigheterna var olika så förstår vi varandra så otroligt bra,David http://therealcolombo.blogg.se/ betyder så otroligt mycket för mig och han är den jag försöker ringa till när jag mår dåligt, har lite svårt annars att säga till att jag behöver hjälp. men förutom det är han också en otrolig människa, han har en personlighet som gör en varm, en omtänksamhet som får en att hoppas igen. humorn ska vi inte ens prata om. Han är intelligent och jag vågar nästan erkänna att han till och med ibland är bättre än mig, men det gäller enbart en eller två av dom nio intelligenserna som finns. Jag var för första gången och hälsade på honom i helgen. Han får mig att skratta, han får mig att le. Vi pratar om Samuel, vi pratar om hans Madde. Vi pratar om allt annat, vi äter mat, promenerar, skämtar... ja vi lever helt enkelt. David har hjälpt mig otroligt mycket sedan Samuel och det bästa är som sagt att han känner det jag känner, och det hjälper mig att fortsätta.
Jag höll alltså till i Karlstad i helgen, hela familjen åkte. Dev och mina föräldrar. dom bodde på hotell så jag kunde träffa Dev när jag ville. Första kvällen spenderade jag hemma hos David i hans fina lägenhet. Vi pratade, kollade på bilder och film. nästa dag åkte vi ner till en sjö och gick och kasta snöboll, senare på kvällen blev det underbar mat på restaurang och sedan Fotboll Sverige-Portugal med VIP bricka: skumpa, choklad frukt mmm massa gott. Dagen efter frukost och sedan bila hela vägen hem till sthlm... hm.. det låter inte alls så kul när jag berättar det så här.. men jag skratta så otroligt mycket och Karlstad är mitt Mallorca. Tack David för en underbar helg och för att jag fick vara trygg.
Devs födelseannons
Jag gillar "en stolt mamma på jorden och en stolt pappa i himlen"
Devin Samuel Axel
Första Kyssen
Inflyttnings FERRE?!! Var? _ _ _ _ _ _ _ När? Den 1 sep. Den galne samuel och den ännu galnare ”Robin the maniac” har äntligen inflyttnings fest. Du är speciellt inbjuden att få inta våra nya fett sköna ytor. Dörrarna öppnas kl 21 och stänger när siste pers lämnar. Musiken står DJ Misterfister (min älskade Samuel smeknamn haha) and DJ Robin Hood för. Ett dansgolv en bar med den fetaste innemusiken. Vi lovar en fullspäckad kväll med galna upptåg, snacks och mingel från kvällens värdar, Robin och Samuel. Visa detta sms i entrén och du kommer in som exklusiv VIP. Med mycket nöje.
Innan festen så förfestade vi hemma hos Tobbe, det var jag, Linda, Tessan, Cicci, John, Tobbe och David. Tillsammans gick vi senare över till Robin och Samuel där det redan var folk, inte jätte mycket med det var helt okej. Vi tjejer gick in i Robins rum där vi gömde alla våra saker så att inget skulle bli snott, fick då reda på att Samuel och Robin skulle dela säng haha. Sedan gick vi ut i vardagsrummet och jag såg Samuel rätt fort. Han stod och drack Corona borta vid köksbordet. Han var väldigt tyst och lugn, jag gick fram till honom och kommenterade att han drack min favorit öl, jag fick smaka och sedan så stod vi och prata ett tag, sen skulle jag gå och röka, men dom hade ingen balkong så jag sa att jag skulle gå ut istället för att stå i fönstret, han följde med och vi gick en sväng, han visade mig sin bil som stod på baksidan av huset, vi fortsatte längre bort där det fanns en bänk, efter ett tag som kom Viktor och satte sig vid oss, han sa sen att han bara skulle in och hämta en öl och sen komma tillbaka, Samuel sa då att vi skulle smita iväg, vi kom ner till tågsåret där vi satte oss i en glänta i gräset , jag vet inte hur länge vi satt där men det var iaf flera timmar, vi pratade om allt mellan himmel och jord, han drack nästan inget men jag blev mer och mer full eftersom att vi hade tagit med oss några öl. Väl tillbaka till festen som nästan var slut så svepte jag två starka drinkar och dom slog rätt hårt, jag skulle nu ta mig hem och det skulle ta högst 5 minuter att gå. Samuel vägrade släppa iväg mig själv utan skulle följa mig hem, halvägs så försökte jag få honom att vända tillbaka, så att inte han skulle behöva gå själv, han tittade på mig, Det regnade och det droppade ner i mitt ansikte från mitt hår, han tog tag i mig, torkade bort regnet och kysste mig. Han var alltid stolt över att vår första kyss var så jäkla romantisk. I den tysta natten, i regnet.
Han följde mig hem. Jag bjöd till och med in honom, men försäkrade att det var sova som gällde. Vi la oss i sängen, och klockan nio nästa morgon gick han hem.
Dagen efter 2007-09-02 kl 21:03 så får jag ett sms från Samuel Tack för igår kram Samuel
Dagen då Devin Föddes 080818
Jag vaknar upp precis 08.47 på morgonen av ett "aj" går upp på toa och sätter mig vid datorn 12 minuter senare, "aj" igen, oj tänker jag, tänk om jag har förvärkar, jag går in på familjeliv och söker på skillnader mellan en förvärk och en riktig värk. Sen hittar jag en hemsida där man klockar sina värkar när det plötsligt kommer ännu en värk, jag lägger in den och efter det går det jäääävligt fort.
Värkarna fortsätter 11 min, 10 min, 6 min, 4 min, 2 min, 3 min, 2 min 2, min, 3 min, 2 min. jag har så ont men jag läser att förverkar går över man tar ett varmbad, in i badet med datorn bredvid så jag kan klocka, dom ligger mellan 2-3 min, jag växlar mellan att ta mig upp för att klicka på "start" sen slänga mig ner i vattnet i smärta, upp till datorn, tryck på "stopp" upp börja raka mig "där nere" 
"AAAJ" värk igen, slänger mig på datorn, ner i vattnar, skriker, upp tryck "stopp", börja om med rakningen, när den är klar, så tar jag mig upp ur badet, slänger jag mig i sängen med datorn, det är 2 minuter mellan värkarna och dom håller i sig i ca 90 sekunder, jag ringer förlossningen, jag frågar om jag bör åka in, hon beställer en ambulans direkt, jag skriker, jag tar mig till ytterdörren för att låsa upp den för ambulanser, 10.45 kom killarna, jag ligger på golvet i en gammal sliten morgonrock, nyrakad f**** 
och svarta spetstrosor (dom enda som jag hittade i badrummet, och jag hade ingen ork att leta upp ett par andra, så istället för att dom skulle hitta mig helt näck så körde jag alltså på sliten morgonrock och svarta spets grrrrr.
Dom frågar snällt om dom skall kontakta pappan och jag skriker genom verken "-HAN ÄR DÖÖÖÖÖD" (fy va jag skäms) men dom tittade bara på varandra, sen på mig och fortsatte helt enkelt bara att göra sitt jobb, helt underbart!
Ca 11.00 åker vi från mitt hem, jag skriker att jag inte kan sitta på bårhelvetet för det gör ooooont
Mamma kom springande på väg precis när vi skulle åka, hon hade kört lika snabbt som jag brukar för att hinna, och tur var ju det eftersom att jag inte alls hade tanken på att ringa och berätta att sös var fullt och att vi skulle till huddinge istället.
inne i ambulansen skriker jag till Andreas (som han hette)
"hjäääääälp mig då!!"
hans svar va:
"bra sara, andas genom värken"
(andas? Jag skriker ju)
När killarna först kom så försökte jag skydda tuttarna med morgonrocken, lite anständig vill man ju vara för främmande karlar. Men i det här läget låg jag med särade ben, tuttarna framme och huvudet mellan britsen och väggen, för det var just då den skönaste ställningen, sexy mama eller vad 
Blåljus och sirenerna på hela vägen till huddinge (sös var fullt) jag kommer in på förlossningen 11.14, skriker att jag måste kissa, kissa på pappret får jag som svar, trodde aldrig att jag skulle kunna kissa framför massa folk liggandes, men visst fan gick det.
Barnmorskan kör upp fingrarna och säger att jag är fullt öppnad och kan krysta vid nästa värk,
Vadå krysta? Vad har hänt med smärtlindring? vilken ställning känner jag för att testa? Har de läst mitt förlossningsbrev som jag har skrivit så fint? 
Nej det fanns ingen tid. Jag krystar, de klämmer, och säger att jag är sååååå duktigt. 11.20 ryker hinnorna. Hjärtljudet går ner till 60 och bebisen får dåligt med syre, dom sätter sugklocka, läkaren säger till mig:
"vi måste sammarbeta nu sara, du måste lyssna för att jag ska berätta vad jag ska göra."
Jag svarar:
"gör det bara du behöver fan inte berätta vad du ska göra, gör bara gööööör"
Barnmorskan säger:
"Sara titta på mig, du måste titta på mig nu"
Jag svarar:
"jag vill inte titta på dig, jag lyssnar ju! jag vill titta i taket fattar du!"
läkaren märker att hon inte behöver använda sugklockan, utan han är på väg, jag tänker hur fan skall jag få ut honom, den här berömda styrkan som ska få ut ett barn, när kommer den? Vart kommer jag få den ifrån? Och plötsligt kommer han, jag fick ut honom med hjälp av den kraft jag hade, den räckte.
Kl 11.33 var han född
De springer iväg eftersom att han är lite tagen och slö, min pappa som väntat utanför följer med honom och även mamma. Han får syrgas och piggnar till, medan så ligger jag och ska få ut moderkakan, förväntade mig en förlossning till men den bara kom av sig själv nästan, sydde 2 stygn inne och 1 ute.
Så från att första värken kom, till att han låg på min mage, så tog det 2 timmar och 45 minuter, 15 minuter efter att vi kom in på förlossningen var han född, ingen bedövning alls, inte ens den berömda lustgasen som jag hade så stora förhoppningar på. Pga av att bebisen fick så dåligt syre så fick jag andas syrgas, Vi låg kvar på BB 2½ dygn och är nu hemma hos oss.
Jag vet att Samuel var vid min sida och att han gjorde det "lätt" för mig (visst det var en drömförlossning, men smärtan av att öppnas så fort är nog också något att skryta med), det var hans sätt att stödja mig, saknaden av honom vid vår sons födelse var fruktansvärd, men fasiken vilket fint jobb vi har gjort älskling.
världen sötaste grabb . Jag är så glad att halva du finns i honom, du och jag är för alltid förevigad i vår son.
Vi saknar dig pappa, jag vet att du finns hos oss varje dag som går. Jag älskar dig Samuel
Samuel & Sara blev Devin (det är fortfarande vi tre, även om du inte går bland oss på jorden
vi 3 
Samuel, Sara och Devin
(detta skriver jag i början av december 2009, många har frågat om hur han tog sitt liv, jag kan egentligen inte förstå varför man vill veta vilken metod han använde, men det är ingen hemlighet, många vet hur han gjorde det men jag trodde helt enkelt inte att det spelade någon roll, men Samuel hängde sig. Men varför är metoden så viktig? Vid en våldtäkt, frågar man vilket hål det skedde i?)
Blogg handlar om mig och min sorg, men också om våra minnen som vi dela tillsammans och min vardag som ensamstående mamma, en bra vän, dotter, syster, barnbarn, kusin, brorsdotter, rocktjej, slarver, barnslig, unik, osv osv.
Men Samuel är en del av mig, han rörde min själ som ingen annan någonsin gjort förut, han älskade mig mer än jag visste var möjligt och jag trodde honom. "Jag älskar dig Sara, Jag älskar dig verkligen" Jag kan inte ens med ord berskriva hur mycket jag älskar honom, hur mycket han lärde mig, om livet och om kärleken. Självklart hade vi problem som alla andra par, och jag har inte glömt det. men det är svårt att komma ihåg något dåligt när man har förlorat något så vackert. Sorgen går upp och ner, varje dag känner man olika, ibland svänger känslorna så att man själv inte ens hinner med. men något som aldrig försvinner är kärleken till honom. Min älskade Samuel, Jag vet att du är hemma nu, men jag saknar dig...
Samuel dog i juli 2008, 6 veckor senare föddes våran underbara son. Vi visste båda att det skulle bli en pojke. Det fick vi bildbevis på under ultraljudet i v 19 då barnmorskan förstorar upp bilden på sonen paket och frågar vad vi ser. Samuel blir helt uppspelt och nästan skriker "EN SNOPP!" själv blir jag lite rädd och förvånad för jag ser något helt annat, eller jag ser en snopp men den är ju gigantisk och jag fråga lite försiktigt om vad det är jag ser. Men barnmorskan svarar lugnt att det är lårbenet jag kollar på. Samuel var så lycklig över att det skulle bli en kille och ringde snabbt sin syster Johanna och berätta den glada nyheten.
Jag var nog i 7:e månaden när vi en underbar sommardag åkte ut och segla med Samuels pappa och Kajsa (sonens farmor och farfar), och fler vänner till familjen. Dom frågade oss om namn. Jag hade säkert räknat upp 30 olika förslag och det ena var värre än det andra enligt Samuel. Men ett namn gillade han skarpt och det valde han att berätta då, på båten, när solen sken på hans axlar, han log som bara han kunde, han hade på sig ett svart linne som jag köpt till honom bara några dagar innan. Devin... Jag gillar Devin och det gör Sara också.
När jag efter förlossningen låg själv uppe på BB med en liten bebis som kom så snabbt till världen att jag knappt hann reagera, så försökte jag kalla han olika namn, försökte se om nåt lät rätt. Men jag hörde bara ett namn och det var Devin, för det var vad hans pappa ville att han skulle heta och då var det inget att diskutera om. Han var vår Devin. Även ifall han idag mest kallas Dev av sin mamma. Devin är halva Sara och halva Samuel. Alla säger att han är så lik sin pappa. Jag är glad att jag och Samuel hann prata lite om hur vi ville uppfostra våran son och det är jätte viktigt för mig att hans sätt att se på saker och ting får leva vidare och därför kommer jag aldrig att glömma, jag ska föra vidare. Jag är också väldigt noga med att Devin har kontakt med Samuels familj, hans syster skall föra vidare Samuels humor, hans pappa och bror skall föra vidare hans minnen. Devins gudfar Robin skall föra vidare Samuels personlighet. Vad skall jag föra vidare? Jag skall föra vidare hans kärlek.
Ser Samuel bekant ut? Många känner igen Samuel, men alla vet inte vart ifrån och jag valde att i slutet av december 2009 skriva om hans medverkan i tv. Läs HÄR
